Välriktade klot rullar iväg längs de oljade laminatbanorna. Det skallrar till och de nyss så kavata, vitröda käglorna far åt alla håll. En av dem vippar lite svagt innan den återfår balansen.

De fyra högsta serierna håller på att avsluta för dagen. Strikeklot och spärrklot plockas i och ur små hjulväskor som för tankarna till flygplatser och det morsas glatt när gäng två gör sig redo för att ta över. Årstabon Lennart Hedengran värmer upp sin 93-åriga kropp med en snygg spärr.

– Det är första säsongen. Tyvärr så har man startat lite sent, säger han.

Någon total nybörjare är han inte utan har ihop med sin fru, brorsan och mågen bowlat några år och det har legat lite i luften att gå med i klubben.

– Det är jäkligt trevligt att vara med i det här gänget. Och över huvud taget i hallen. Fin personal. Jag trivs jättebra. Dels träffar man ju folk och dels blir det väl trots allt en del motion. Vi spelar ett par gånger i veckan. Det är alltid folk här nere, konstaterar han.

Gemenskapen har stor betydelse

Att det sociala är viktigt hörs från flera håll. Tallkrogenbon och klubbsekreterare Janne Wallinder berättar att han, nästan oavsett när han går ner i hallen, kan träffa på kompisar från klubben. Pensionärernas bowlingklubb i Enskede har medlemmar över hela stan.

– Det är från Botkyrka, Sundbyberg, Nacka…

Vice ordförande och tidigare svenska mästaren för veteraner, Leif Säfkvist från Huddinge, räknar upp en lång lista på varifrån klubbmedlemmarna kommer.

– Det visar att det är roligt. Man sätter sig på pendeln eller tunnelbanan på tisdagar och tar sig hit. Jag tror det är oerhört viktigt för alla som annars sitter ensamma, säger han.

– Då är det mycket bättre att vara här, flikar Haningebon Tony Gibbemark in.

Den tidigare världsmästaren i korpbowling har lirat med pensionärerna i några år men bowlat i klubb sedan 1973.

– Den sociala gemenskapen var den stora grejen för mig. Att alla kunde mötas, det finns inga hinder. Sedan är det ett fascinerande spel, säger han.

För honom är bowlingen en livsstil som tagit honom till olika delar av världen. Dessutom delar han intresset med sonen och de spelar i dag ihop i en annan klubb.

Leif Säfkvist delar bowlingintresset med sin fru som han träffade här i hallen för 26 år sedan.

– Jag spelade där borta och hon i andra änden. Så var det en tjej som sa till henne att ”Ser du inte vad han kollar på dig?”.

– Ja, så kan det gå, säger Ulla Sundqvist Säfkvist.

Resultattavlan i källaren skvallrar om att hon är en av damsektionens bästa spelare när de träffas på måndagar.

Funkar för alla

Alla är välkomna i klubben – nybörjare så väl som mer kvalificerade spelare. Känner man sig osäker finns det möjlighet att få hjälp av de som är gamla i gamet. Alla får börja i division åtta och spela sig uppåt i systemet, och nu behövs fler medlemmar för att divisionen ska kunna fortsätta.

93-årige Lennart Hedengran har ännu inga speltips att komma med, men då han tycker att det är "lite för lite folk i åttan" säger han:

– Det är aldrig för sent att börja spela.