Efter över 25 år som Täbys främsta israpportör är det dags att kasta in handduken. Eller skridskorna i Gunnar Drakenbergs fall.
– Jag har hållit på hela det här årtusendet med att få ut kartor till sjöarna i Täby och runt Värtan, men nu orkar jag inte längre, säger Gunnar Drakenberg som precis fyllt 87 år för några dagar sedan.
På Gunnars egna initiativ började han rekognosera isarna och tala om vad som gällde redan i mitten på 90-talet. I början var det helt ideellt, men efter ett tag gick han till kommunen och bad om att viss betalning skulle utgå för jobbet.
Sista varningen: Dålig is just nu
I år har kartorna dock uteblivit. Rönningesjön som brukar vara först ut med att få godkänt av Gunnar för att ploga spår har än så länge inte klarat provet, eventuellt blir det spår i helgen. Men Värtan får vänta.
– Just nu är det ingen idé. Isarna är idag livsfarliga. Den kommer aldrig att plogas bana på i rådande klimat. Sämre isar har sällan setts, varnar Gunnar.
– Vi trodde att det skulle bli fin is när det frös till ordentligt. Sedan kom snö, och snö och åter snö. Det innebär att isen trycks ned, för snö är tungt. Vilket resulterar i att isen släpper igenom vatten och snön blir blötsnö som fryser till. Det kallas stöpis. Stöpis är inte bra att åka på, den bär ingenting.
Stöpis är ingenting som syns. Dessutom har det fryst olika på olika delar av Värtan.
– Större delen av Värtan är tre centimeter kärnis just nu. På vissa håll är det fem centimeter men snön hindrar åkare att se eventuella vindbrunnar.
Själv druttat i fyra gånger
Gunnar vet vad han pratar om, han har själv åkt igenom isen fyra gånger i sitt liv.
– Alla var mitt eget fel förutom en. Jag ramlade igenom ett fräthål och de är omöjliga att se innan det är för sent.
Fräthål uppstår när det blir gaser på botten av exempelvis en gammal fisk som ligger och ruttnar. Bubblorna stiger upp och tar med sig bottenvattnet i en svag ström som värmer upp isen.
Med det handlar inte bara om risken att ramla vattnet, att ramla på isen kan också vara farligt.
– Is är hårt. En gång fastnade jag med skridskon i en spricka, och voltade runt rätt ordentligt efter blåmärkena att döma, då fick de hämta in mig.
Gunnar brukar påpeka att det finns tre "skap" som är viktiga när man ska ut på isen: sällskap, redskap och kunskap.
– Ingen klok människa är ute själv på isarna.
"Folk är oerhört tacksamma"
Nu behövs det en ny klok person att ta över efter Gunnar, som själv har varit tvungen att sluta åka på grund av en knäskada. Gunnars senaste partner har dessutom precis flyttat till Norrtälje. Det är ett dussin anslag som ska upp runt Värtan inför varje helg och fyra stycken runt Rönninge. Han hoppas nu på att någon ny ska vilja ta över det ansvarsfulla arbetet.
– Någon som är en van skridskoåkare som kan göra kartor som talar om för fritidsåkarna vad man kan och inte kan göra på isen, säger Gunnar behövs.
Flertalet engagerade som har hjälp Gunnar under åren har varit från skridskoseglarklubben. Men det viktigaste är att man har bra kunskaper om is och säkerhet.
– Ett av huvudskälen jag fortsatt med detta trots att jag egentligen borde lagt ner för länge sedan är den väldiga feedback vi får från allmänheten. Folk är oerhört tacksamma att vi gör det här.