Stockholm
Vikter och skivstänger ligger utspridda över golvet i idrottshallen på Johan Skytteskolan. Styrketräning står på schemat, pulsen ska upp och svetten fram.
– Efter det här vill du duscha, säger idrottsläraren Petra Borssén.
Ändå är det långt ifrån självklart att eleverna gör just det. Problemet är välkänt och sträcker sig långt bortom den här skolan: runt om i landet står duscharna ofta tomma efter idrottslektionerna.
För att bryta mönstret har Petra Borssén valt en annorlunda väg. I duschrummet hänger en discokula och på väggarna sitter låttexter.
"Tror inte på tvång"
– Vissa tycker att man ska tvinga eleverna att duscha. Jag tror inte på tvång. Då riskerar vi att elever slutar delta i idrotten. Mitt jobb är att avdramatisera duschen, säger hon.
Fler vågar – men inte alla
När Mitt i träffar en grupp åttondeklassare kommer förklaringarna snabbt: rasterna är korta, det är stressigt att hinna vidare och ingen vill vara den enda som duschar.
Men det finns tecken på förändring.
– Det har ändrats mycket sedan förra terminen. Då duschade ingen. Nu är vi ändå fem–sex stycken som brukar duscha på fredagar, säger Ida Björk.
Alla är dock inte med på tåget.
– Jag försöker hålla mig fräsch på andra sätt. Det är inte obehagligt att duscha med tjejerna här, men det är skönare att gå in på toaletten och tvätta av sig där, säger Josefin Cramér von Scheéle.
Josefin väntar alltid på Ida när hon duschar. "Man vill inte bli lämnad ensam. Om man är den enda som ska duscha och alla andra har gått, då är det inte så kul", säger Ida.
Judit Nilsson
"Otryggt"
I killarnas omklädningsrum duschar något fler. Gabriel Gillerberg och Olle Lagercrantz Berlin gör det ibland, beroende på hur intensiv lektionen varit.
Vad är det då som gör att man inte vill duscha?
– Man kanske känner sig lite otrygg eller obekväm. Eller så blir det för stressigt, så man struntar i det, säger Gabriel.
Samtidigt tycker de inte att det är ett stort problem.
– Det skulle vara värre om det luktade svett i klassrummet. Men så är det inte för oss, säger han.
Gabriel Gillerberg och Olle Lagercrantz Berlin duschar ibland – om det har varit tillräckligt svettigt.
Judit Nilsson
Politisk fråga
I Stadshuset vill Liberalerna vända utvecklingen genom att införa duschbås i alla skolor.
– Jag tycker att det är rimligt, inte minst för tonåringar, att de ska kunna ha den typen av integritet i skolan, säger oppositionsborgarrådet Jan Jönsson (L).
Ett duschbås beräknas kosta runt 25 000 kronor. Med en femårsplan landar kostnaden på 2–4 miljoner kronor per år, enligt partiet.
Styret: Arbete pågår
Skolborgarrådet Emilia Bjuggren (S) delar bilden av problemet.
– Vi har gett i uppdrag att skapa möjlighet till enskilt ombyte och staden arbetar nu med att se över kraven på hur duschar och omklädningsrum ska utformas, säger hon.
Nya krav införs i takt med renoveringar och nybyggnationer, och elever ska vara med och tycka till.
Tillbaka på Johan Skytteskolan har ett första steg redan tagits: ett draperi har satts upp vid duschrummet.
– Bara det gör stor skillnad. Då kan man stänga till och ta av sig bakom draperiet, säger Ida Björk.
Idrottsämnets historia
Idrottsämnet infördes i skolan 1842. Då handlade undervisningen om enkel gymnastik som skulle stärka hälsan och förbereda pojkarna för värnplikt.
Från 1870 minskade det militära inslaget. I stället tog linggymnastiken över, utvecklad av Pehr Henrik Ling. Målet var en sund och harmonisk kropp och att rätta till elevernas skavanker.
Runt år 1900 ansåg vissa att tävlingsidrott tog för stor plats, medan andra tyckte att linggymnastiken var stel och tråkig. I 1919 års läroplan bytte ämnet namn till ”gymnastik med lek och idrott”. Då fick bollspel, lekar och idrotter som friidrott, skidåkning och skridskor större utrymme.
Sedan 1994 heter ämnet ”idrott och hälsa”. Ämnet ska nu vara mer individualiserat och inriktat på frågor som rör miljö och livsföring. Eleverna ska göra personliga ställningstaganden och egna hälsoprofiler.
Källa: Stockholmskällan