Alla barn mellan 5 och 95 år vet att Pippi Långstrumps pappa var en sjökapten som hette Efraim. Och att han blev kung på en ö i Söderhavet sedan han spolats överbord vid ett skeppsbrott.

Inte lika många vet att det fanns en förlaga i verkliga livet. Han hette Carl E Pettersson och föddes i Skogstorp i Sollentuna församling 1875.

Artikel från 1935

Den sanna historien om sjömannen från Sollentuna är lika fantastisk som Efraims påhittade – och likheterna är slående.

– Utan den här mannen hade världen inte haft Hoppetossa och Kurrekurreduttön – essenserna som gör Pippi så spännande och en av världens mest älskade barnböcker, sa Joakim Langer till Lokaltidningen Mitt i för några år sedan då han arbetade för att försöka spela in en film om verklighetens Efraim Långstrump.

Det var författaren Joakim Langer som först uppmärksammade likheterna mellan Carl E Pettersson och Pippis pappa.

Han låg sömnlös en natt och läste en artikel från 1935 som hans pappa, underhållaren Pekka Langer, hade sparat. Artikeln handlade om svensken Carl Emil Petterson, som 1904 flöt iland på den öde ön Tabar.

Vän med kannibalerna

Pettersson blev god vän med kannibalerna på grannön Simberi, gifte sig med hövdingens dotter Sindu, levde på ön i många år och fick nio barn. När Joakim Langer läste i artikeln att svensken hade hittat en massa guld och blev omåttligt rik hajade han till.

Det visade sig sedan att svenska tidningar hade skrivit en hel del om "kungen i Söderhavet” på 1930-talet. Med all sannolikhet inspirerades Astrid Lindgren av artiklarna, även om hon själv inte har bekräftat detta innan hon dog 2002.

Byggde upp förmögenhet

Carl E Pettersson föddes 1875 i Sollentuna. Som 17-åring gick han till sjöss och åkte runt i världen på olika fartyg. Efter några år valde han att stanna kvar i Söderhavet, på Tyska Nya Guinea, där han åkte transporterade odlingsprodukter som tobak, bomull och framför allt kopra.

Under en resa juldagen 1904 förliste hans fartyg vid Tabar Island. Carl lyckades rädda sig i land på ön och bosatte sig på den intilliggande ön Simberi. Där byggde han upp en egen kokosnötplantage och började sälja kopra till tyskarna.

1907 gifte han sig med lokalhövdingen Lamys 16-åriga dotter Sindy, tillsammans fick de nio barn. Hans status ökade ytterligare och när Sindys far dog blev Carl kung över Simberi. Men Sindy dog 1921 och Carl blev ensamstående med de många barnen.

Gifte om sig

Han reste hem till Sverige för att söka efter en ny kvinna som kunde följa med honom till Söderhavet och hjälpa honom att ta hand om barnen. Han träffade Jessie Simpson från Gävle. Hon följde med Carl tillbaka till Söderhavet och de gifte sig på Simberi 1923.

Under Carls frånvaro hade plantagerna skötts sporadiskt och när världspriset på kopra dessutom gick ner lönade det sig knappt att driva dem längre. Men Carl hade börjat vaska guld och hittade en fyndighet som han kunde försörja sig på.

Kreugerkraschen slog hårt

Carl hade byggt upp en förmögenhet, men det mesta hade han placerat i Kreugeraktier och efter Kreugerkraschen i början av 1930-talet var han plötsligt nästan lika fattig som när han en gång i tiden gav sig iväg från Sollentuna och Sverige.

Hans fru Jessie blev sjuk i malaria och cancer och återvände till Sverige där hon dog 1935. Även Carls hälsa hade blivit sämre på grund av malaria och han hade varken pengar eller kraft för att kunna resa till sin frus begravning. I stället sökte han sig till Australien, där hans syster Maria bodde, för att få vård. Men 1937 dog han av en hjärtinfarkt, 61 år gammal, och begravdes i Sydney.