Ilon Wikland var 23 år när hon mötte författaren Astrid Lindgren 1953. Ett möte som skulle ta hennes illustrationer över hela världen.

– Astrid hade precis börjat skriva manus till ”Mio min mio” och sa till mamma: ”Gå hem och teckna så får vi se”. Och efter det – från 1953 – var hon Astrids illustratör och gjorde Bullerbyn, Ronja, Kajsa Kavat, Lotta på Bråkmakargatan och alla de andra, säger dottern Birgitta Wikland.

Ilon Wikland firar födelsedagen hemma i lägenheten i Nacka tillsammans med sina fyra döttrar: Hélène, 71, Birgitta, 69, Fredrika, 65, och Anna, 58.

Ilon Wikland firar födelsedagen hemma i lägenheten i Nacka tillsammans med sina fyra döttrar: Hélène, 71, Birgitta, 69, Fredrika, 65, och Anna, 58.

Privat

Karlsson är fransman

Men ”Karlsson på taket” var svårare att fånga. Ilon Wiklands första förslag, en tjänsteman med lång grå rock, dissades av Astrid Lindgren. Oväntat flög han i stället fram i ett helt annat land.

– När mamma var i Paris 1955 och väntade mig fick hon syn på en liten rund gubbe med blå byxor och rutig skjorta. Hon följde efter och ritade av honom. Så Karlsson på taket är faktiskt fransman, säger Birgitta Wikland.

”I den första boken om ”Lotta på Bråkmakargatan”, den som är svartvit, är det jag som är Lotta. Och meningen på lappen har jag skrivit: ’Ja ha flötat tita i paperskorjen.’”, säger Ilon Wiklands dotter Birgitta Wikland.

”I den första boken om ”Lotta på Bråkmakargatan”, den som är svartvit, är det jag som är Lotta. Och meningen på lappen har jag skrivit: ’Ja ha flötat tita i paperskorjen.’”, säger Ilon Wiklands dotter Birgitta Wikland.

Illustration: Ilon Wikland.

Karlssons rum fanns på närmare håll. Nämligen i Sundbyberg där familjen bodde då.

– Mamma har sagt: ”Det var bara att öppna barnkammaren.” Där kunde det ligga äppelskruttar, bullar och kläder huller om buller. Vi känner ju igen väldigt mycket bilder från vår barndom, lampor och allt möjligt, säger Birgitta Wikland.

”Karlsson på taket är faktiskt fransman”‚ säger Ilon Wiklands dotter Birgitta Wikland. Men hans stökiga rum finns i Sundbyberg.

”Karlsson på taket är faktiskt fransman”‚ säger Ilon Wiklands dotter Birgitta Wikland. Men hans stökiga rum finns i Sundbyberg.

Illustration: Ilon Wikland.

Faktum är att hon och hennes systrar har blivit förevigade som flera av karaktärerna i Astrid Lindgrens sagor. 

– I den första boken om ”Lotta på Bråkmakargatan”, den som är svartvit, är det jag som är Lotta. Och meningen på hennes lapp har jag skrivit: ”Ja ha flötat tita i paperskorjen”. Det är också jag som är lilla Kerstin i Bullerbyn med mössan med den stora tofsen. Vi känner igen våra barn och barnbarn i figurerna också. 

”Bron i Bröderna Lejonhjärta existerar i Schweiz. Hon hade alltid anteckningsblock med sig och ritade det hon såg”, säger Ilon Wiklands dotter Birgitta Wikland.

”Bron i Bröderna Lejonhjärta existerar i Schweiz. Hon hade alltid anteckningsblock med sig och ritade det hon såg”, säger Ilon Wiklands dotter Birgitta Wikland.

Illustration: Ilon Wikland

Spridd över hela världen

Astrid Lindgrens böcker har översatts till 110 språk och Ilon Wiklands illustrationer är spridda över hela världen.

För att fira sin 95-årsdag ordnar Ilon Wikland två utställningar. En på Estniska huset på Wallingatan och en på Waldmarsudde.

På utställningarna finns mycket annat än illustrationer från Astrid Lindgrens böcker. Ilon Wikland har illustrerat över hundra böcker. I ”Den långa, långa resan” har hon skildrat sin egen uppväxt och hur hon som 14-åring flydde ensam från Estland till Sverige under andra världskriget.

”Den långa, långa resan” av Ilon Wikland.

”Den långa, långa resan” av Ilon Wikland.

Illustration: Ilon Wikland.

Men Ilon Wikland kommer inte att vara med på vernissagen.

– Hennes hälsa är väldigt god men hon orkar inte vara med i offentliga sammanhang längre, säger Birgitta Wikland.

Födelsedagen firar Ilon Wikland i stället hemma i lägenheten i Nacka med sina fyra döttrar.

– Vi håller det litet. Hon är 95 år och blir lätt trött. ”Tänk att jag blir så gammal!”, säger hon och ”Tänk att jag har gjort så mycket – jag tror att jag jobbade jämt”, säger Birgitta Wikland.