Adrianastipendiet delas ut årligen till en person eller organisation som bland annat verkar för ett vålds- och brottsfritt Botkyrka och som riktar in sig på barn och unga.

På torsdag ska årets pris delas ut, det fjärde i ordningen, och det går till trygghetsfältaren Oguzhan Tümtürk. Utöver hedersutmärkelsen får han också 10 000 kronor.

En dag ringer Stina Lundgren, kommunstyrelsens ordförande, och berättar att han blivit nominerad.

– Hon läste upp motiveringen och jag blev helt rörd, det kom nästan tårar, säger Uttranbon Oguzhan Tümtürk.

Att vara trygghetsfältare passar Oguzhan perfekt.

Att vara trygghetsfältare passar Oguzhan perfekt.

judit nilsson

Det var ungdomar han jobbat med som nominerat honom.

– De hade skrivit så fina ord. Jag blev stolt över mig själv och arbetet vi gör.

Trygghetsfältarna är ute och möter ungdomar i skolor, centrum och på fritidsgårdar. De är ute både dagtid och kvällstid för att skapa trygghet, bygga relationer och finnas där, berättar han.

– Att få Adrianastipendiet betyder mycket, särskilt eftersom jag både arbetar och är uppvuxen här i Botkyrka. Det känns som ett kvitto på allt det fina vi gör, inte bara jag utan även mina kollegor inom trygghetsfältet. Det här är verkligen ett erkännande av vårt gemensamma engagemang och arbete.

Inspirerad av hela Fittjas extrapappa

Hans förebild när han växte upp var Magnus "Mange" Nylund, föreståndarens på fritidsklubben Pulsen i Fittja, som fick Adrianastipendiet förra året.

– Mitt mål har varit att vara den förebilden för andra som Mange var för mig, så det känns speciellt att få samma stipendium året efter.

Magnus Nylund var den som övningskörde med Oguzhan Tümtürk, lärde honom att åka skidor och har funnits där sedan Oguzhan Tümtürk var 12 år.

Det var även han som stöttade Oguzhan Tümtürk att söka jobb, och är en stor del till att han i dag jobbar som trygghetsfältare.

Oguzhan Tümtürk hade Magnus "Mange" Nylund som förebild när han växte upp i Fittja. 

Oguzhan Tümtürk hade Magnus "Mange" Nylund som förebild när han växte upp i Fittja. 

judit nilsson

Vägen till trygghetsfältarna

För drygt fyra år sedan började han som praktikant efter flera år som fritidsledare.

– Jag kände ganska snabbt att det här var något för mig. Jag är en social och utåtriktad person och insåg att jag kunde använda det på ett bra sätt. Det känns meningsfullt att få bidra till trygghet och vara en del av något som gör skillnad i vardagen.

Ungdomarna som har sett att han tilldelats stipendiet har kommit fram och sagt grattis och att han gör ett bra jobb.

– Det har varit fint att höra, för det betyder mycket att det kommer från dem man faktiskt möter ute varje dag.