På 1970-talet jobbade Ältabon Jan Söderlind som billackerare. 

En kund gav honom en reklampenna som han tyckte var så fin att han sparade den. Skotskrutigt mönster på senapsgul bakgrund. Han plockar ut den ur bokhyllan och väger den mellan tummen och pekfingret.

– Den var tidig. Åtminstone bland de första 100, säger han.

En av Jan Söderlinds första pennor fick han av en kund när han arbetade som billackerare på 1970-talet.

En av Jan Söderlinds första pennor fick han av en kund när han arbetade som billackerare på 1970-talet.

Johan Kristensen

Innanför den valvförsedda öppningen i källarrummet har den fått sällskap av 38 827 pennor till.

En bild på väggen skvallrar om att han haft besök av journalister förr. En vän som jobbade på Aftonbladet ville skriva om honom och samlingen på 1990-talet.

– Vi tog ut alla pennor på golvet. Men då hade jag bara 11 000 – det kan jag inte göra nu.

En vän har bockat små plåtställningar där Jan Söderlind kan klämma fast flera pennor bredvid varandra för att de ska få plats i bokhyllan.

En vän har bockat små plåtställningar där Jan Söderlind kan klämma fast flera pennor bredvid varandra för att de ska få plats i bokhyllan.

Johan Kristensen

Bara reklampennor

För att få plats med pennorna i bokhyllan har en annan vän bockat små ställningar i plåt. På dem har han fäst pennorna med klämmor. Övriga pennor ligger platt på ett annat hyllplan, eller hänger i nacksnoddar eller har fästs med magnet.

Snarlika pennor står bredvid varandra. Men något skiljer varje exemplar åt. I flera nedklottrade kollegieblock har han diariefört och gett varje skapelse ett nummer. Men alla har en sak gemensamt.

– Det ska vara reklam på pennorna. Annars kan jag ju köpa en kartong pennor var som helst. Många är ju samma penna – men med olika reklam på.

En av pennorna ser ut som en bilningshammare. Alla har reklamtext.

En av pennorna ser ut som en bilningshammare. Alla har reklamtext.

Johan Kristensen

Funkar alla pennorna?

– Det tror jag inte. Men många av dem funkar. Men de är ju som utställningsföremål.

Som många samlare har han råkat ut för dubletter. Men de får inte vara i samlingsrummet. Han visar en kista och två proppfulla lådor i förrådet.

– Här har jag kanske 20 000 pennor.

Du har aldrig funderat på att göra dig av med dem?

– Va? Nej, jag kan ju inte bara slänga dem.

Likörflaska? Nej, det är också en penna.

Likörflaska? Nej, det är också en penna.

Johan Kristensen

När barnbarns barn kommer på besök stänger han helst samlingsrummet för att undvika att pennorna får fötter. Han medger att alla i omgivningen inte är lika positiva till samlingen.

– Nej, inte min fru. Men det får man ta, det ingår i spelet. Jag vill ju inte byta fru, den 5 januari hade vi varit gifta i 60 år.

Pennor är inte det enda han samlar. Han visar en pokal med daterade femkronor, en tavla med simmärken, tyska och ryska militära märken från andra världskriget och maratonmedaljer från New York.

– Jag är en nörd. Jag samlar på allting, säger han.

”Det tog fyra timmar innan de släppte ifrån sig den”, säger Jan Söderlind om pennan som en vän tjatade till sig på en bar i New York 2008.

”Det tog fyra timmar innan de släppte ifrån sig den”, säger Jan Söderlind om pennan som en vän tjatade till sig på en bar i New York 2008.

Johan Kristensen

Samlingen växer hela tiden

Han betonar att han själv aldrig sökt offentligheten. 

Men en kvinna i pensionärsföreningen SPF tyckte annorlunda. Hon häpnade när hon såg samlingen och frågade om hon fick kontakta media.

Några av pennorna har snodd att hänga runt halsen. En del saknar klämma och snodd och får ligga på hyllan.

Några av pennorna har snodd att hänga runt halsen. En del saknar klämma och snodd och får ligga på hyllan.

Johan Kristensen

Kort efteråt kom SVT på besök. Klockan 07.30 den här morgonen har Sveriges Radio hälsat på.

Numera samlar han inte så aktivt. Pennorna kommer till honom ändå. Sveriges Radio donerade en penna: 38 828. Mitt i vill så klart inte vara sämre utan gav honom två olika – en vit och en svart: nummer 38 829 och 38 830.

Tillskotten får honom att skina upp i ett leende.

– Tack så mycket.

I en kista i förrådet har Jan Söderlind de flesta av sina 20 000 dubbletter. ”Jag kan ju inte slänga dem”, säger han.

I en kista i förrådet har Jan Söderlind de flesta av sina 20 000 dubbletter. ”Jag kan ju inte slänga dem”, säger han.

Johan Kristensen

Har någon värderat din samling?

– Nej, men jag tror att pennorna är värda mer än en krona styck.

Han har inga planer på att visa samlingen för allmänheten.

– Någon sa att pennorna borde ställas ut på Nordiska museet. Men det orkar jag inte. Det skulle ta flera dagar att få dem dit.

Två pennor från Mitt i, en vit och den här svarta, är Jan Söderlinds senaste tillskott i samlingen.

Två pennor från Mitt i, en vit och den här svarta, är Jan Söderlinds senaste tillskott i samlingen.

Johan Kristensen

Alla pennor har noterats i kollegieblock och försetts med nummer.

Alla pennor har noterats i kollegieblock och försetts med nummer.

Johan Kristensen

Alla pennor har någon form av reklamtext på sig.

Alla pennor har någon form av reklamtext på sig.

Johan Kristensen

Vissa pennor har magnet.

Vissa pennor har magnet.

Johan Kristensen

Här är de nyaste pennorna och kollegieblocken där Jan Söderlind har skrivit ner information om alla pennor.

Här är de nyaste pennorna och kollegieblocken där Jan Söderlind har skrivit ner information om alla pennor.

Johan Kristensen

När Aftonbladet hälsade på Jan Söderlind på 1990-talet tog han ut alla pennor på golvet i vardagsrummet. ”Då hade jag bara 11 000 pennor. Det orkar jag inte nu”, säger han.

När Aftonbladet hälsade på Jan Söderlind på 1990-talet tog han ut alla pennor på golvet i vardagsrummet. ”Då hade jag bara 11 000 pennor. Det orkar jag inte nu”, säger han.

Johan Kristensen