Upplands Väsby

Katten Sky har försiktigt hoppat upp på en bullig byrå och betraktar oss nyfiket. Hemma i 70-talsradhuset på Tetorpsvägen – inrett i eklektisk stil – har halloweenpyntet redan börjat ta form.

– Jag älskar inredning, det är ett av mina stora intressen. Allt du ser är köpt second hand, mycket av det har jag gett en personlig touch, berättar Madeleine Sandmon.

För drygt tre år sedan flyttade hon från 38 kvadrat på Kungsholmen med sambon Anders till betydligt större yta i Upplands Väsby.

– Vi hade ingen koppling hit, men det låg bra till ur flera perspektiv.

Sakta har hon lärt känna kommunen, gått och cyklat runt och hittat fina ställen. Men något saknades: kvinnliga vänner i närheten.

– Jag har min släkt i Dalarna och Norge och mina vänner är utspridda. Jag saknade någon att ta en spontan aw med, en promenad eller fika. Någon att säga hej till när jag är ute.

Madeleine Sandmon som lade upp ett inlägg där hon efterlyste vänner i Väsby. Gensvaret blev enormt och nu har ett helt community bildats.

Mikael Andersson

Inget funkade

Hon hade tänkt kolla upp körer eller teatergrupper, men det blev inte av. Hon gick med i flera Facebookgrupper för att kunna snappa upp event som kan leda till att man träffar människor. Och på dejtingapparnas vänfunktion fick hon oönskade inviter.

– Då bestämde jag mig för att själv posta ett inlägg om vänner i den lokala facebookgruppen. Det kändes lite läskigt och jag var orolig för att jag kanske inte skulle få några svar. Eller att folk skulle undra vad det var för fel på en...

Det kan vara någon som vill ha lunchsällskap, någon som behöver ventilera eller vill dela sin tonårings egendomliga beteende.

Men oron visade sig helt obefogad.

– Gensvaret blev jättestort. Mitt inlägg fick över 250 gillamarkeringar och inom ett dygn hade det ramlat in ett 40-tal meddelanden. Det var helt otroligt, säger hon.

Till sist hade hon hunnit svara alla – och nu hunnit träffa några.

– Jag skapade en huvudchatt när jag insåg att jag inte skulle ha kapacitet att hinna med så många separata chattar.

Madeleine Sandmon lade upp ett inlägg där hon efterlyste vänner i Väsby. Gensvaret blev enormt och nu har ett helt community bildats.

Mikael Andersson

Andra i gruppen hakade på och skapade underchattar på olika teman som loppis och musik.

– Vi har hittat varandra. Ibland är någon bekant sedan innan, ibland bor någon till och med på samma gata.

Hon gillar Väsbyborna.

– De är trevliga och lättsamma. Många är kreativa på olika sätt.

Hon berättar att det varje dag dyker det upp något kul meddelande.

– Det kan vara någon som vill ha lunchsällskap, någon som behöver ventilera eller vill dela sin tonårings egendomliga beteende. Väsby känns mer hemma nu, säger hon.

Ofrivillig ensamhet

Att ofrivillig ensamhet är ett samhällsproblem skriver Madeleine under på.

– Det som berör är hur många som sitter ensamma mer än de önskar, som saknar en vän. Så många med liknande situationer, intressen och önskningar. Och alla bor här i Väsby.

Ensamheten bland äldre är mer känd, men att känna sig ensam mitt i livet är lite skämmigt och tabu, och därför inte lika uppmärksammat, tror hon.

– Min känsla är att många i gruppen har familj, barn och även vänner men kanske inte så många lokalt och kanske är det svårt att få scheman att gå ihop och i slutändan ses man inte.

Madeleine Sandmon lade upp ett inlägg där hon efterlyste vänner i Väsby. Gensvaret blev enormt och nu har ett helt community bildats.

Mikael Andersson

Hon kopplar även ihop sin känsla av skam och rädsla för att bli dömd med vad vi ser på sociala medier.

– Där har alla massa vänner, hobbies och aktiviteter vilket förstärker känslan av misslyckande och rädsla att bli dömd om man går ut och erkänner att man inte har allt det där.

Hon inser att hon satt en snöboll i rullning.

– Jag önskade mig en vän och råkade starta ett mindre community. Men det är väldigt kul!