Den 24 februari 2022 vaknade Ukraina upp till en ny verklighet. Den ryska invasionen förändrade livet, och många fick planera för sin överlevnad.

Ungefär 150 mil norr om Ukraina, i Västerleds församling i Stockholm, insåg man snabbt allvaret som det ukrainska folket ställdes inför och bestämde sig för att hjälpa till.

– När de första flyktingarna kom hit så ställde vi oss med ett par hundra smörgåsar utanför Migrationsverket i Sundbyberg, förklarar Janna Bäcklund, präst i Västerleds församling.

Hon är initiativtagare till Mötesplats Ukraina, ett projekt som drivs i samarbete mellan Västerleds församling, Abrahamsbergs kyrka och organisationen Hela människan i Stockholms län.

– Vi vill värma magar och värma hjärtan, det är vårt främsta mål.

Mötesplats Ukraina anordnas varje tisdag och då serveras mat, fika och klädinsamling. Även barnpassning finns på plats och språkundervisning ges.

– Det har inte varit några problem att hitta några volontärer. Det kommer folk både från församlingen och utifrån, berättar volontären Lars Axelsson från Abrahamsbergs kyrka.

Idag är sextio personer anmälda att närvara.

– Anmälan sker i förväg eftersom det är så högt tryck bland deltagandet. Vi behöver anmälan tre, fyra veckor i förväg, berättar Janna Bäcklund.

Familj kvar i Kiev

Klockan närmar sig 12.00 och dörrarna börjar sakteligen att öppnas. Undan för undan kommer deltagarna, som främst är kvinnor och barn. Endast ett fåtal män närvarar.

Paret Olga och Sergei Filinkova lämnade Kiev tillsammans, då Sergei är över 60 år och inte anses vara i krigsför ålder.

– Vi kom hit i mars efter att vårt bostadshus träffats av två missiler. Även vår dotters bostad träffades. Det är bara tur att vi alla överlevde, berättar Olga.

Familjen agerade snabbt och packade väskorna för att bege sig från sitt hem. Olga, Sergei, dottern och barnbarnet lyckades ta sig till Sverige. Men deras son med familj blev dessvärre kvar.

– Vår son och hans familj är kvar i ett bombat Kiev, utan el och vatten, säger Olga och torkar tårarna.

– Vi är glada över att välkomnas i ett tryggt land som Sverige, men vi saknar vårt hem och vår familj, tillägger Sergei.

Han förklarar att de i sin vildaste fantasi inte kunde föreställa sig att landet skulle dras in i ett krig mot sina grannar.

– Det gick inte att föreställa sig att detta skulle ske. Många ukrainare trodde att Ryssland var ett broderland, men så var inte fallet.

''Du är inte säker någonstans''

Ett par bord bort sitter Yevheniia Smychykoch Oleksandra Kadievskaoch hennes dotter Emilia. De har lärt känna varandra på mötesplatsen. Yevheniia berättar att livet i Sverige är svårt, även om hon har en trygg punkt här som inte många andra har.

– Vi kom hit i mars och våra vänner som bodde i Sverige lät oss bo hos dem till en början. Nu försöker vi leva ett så normalt liv som möjligt, förklarar Yevheniia som kom hit med sina fyra barn och make.

På fritiden går de i kyrkan och SFI för att lära sig språket så de kan söka arbete.

Oleksandra var 20 år när dottern Emilia föddes. Strax därpå bröt kriget ut och den nyblivna pappan fick se sin dotter och fru lämna hemmet. Oleksandra tog sin dotter och mamma med sig och reste till Sverige, där brodern fanns sedan ett år tillbaka. Men hennes make och pappa blev kvar i hemstaden Dnipropetrovsk.

– Det är tufft att vara här utan min man. Min största rädsla är att vara ensam med Emilia utan honom, säger Oleksandra.

Tårarna rinner ner från hennes kind, samtidigt som dottern jollrar i hennes knä.

– Jag lämnade Ukraina på grund av rädsla för kriget och för mitt barns säkerhet.

Hon förklarar att maken för närvarande är mobiliserad och stridsklar, men ännu inte gått ut i strid. Något hon är tacksam för.

Yevheniia berättar att säkerheten för barnen är anledningen till att de stannar kvar i Sverige. Rädslan för att återvända är för stor.

– Ryssarna har raketsystem placerade i svarta havet som bombade Dnipro fem gånger och Kiev femtio gånger bara i måndags. I Ukraina är du inte säker någonstans. Inte i centrala Ukraina, norra, västra eller södra. Ingenstans.