Det räckte inte med ett nationellt kulturkanon, alltså en lista med 100 viktiga verk som alla bör känna till. Åtminstone inte för Danderyds politiker som nu vill införa en lokal sådan.
– Folk flyttar till Danderyd av många olika skäl, och det första man kanske tänker på då är våra vackra hus. Men vi har så många begåvade personer, både som finns i dag och som har levt här som bidragit till att utveckla Danderyd. Det här är ett sätt att belysa allt det som vi i Danderyd har att vara stolta över; våra konstnärer, författare, historiska platser, naturmiljöer, unika byggnader och traditioner, säger Gunilla Bellman (KD), ordförande i Danderyds kultur- och fritidsnämnd.
En lokal kulturkanon är i sin linda, men redan nu hoppas politikerna på att en lokal kulturkanon skulle kunna användas för att öka lokalkännedomen om den egna bygden bland unga, samt stärka "stoltheten och sammanhållningen" mellan Danderydsborna, menar Gunilla Bellman.
Gunilla Bellman (KD), ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Danderyd.
Privat
– Men det är också viktigt att det här inte blir tårta på tårta med den nationella kanonen. Så att det inte bara blir Viktor Rydberg, Elsa Beskow och Alice Tegnér. Men det blir nästa utmaning, att avgränsa i vad som ska vara med och inte. När vi kommit så långt vill jag bjuda in både föreningar och privatpersoner att vara med och delta i det här arbetet, säger hon.
Kritiserad kulturskrivning
Tanken om ett kulturkanon togs fram först av regeringen och samarbetspartiet Sverigedemokraterna. Åtta miljoner kronor senare presenterades kulturkanonen som har flera kopplingar till Danderyd. Bland andra Elsa Beskows Tomtebobarnen och Viktor Rydbergs Fädernas gudasaga.
1800-talets influenser Viktor Rydberg har redan fått en plats i den nationella kulturkanonen. Snart kanske han även får en plats i lokal sådan.
Okänd
Men kanonen har också fått sin beskärda del av kritik. Både från Sveriges minoriteter som anser att hela utredningen är ett lagbrott som riskerar leda till fortsatt förtryck, samt från den utredande kommittén med flera avhopp som följd.
Är det här bara ett sätt att stryka regeringens politik medhårs?
– Nej, det tycker jag inte. Det här är snarare ett tillfälle för oss att samla och dokumentera vår egen historia med alla som varit delaktiga att bygga upp Danderyd på olika sätt. Så att det kan få leva kvar för framtiden, säger Gunilla Bellman.
Apelsin får Elsa Beskows minne att leva kvar
Minns ni Sagan om solägget? På Djursholms begravningsplats har sagan fått ett nytt liv. Där är det någon som placerar en apelsin på Elsa Beskows grav och sagan om den lilla älvan kan leva vidare.
Det var en gång en liten älva, som bodde i ett ihåligt träd i skogen…
Så börjar Elsa Beskows bok Sagan om solägget. Den handlar om en älva som hittar en apelsin i skogen och drar slutsatsen att solen måste ha lagt ett ägg som trillat ner från himlen. Älvan och hennes vänner försöker lista ut var ägget kommer ifrån.
Elsa Beskow
Elsa Beskow ligger sedan 1953 begraven på Djursholms begravningsplats tillsammans med sin make. Under flera års tid är det någon eller några som placerar en apelsin på hennes sten. Ingen vet vem eller varför.
– Det vi vet är att någon lägger en färsk apelsin på graven och byter ut den gamla. Vi ingen aning om det är en släkting, vän eller någon som bara beundrar Elsa Beskows verk. Men det är en fin historia höljt i dunkel, säger Elisabeth Svensson som arbetar på Djursholms begravningsplats.
Från en älvas perspektiv. Foto: Jens Kassnert
Jens Kassnert
Arvet lever kvar
Genom apelsinen på gravstenen lever arvet efter Elsa Beskow kvar. Även om ingen riktigt vet varför just en apelsin placeras där misstänker personalen att det har med sagan om solägget som skrevs 1932 att göra.
– Det är lite mystiskt det här. Men vi behöver lite mystik och spänning i våra liv, det stimulerar fantasin. Att apelsinen ligger här skulle kunna ses på olika sätt, som kanske att den växer upp ur stenen. Det är upp till betraktarens öga. Flera kyrkogårdar kan nog vittna om olika saker som sker och ingen vet riktigt varför.
Många av Beskows verk är just fantasirika och har en stark koppling till naturen. Hennes gravsten är en vanlig gråsten med mossa på, ganska lik de stenar som är illustrerade i hennes barnböcker. Gravstenen ser ut att höra hemma i vilken skog som helst.
En gravsten som i en av Elsa Beskows böcker. Foto: Jens Kassnert
Jens Kassnert
När Sagan om solägget når sina sista rader har älvan och hennes vänner listat ut att ägget i själva verket är en apelsin. Historien om solägget slutar med att det var en pojke som hade tappat sitt mellanmål.
Men tänk, att hela den här historien kom sig bara av att en pojke, som heter Lasse, tappade sin stora apelsin i skogen, när han var ute en gång i somras för att leta smultron.
Det Elsa Beskow inte visste när hon skrev de raderna var att sagan i själva verket skulle leva vidare. Alldeles ovanför hennes sista viloplats.