Danderyd

I den södra delen av Danderyds kyrkogård ligger några mjukisdjur uppradade på en hylla i trä. Vi är på Barnkullen, en barnminneslund där foster och för tidigt födda barn kan få sin sista vila.

I fjol valde Danderyds församling att göra platsen mer välkomnande för sörjande syskon.

Det som tidigare var en lite anonym plats har nu fått sig ett blomsterland med kojor, ett trähus för mjukisdjur, picknickbord och en stenlagd bäck för att nämna några exempel.

– Tidigare var det bara två, ganska vuxna, betongbänkar som bara var gjorda för att sitta still på och titta rakt fram. Men vi ville att det skulle kännas tydligt att det är en viloplats för barn, säger Erika Öist, landskapsingenjör på Danderyds församling.

Tanken är att Barnkullen ska vara en plats där familjerna kan få minnas på sina egna sätt, utan att behöva följa de oskrivna reglerna som annars kan finnas på en begravningsplats.

– Barn kan ha ett annat sätt att vara i sin sorg och saknad än att visa aktning och vördnad. Barnkullen ska kunna få vara det lilla undantaget, säger Erika Öist.

Viktig för föräldrar

Bara ett stenkast söderut från kyrkogården ligger Danderyds sjukhus. Föräldrar till för tidigt födda barn som gått bort eller den som har avbrutit en graviditet kan välja Barnkullen som sista viloplats för barnet eller fostret. Det var en bidragande faktor till att församlingen ville göra platsen finare, berättar Erika Öist.

– Så att de också har en värdig plats att vila på, säger hon.

En plats man kan gå till med sina barn för att minnas tillsammans.

Sjukhuspräst Christine Segerholm Koskull är stationerad på Danderyds sjukhus. Hon möter ofta personer i sorg. Inte minst föräldrar som förlorat sina barn.

– Vi är rituella varelser – oavsett trostillhörighet – som har ett behov av att hylla livet och sörja döden. Även det liv som inte blev. Då kan Barnkullen bli en viktig plats som jag kan erbjuda föräldrar som kanske frågar sig vart deras barn tar vägen, säger hon och fortsätter:

– Man inte vet hur livet blir, men det kan vara en viktig plats att återkomma till.

"Minnesplats som allt annat"

Erika Öist berättar att hon kände nervositet inför att starta arbetet med att rusta upp Barnkullen.

– Människor ser det lite som deras plats, och då vill man inte vara inne och peta för mycket i det. Men vi har fått jättefina reaktioner, säger hon.

Undantaget var en familj som ifrågasatte om minnesplatsen för deras bortgångna barn hade blivit en lekplats, något som Erika Öist kan ha förståelse för.

– Jag har full förståelse för att den tanken kan dyka upp. Men det är fortfarande en minnesplats som allt annat här, men en där också barn ska få minnas. Jag hoppas verkligen att andra också kan se det ur den synvinkeln.