I slutet av april rapporterade Mitt i att anmälningarna om barn som far illa i Järfälla kommun har ökat drastiskt de senaste åren. På tio år har orosanmälningar ökat med 270 procent.

Statistik från socialförvaltningen i Järfälla visar att polisen stod bakom ungefär var tredje orosanmälan i fjol – 1 471 stycken.

Fler unga identifieras

Ida Dehnisch, kommunpolis i Järfälla, upplever att polisen alltid har varit bra på att anmäla oro och är inte förvånad över att fler fall anmäls.

– Vi har sett en ökning i barn och unga som rekryteras in i kriminalitet via appar och där har vi har gjort stora insatser. Ju mer aktivt man jobbar med en fråga, desto mer hittar man. Polisen har ett ungdomsfokus, så ett naturligt resultat är att det blir fler anmälningar.

Det kan finnas flera faktorer som ligger bakom att polisen orosanmäler.

– Allt från att ett barn sympatiserar med våld och gängkriminalitet på sociala medier eller är med i olika gruppchattar där brott diskuteras. Det kan också vara att ett barn befinner sig på fel plats vid fel tid eller att vi har fått till oss att det förekommer våld i hemmet.

Hon berättar att polisen jobbat mycket med föreläsningar, både internt och på skolor i kommunen, om hur och när man ska anmäla oro för ett barn.

– Föräldrar ska inte känna att man blir anmäld, utan det handlar om en oro för ett barns utveckling. Det är för att hjälpa barnet och det har vi lyft. Man behöver inte ha bevis.

Samtidigt har Järfälla kommuns revisorer konstaterat att det finns stora brister i kommunens hantering av orosanmälningar. Lagkravet är att startade utredningar ska vara klara inom fyra månader. Järfälla kommun missade det målet i 36 procent av fallen i fjol.

Vad tänker polisen om att inte anmälningarna inte utreds i tid?

– Det är såklart jätteviktigt att de hanteras i tid. Anmälningarna skrivs ju av en anledning, när vi tycker att socialtjänsten behöver ha kännedom, säger Ida Dehnisch.

Ida Dehnisch upplever att polisen är bra på att tidigt anmäla oro för barn och unga.

Erik Lejdelin

Blir inte alltid utredning

Ulrika Kannebäck Hagala, områdeschef för barn och unga på socialförvaltningen, berättar att alla anmälningar inte leder till en utredning. De fallen ingår dock inte statistiken över utredningar som inte blir klara i tid.

– Om vi ser att oron är låg, exempelvis vid ett ringa brott som snatteri, och att barnets situation innehåller flera skyddsfaktorer som fungerande sociala relationer till kamrater, familj och skolgång, gör vi ofta bedömningen att utredning inte behövs.

Samtidigt säger hon att det är viktigt att fortsätta anmäla oro.

– Det kan vara känsligt att anmäla då många, som till exempel personal inom skola och förskola, känner en ängslan att det kan komma att påverka relationen till barnet och dess föräldrar. Men var och en som känner oro för ett barn ska göra det och det finns möjligheten att vara anonym.