– Det gick bra i år också, säger Christer Bergquist, bonde på Ekeby gård.

Oftast så sköter korna kalvningen själva utan några större problem, berättar han.

Men det blir inte alltid som planerat. Som den gången då det kom en kalv mitt i vintern som fick tas in i hemmet och flaskmatas. Den som bara vill hjälpa till kan också råka illa ut. Vid förra kalvningen fick Christer åka in till sjukhuset efter att han fick ett slag över ansiktet.

– Tretton stygn fick jag sy, säger han och visar en bild från händelsen.

Nio kalvar till

Christer Bergquist försöker få kalven, som är av sorten Charolais, på benen. Det går så där. Hon är ungefär 1,5 dygn gammal och lika snabbt som hon kommer upp på benen lägger hon sig i halmen igen. Mamman cirkulerar oroligt runt Christer.

– Så, ja, säger han.

Utanför stallet står resten av flocken och idisslar.

Till skillnad från innan kosläppet, när de går ut på bete och efter kalvningen, är tempot något lägre. De står och mumsar på halmen med magar nästan lika breda som långa. Nio till kalvar väntas komma.

Christer Bergquist, 76, och årets första kalv.

Stefan Källstigen

Kan det bli att alla kalvarna kommer samtidigt?

–  Det brukar komma utspritt med några dagar, säger Christer Bergquist.

– Just nu är det nog ingen som kommer komma, vi får några dagar till. Om en vecka börjar det nog.

Sönerna Pierre och Patrik

På gården träffar vi två andra kalvar, som de själva beskriver sig, när Mitt i är på besök. Pierre, 40, och Patrik Bergquist, 45.

Det är Christer Bergquist söner som hjälper till på gården och står näst i ledet i successionsordningen. Pierre jobbar mer med driften och Patrik mer från skrivbordet, berättar de.

– Pierre tar det stora ansvaret, säger Patrik Bergquist och ler.

Christer svarar på hur länge han kommer jobba på.

– Så länge jag får!

Hunden Allie och Christers söner Patrik och Pierre Bergquist.

Stefan Källstigen

Vill göra som pappa

Pierre och Patrik är båda uppvuxna på gården och hjälper till ett par dagar i veckan. Fodrar, fixar och donar, håller i gång driften. Rycker in om det behövs hjälp när en kalv kommer.

De är ett team, menar de.

– Vi är bästa kompisar också, och vill göra precis som pappa, ta hand om det så det funkar och med respekt för den här värdefulla platsen i Danderyd, säger Patrik.

Tjuren Nocke är nöjd

De instämmer i det där om vårtecken.

– Ja, det är alltid ett vårtecken när kalvarna kommer. Då känner man att vintern är bakom en, säger Pierre.

Tjuren Nocke står mitt i flocken och vakar över hägnet när vi går in. Ungefär som familjen Bergquist håller koll på gården.

– Nocke är nöjd, han känner också att det är vår, säger Christer Bergquist.

En ett dygn gammal kalv.

Stefan Källstigen