I maj 2005 drogs de sista blossen på landets restauranger och klubbar.

Solnakrögaren Nixon Kaya minns stämningen inför rökförbudet.

– Det var nästan uppror, krögarna förutspådde krogdöden, speciellt på pubar och nattklubbar. Gästerna protesterade också. Man trodde att folk skulle sluta gå ut. Jag var nog en av ganska få som tyckte det var bra.

Han har jobbat i branschen i 30 år. Idag på Tegelbaren på Råsundavägen, nyligen tog han också över spakarna på restaurang LG 30 ett sejdelsving därifrån, för att ge mer plats åt sina gäster.

Kvällarna i rökmolnen vill han helst glömma.

– Man kom hem med blodsprängda ögon och stank rök och fick slänga alla kläderna direkt i tvätten. Det var inte kul. Många gäster tyckte också det var jobbigt, de med astma förstås, men även andra. Vem vill sitta i en bar där tio pers står och röker? Röken låg som en dimma.

Tvärtom farhågan

Enligt Nixon Kaya kom farhågorna om krogdöden på skam.

– Det blev tvärtom vad folk sa. Det blev ett uppsving. Det kom fler matgäster. Jag tyckte det var helt underbart. Plötsligt kunde man andas i lokalerna.

För tydligheten.

Anna Wachenfeldt

Kollegan på LG 30, Michel Petré, var mer kluven, åtminstone som restaurangbesökare.

– Jag röker ju själv cigarr och tyckte nog det var lite trist att inte kunna plocka fram en efter en middag på krogen. Men jag håller med Nixon i sak. Det var nog bra att det blev som det blev.

2019 utökades rökförbudet till att även gälla restaurangernas uteserveringar – och kritiken blossade upp på nytt.

– Folk sa samma sak igen, "det går inte" och att det skulle bli folksamling vid entrén. Men nu klagar ingen, folk vänjer sig, menar Nixon Kaya.

– Jag kan nog tycka att man borde kunna få ha en liten rökdel på uteserveringen. Det kan ju bli en del fimpar på gatan utanför, säger Michel Petré.