En nötskrika för ett jäkla oväsen. Några skator stämmer förskräckta med i kören.
– De varnar för någonting. En mård, kanske en kattuggla. Eller så är det bara en katt, säger Staffan Widstrand.
Han kliver försiktigt fram över de frostiga löven. Spejar genom kikaren upp i grenverket.
– Nu blev det tyst, vad det än var så det borta nu.
I markerna kring Säbysjön har Kallhällsbon Staffan Widstrand traskat ända sedan han var en ung pojke.
– Innan skolan brukade jag cykla hit för få de bästa chanserna att se djur. Men då var jag också ganska trött när jag kom till första lektionen.
Ville se allt med egna ögon
Han visste redan som ung tonåring i Jakobsberg att han inte bara ville se världen genom tv-rutan. Han ville uppleva det själv.
Femtio år senare har han sett de flesta av världens stora ekosystem – från Arktis i norr till regnskogarna, öknarna och stäpperna hela vägen ner till Antarktis.
Han har umgåtts med bergsgorillorna i Kongo, sett Himalayas bergsmassiv och blivit beskjuten av berusade militärer längs Ecuadors floder. Kina har han besökt inte mindre än 33 gånger.
Nära döden
I slutet på 90-talet följde han med på valjakt med tjuktjerna i Sibirien vid Berings sund. En utflykt som var nära på att kosta honom livet.
– De åker ut med små utombordare som passar för Mälaren på världens blåsigaste hav och harpunerar gråvalar.
Harpunerna är knutna till orangea flytbojar som gör att jägarna ser var valen är även om den dyker.
– Vid ett tillfälle så kom flytbojen på ena sidan av vår båt samtidigt som valen dyker ner på den andra. Jag förstod att linan skulle spännas och komma farande mot oss, men i sista sekund lyckades vi få undan linan.
För Staffan Widstrand är målet att fotografera verkligheten så som den är.
– De har jagat på det här sättet i tusentals år. Och det är inte deras jakt som gjort att valarna försvunnit.
Världskänd fotograf
Genom kameralinsen har han fångat otaliga av världens alla djur, men hans värv handlar lika mycket om att skildra människor och deras relation till naturen. Han har prisats många gånger om och de största internationella tidningarna har publicerats hans bilder.
Den senaste i raden är hans och kollegan Magnus Lundgrens bok om Papua. Den har utnämnts till året Pandabok som stiftats av Världsnaturfonden. Priset delades ut av kungen själv.
Ett sant paradis
I boken får läsaren följa med ner till planetens artrikaste korallrev och upp till den myllrande mångfalden som finns i de uråldriga regnskogarna.
– Papua möter högt uppställda krav på ett paradis. Det är otroligt vackert och det finns en fantastisk artrikedom. Platsen håller rekordet för flest sedda fiskarter under ett enda dyk.
Boken är ett resultat av fem expeditioner till Papua. Staffan Widstrands mål med sin fotografering är att människor ska känna att "det där måste få finnas kvar".
– Bilder har en otrolig förmåga att beröra. Om människor får se allt det vackra blir de också mer måna om att vilja skydda naturen, även om de aldrig kommer sätta sin fot där.