”Jag har bara kört buss i snart tre år så jag är fortfarande färsk jämfört med några som är med och tävlar. Såklart vill jag vinna, det är väl ingen som gillar att inte komma först, men om jag kommer bland de topp tio så är det godkänt.
Jag har alltid gillat att köra bil. När jag var liten drömde jag om att köra långtradare. Så det är det roligaste med det här jobbet – att få köra buss. Det är kul att köra här ute också, eftersom det innebär mycket olika typer av körning och en del utmaningar när vissa sträckor är väldigt smala. Och så är det vackert och resenärerna är trevliga. Visst ruttnar en del på förseningar, det hade jag också gjort, men väldigt få är otrevliga.
"Vanlig hyfs kommer man långt på", säger Heidi Vuorinen har kört buss på Mälaröarna i snart tre år.
Vi som kör härute startar alltid från garaget här i centrum och det är smidigt för mig som bor vid Björkvik på Färingsö. Vi har också alltid raster här så jag ser mina kollegor mycket. Ibland kanske vi bara möts i hallen, men vi hinner alltid sladdra lite.
På SM så kommer vi tävla i manövrering och backning på tid, kundbemötande, miljökörning och akuta situationer som att släcka en brand eller liknande. Det är inte riktigt rättvist för vi tävlar mot förare från beställningstrafiken och de bussar vi kommer köra är sådana som de kör. Ska det bli riktigt rättvist borde körning av ledbuss i innerstadstrafik finnas som eget tävlingsmoment, för då skulle vi som kör i kollektivtrafiken få visa vad vi kan.
Men det som gör en busschaufför riktigt bra är inte bara teknisk körning utan förmågan att ta det lugnt och bemöta folk på ett trevligt sätt. Vanlig hyfs kommer man långt på, och det funkar inte att stressa eller låta saker som händer göra en irriterad. Kliver man på hos en sur busschaufför så blir det ingen rolig resa.”