DET HÄR ÄR DEL 2 I ARTIKELSERIEN "BÄSTA SEMESTERN". Läs första delen här:
https://www.mitti.se/ettsthlm/slaktband-och-traditioner-styr-vara-sommarvanor/repufq!KlO3DdgvjgfcqVA21vhhNQ/
Släktingar och vänner var fulla av frågor när familjen Ammouri från Bredäng förra sommaren bröt mönstret och hyrde en liten stuga på Gotland – eftersom det ändå inte gick att resa till Libanon som de annars skulle ha gjort.
– Vi började lägga upp bilder på Facebook. Och det var många som ringde och undrade. ”Hur går det? Var köper ni mat?” Vi sa ”Det går jättebra, man köper mat direkt från bönderna”. Inom en vecka var det tre familjer som åkte efter oss, berättar Mohamad Ammouri.
Den lilla stugan som de hade hittat på nätet låg vid en bondgård en bit norr om Visby, med pickande kycklingar och nyvärpta ägg på morgnarna.
– Många från Libanon är uppvuxna i byar och vi gillar det livet, att odla grönsaker och ha bin. Och jag visste inte att Gotland var så fint – vita stenar på stränderna, väldigt likt vårt land faktiskt, säger Mohamad Ammouri.
Pengar i en låda
Alla i familjen – pappa Mohamad, mamma Lama och sönerna Sebastian och Daniel – var särskilt imponerade över betalningsmodellen som gäller i många gårdsbutiker: att man bara lägger pengar i en låda utan att någon kontrollerar.
– Jag var tvungen att filma och skicka till hemlandet: ”Kolla, här lägger jag en hundring och tar växeln själv”, berättar Mohammad.
– Det är så fint att man kan lita så mycket på andra människor, att de kan ha den gemenskapen, tillägger Sebastian, 15.
Själv har Daniel varit flera gånger i Stockholms skärgård. Men ingen av hans kompisar har gjort något sånt, tror han. Många är kvar i stan hela sommaren.
Nu står väskorna packade för årets sommarresa: äntligen går det att flyga till Libanon igen, till farmor och till det nybyggda semesterhuset som familjen köpte alldeles innan coronan bröt ut.
Hus i hemlandet
– Vi är många som har satsat de pengar vi jobbat ihop på att köpa hus i det gamla hemlandet. Men jag vet flera som nu börjar prata om att sälja sina hus där och flytta pengarna hit till Sverige i stället, säger Mohamad.
– Ju längre folk bor här desto mindre tänker de på Libanon. Våra barnbarn kommer att vara helsvenska, tillägger han.
Hur känns det?
– Lite jobbigt om de inte alls känner sig som libaneser. Men det viktigaste är att de växer upp utan krig och oroligheter, säger Mohamad Ammouri.
Själv hoppas han att hans nystartade elektrikerfirma ska gå så bra att familjen har råd med både utlandsresor och sommarutflykter inom Sverige.
400 släktingar
– Det är dumt egentligen att åka till Libanon på sommaren, när det är som finast här i Sverige. Men det är bara i juli som det funkar med jobbet, säger Mohamad.
Han berättar att han har runt 400 släktingar i Sverige. Att flera av dem kom efter till Gotland förra året var toppen, tycker han.
– På semestern är det kul att träffa släktingar och kompisar utan stress, när man inte har jobb att tänka på. Man kommer närmare varandra när man är avslappnad, säger han.
Sara Hamoui, Bagarmossen, minns barndomens somrar och hur viktigt hon tyckte det var att passa in.
– Det var jobbigt när man kom tillbaka efter lovet och inte hade gjort samma saker som de andra i klassen, när man inte hade åkt till en stuga eller varit ute i skärgården. Man ville inte vara annorlunda, berättar hon.
Saras familj gjorde ändå ovanligt mycket som kunde betraktas som ”svenskt”:
– Jag älskade att vara ute och tälta och att komma iväg och åka skidor. Flera gånger hyrde vi stuga i skärgården på somrarna, mycket mer än andra invandrarfamiljer gjorde, berättar hon.
"Inte samma saker"
Men hon växte ändå upp med känslan av att det fanns en skillnad.
– Det kan vara så att man i våra länder ser det som viktigare att hjälpa sina släktingar och inte riktigt unnar sig att bara åka iväg och koppla av.
– Och det här fortsätter i vuxen ålder, jag känner än idag att man inte gör samma saker, säger hon.
Därför känns det bra, tycker Sara, de gånger hon har gjort något på helgen som ”passar in”.
– Som för några helger sedan, då hyrde jag en stuga över helgen med några kompisar nere vid Nynäshamn. Då har man mer att kommunicera med kollegorna om efteråt. Man får lite mer gemensamt. Det blir en slags integration.
Är det ett jobbigt krav?
– Nej, egentligen inte. Jag är en öppen person och vill jättegärna lära känna skärgården mer. Man inser att det är en kul grej, inte något som är ”svenskt”: att bara få vara, inte stressa, att njuta av naturen, säger Sara Hamoui.
Så vad händer i sommar?
– Jag tror vi hyr en stuga igen, jag och kompisarna.