De stora grå ståldörrarna saknar märkning, ingen skylt avslöjar vad som finns därinne. Bara några få personer på regionens kulturförvaltning vet ens var magasinet ligger.
Mitt i:s utsända lovar att hålla tyst. VI får titta in men absolut inte ta några bilder.
– Det handlar om säkerhet, för att vi inte ska få inbrott, förklarar Elisabeth Wengström, avdelningschef och ansvarig för Region Stockholms enorma konstinnehav.
Men det finns fler anledningar till att hemliga förrådet är känsligt. Det finns politiker som inte tycker att det borde finnas.
– Det är inte rätt mot regionens skattebetalare att allt detta göms undan. Man har uppenbarligen mer konst än man har användning för, säger Carl-Johan Schiller, KD-politiker i regionen.
Nakna kvinnor och clowner
Sedan 1970-talet har regionen lagt hundratals miljoner kronor på att köpa in konst till sjukvårdens lokaler. I dag uppgår innehavet till totalt cirka 60 000 verk, varav det mesta finns framme i sjukhuskorridorer, receptioner och behandlingsrum.
Men 15 procent, runt 9 000 tavlor, skulpturer och andra verk har hamnat här nere i underjorden – uppställda i stora lastburar, arkiverade i vita metallskåp, staplade på hyllor och i travar längs väggarna.
Elisabeth Wengström, avdelningschef på regionens kulturförvaltning visar hur flödena ser ut för sjukvårdens enorma konstskatt.
Angie Gray
Det är verk som antingen befinner sig i "transit" – som behöver ses över, renoveras eller kanske slängas bort – eller i "konstpoolen", där man förvarar konst i väntan på utplacering i vården.
– Där finns också verk som inte riktigt passar att visa upp, förklarar Elisabeth Wengström.
En litografi föreställande nakna, badande kvinnor ligger utsorterad på ett bord, bredvid en målning av en brinnande Hötorgsskrapa.
En serie med randiga cirkusclowner har plockats bort från en barnavdelning och får nu göra baderskorna och höghusbranden sällskap in i arkivet.
Vill du köpa? Clowner funkar inte längre och har plockats ner från sjukhusens barnavdelningar.
Angie Gray
"Sälj det på auktion"
– Synen på konst förändras ständigt. Nakenhet var något som funkade bra på 1980-talet, men som inte alls funkar i dag. Samma sak med clowner som nu mest uppfattas som skrämmande. Men det kan svänga snabbt igen, säger Elisabeth Wengström.
Carl-Johan Schiller (KD) tycker att regionen tänker fel. Precis som i ett hem måste man ibland göra sig av med sånt man inte längre använder, argumenterar han. I en motion till regionfullmäktige föreslår han att all överbliven konst borde auktioneras ut till stockholmarna.
– Det finns säkert många som skulle uppskatta de här tavlorna. För pengarna man får in kan regionen köpa in mer aktuella verk och då slipper man ta de resurserna från sjukvården, säger han.
Kräver administration
Elisabeth Wengström ser flera problem med idén. Hon visar hur äldre tavlor kan få nytt liv om de ramas om eller paras ihop med ett senare verk för att skapa en spännande effekt.
En försäljning skulle också kräva mycket administration. Och eftersom många av verken är inte värda särskilt mycket skulle det inte bli så mycket pengar i slutändan, menar hon.
– Det handlar också om verk som speglar en viss tid. Om något decennium kanske man vill ha dem uppe igen, säger hon.