Norra Djurgårdsstaden
Bostadsprojektet Kolkajen fick stor uppmärksamhet när planerna presenterades för drygt tio år sedan. Norr om Ropsten ska cirka 1 300 bostäder byggas, varav 400 på mark som ännu inte finns.
Från början var planen att bygga ett stort påldäck i betong med vatten under. Men det visade sig snart att den lösningen skulle generera ett stort klimatavtryck på grund av all betong som behövdes. Dessutom skulle det bli dyrt och svårt att underhålla.
– I ett hundraårsperspektiv skulle man behöva komma åt pelarna under däcket. Det föll på att trafikkontoret tyckte att det var dyrt och krångligt att drifta en sådan anläggning, Staffan Lorentz, exploateringskontorets projektchef för Norra Djurgårdsstaden.
En del av projektet är en marin park som ska gynna fiskar och vattenlevande växter – och göra Kolkajen lite grönare och mjukare
Stockholms stad
Backade från dumpning
I stället för att bygga en konstgjord ö satsade staden på att utöka landområdet med hjälp av sten som grävts upp under bygget av den nya tunnelbanan. På så vis kunde man minska andelen betong – varpå klimatpåverkan minskade med 70 procent.
Men planerna på att dumpa 200 000 kubikmeter muddermassor från Kolkajen i en djuphåla i Kanholmsfjärden i Värmdö väckte starka känslor, och staden backade från det.
Körde till Luleå
Nu har staden tagit fram en ny lösning för att slippa dumpa muddermassor i havet.
Kan inte bara säga ”vad svårt det är”.
Det går ut på att man bara muddrar de mest förorenade massorna. För att slippa köra blöta massor till deponi på land, vilket skulle kräva en stor mängd transporter, separeras vatten och massor genom så kallad frysavvattning.
– Vi körde två lastbilar med massor från Kolkajen upp till Luleå och gjorde ett försök i samarbete med gruvindustrin. Det gav bra resultat.
Kolkajen i Norra Djurgårdsstaden legat på ritbordet i mer än 10 år.
Stockholms stad
När de mest förorenade massorna är borta ska staden gjuta en hård kaka av betong på botten för att stabilisera den innan man fyller ut med sten från tunnelbanan och utökar strandlinjen. Samma metod har använts i Norvik i Nynäshamn och vid Hornstulls strand.
Så funkar metoden
Frysavvattning är en metod där slam först fryses och sedan tinas för att skilja ut vatten.
Slammet fryses först med frysutrustning för att krossas och sedan tina naturligt.
Syftet är att minska vattenhalten i slammet.
Målet med frysavvattning och frystorkning av slam är att ta bort så mycket vatten att energiutbytet vid förbränning blir högre.
Metoden används alltså främst för att göra våta massor lättare att hantera och behandla vidare.
Källa: Luleå tekniska universitet
Dyrare – men lönsamt
Att gjuta på botten är något dyrare än att muddra och dumpa i havet, skriver exploateringskontoret i ett tjänsteutlåtande. Konstruktionen bedöms dock vara lönsam och praktiskt genomförbar.
Metoden medför även ett större klimatavtryck.
– Det behöver vi beräkna nu. Vi kommer att ersätta en del av cementen med flygaska och slagg, som är restprodukter från cementtillverkning. När vi byggde Saltkajen i Värtahamnen uppnådde vi på så vis ett 25 procent lägre klimatavtryck jämfört med standardbetong.
Varför vill staden bygga på vattnen och inte bara på land?
– Det handlar inte bara om att kunna bygga fler bostäder, det är också ett sätt att skapa kvaliteter i form av ett bra möte mellan staden och Värtans vatten, där människor kan komma ut på kajerna och bo nära både vatten och kollektivtrafik. I det arbetet kan vi inte bara säga "vad svårt det är".