I maj i år lämnade socialsekreteraren Jamie Niklasson sitt arbete på socialtjänsten i Skärholmen. Det var hon inte ensam om.

– Flera av mina kollegor slutade runt samma tid som mig.

Det var efter flera år av växande frustration. Hon och kollegorna hade länge slagit larm om ohållbar arbetsbelastning, men utan att bli hörda.

– Jag ville egentligen inte sluta. Jag trivdes med mina kollegor, men arbetssituationen gick inte längre att hantera. Det var ett jättesvårt beslut, säger hon.

Våldsam period

Förra året blev särskilt prövande för socialsekreterarna i Skärholmen. I mars sköts två män till döds inom loppet av en vecka, och i april mördades 39-årige Mikael brutalt i en gångtunnel – mitt framför sin 12-åriga son. Händelsen väckte en nationell debatt om våldet i samhället och kraven på politiska åtgärder växte.

Samtidigt kämpade socialtjänsten med sitt uppdrag: att skydda barn och unga från att dras in i kriminalitet och våld.

– Vi skulle arbeta förebyggande, men i praktiken gick nästan all tid åt till akuta ärenden. Det förebyggande jobbet hamnade alltid längst ner på listan. Vi släckte bara bränder, berättar Jamie Niklasson.

Beslutet att lämna socialtjänsten grundade sig inte i en enskild händelse. Snarare var det en lång process där hon och hennes kollegor gång på gång larmat om arbetsbelastningen – utan att få gehör.

– Vi påtalade bristerna och risken för att många skulle säga upp sig. Vi skrev till och med ett öppet brev. Men trots löften om satsningar märkte vi som jobbar närmast medborgarna ingen skillnad.

Jamie Niklasson är en av de 18 socialsekreterare som sagt upp sig från socialtjänsten i Skärholmen.

Mikael Andersson

Sedan mordet på Mikael i april förra året har 18 socialsekreterare valt att lämna sina tjänster i Skärholmen.

Enligt Jamie gjordes vissa försök att förbättra situationen, men åtgärderna räckte inte.

– Man gjorde punktinsatser för att minska ärendemängden, men de förändrade inget i grunden. Vi var för få personer som behövde hantera alldeles för många akuta ärenden. Hade vi varit fler hade vi kunnat jobba både akut och förebyggande, säger hon.

Förvaltningens svar: ”Vi har vidtagit åtgärder”

Anna Hamlin, som tillträdde som avdelningschef för individ- och familjeomsorg i Skärholmen i februari i år, vill inte ställa upp på en intervju, men skriver i ett mejl till Mitt i att det är olyckligt att så många socialsekreterare valt att lämna. Men hon menar att flera förändringar nu är på plats.

"Vi har delat upp barn- och ungdomsenheten i två mindre enheter, med tydligare specialisering och mer stöd till medarbetarna. Alla socialsekreterare har dessutom regelbundna uppföljningar med sina gruppledare", skriver hon.

Hon framhåller också att inga barn fått sina insatser avslutade av ekonomiska skäl, trots den oro som socialsekreterare uttryckt.

"Inga placeringar eller insatser har avslutats på grund av ekonomiska skäl. Detta har granskats både av extern part och förvaltningen".

Enligt Hamlin arbetar förvaltningen nu för att stärka både arbetsmiljö och kompetens hos medarbetarna.

"Vi får positiva signaler från medarbetare som arbetar inom området barn och unga, att de märker positiva förändringar", skriver Hamlin.

Men för Jamie och hennes tidigare kollegor kom förändringarna för sent.

– Jag ville egentligen inte sluta, säger hon.