Det var en sommardag 1925 på dansbanan som Edvin Petterson Wallby och Oskar Setterberg satte varsin kråka på ett protokoll och föreningen grundades.

En materialare fick ansvaret för föreningens enda boll.

100 år senare sitter ordförande Pernilla Asplund och herrlagsansvarig Mikael Grahn i kafeterian på Hanveden.

– Föreningen har varit väldigt stor. De hade bygdegården och hela byn var engagerad, säger Mikael, som själv började spela här som 7-åring år 1967 och har spelat både fotboll, handboll och hockey i föreningen.

I skåpen trängs pokaler från olika sporter. I dag är man en renodlad fotbollsförening, men under åren har det funnits allt från friidrott till schack.

Än idag ringer spelare till Mikael Grahn som som spelade för honom på 1990-talet. "När det kommer till seniorlaget är det viktiga att vinna och ha så bra lag som möjligt vilket innebär att spelare sorteras ut efter ungdomstiden. Då gäller det att alla känner att de haft en bra tid medan när de är, även om man tar avsked", säger han.

Anna Ludvigsson

Storhetstiden

Innehållet i kartonger skvallrar om en historia med triumfer. Pernilla och Mikael berättar om allt från A-lagets resor på lastbilsflak till Dalarna och hur supportrar brukade marschera från centrum ner till IP.

Under föreningens storhetstid på 1970 och 80-talet kom engelska storklubbar hit. Manchester City, Hull City och Sheffield Wednesday har alla lirat boll här.

Under några år i början på 1970-talet drev föreningen Juli-cupen, och 1973 spelade man final mot Crystal Palace på Söderstadion. De ser det som det största i föreningens historia.

– Kraften på den tiden var enorm och man gjorde allt tillsammans, säger Pernilla.

– Världsstjärnorna bodde på folkhögskolan här och man mobiliserade hela byn, säger Mikael.

På centrumbyggnadens tak uppträdde Lill-Babs och Ronnie Hellström var här med sitt Hammarby. Mikael Grahn var själv bollkalle.

Dick Hjalmarsson, föreningens fotbollsbas under många år, nämns flera gånger när de ska klura på hur man håller som förening i ett sekel.

– Dick sa alltid "en kyrka – ett fotbollslag", som också är förankrad i sin ort. Det är tillfälligheter också men vi ligger en bit ifrån Stockholm och det har varit som en by här. Det tror jag har gjort att man klarat sig länge, säger Mikael.

Pernilla Asplunds engagemang tog hon med sig från sitt eget fotbollsspelande på hemorten Östersund. När hennes barn började spela i föreningen möttes hon av ett föreningsliv hon inte riktigt kände igen.

– Herrarna var absolut en egen ö och det var ingen som skulle inkräkta där. Och mitt första uppdrag blev att nästla mig in i den borgen. Men de var inte så farliga, säger hon.

"Om jag kan få mina ungdomar jag tränar att få med sig minnen, kompisar för livet och bli ganska duktiga på fotboll är jag nöjd", säger Pernilla Asplund.

Anna Ludvigsson

Stolt över dagens förening

Tiden de är stoltast över är nu. Efter att fotbollssektionen i princip varit nedlagd i slutet på 1990-talet är man i dag över 500 aktiva fotbollsspelare.

Sedan 2019 har man även ett damlag.

– Det är viktigt att det finns något att drömma om i sin egen förening. Och våra tjejer har nu även dem något att sträva efter. Vi är så stolta över hur långt vi kommit, säger Pernilla.

Under ledorden glädje, gemenskap och trygghet har man försökt bygga upp en förening med bredd, och man känner att man stängt glappen i föreningen.

– Jag älskar det här och det är det som får en att vilja göra föreningen bättre, säger hon.

Inför jubileet har man tagit fram en speciell jubileumströja.

Anna Ludvigsson