Ett sidenbandsväveri, en fabrik för sidenstrumpor och en spetsfabrik där Madam Tricot från Belgien var direktör. Allt detta var del av det som under några korta decennier på 1700-talet var verkstadsbyn Kanton.
Författaren Jan Malmstedt har i sin nya bok Sidenvävarna på Drottningholm grävt sig djupt ner i kvarteren.
– Jag har lagt pussel med födelseböcker och dödsböcker och har hittat många mänskliga berättelser. Jag tycker om att skriva om de som bär upp det hela, om de vanliga människornas liv, säger han.
Greta dyker upp
Det är tidskrävande och arbetet med boken har tagit drygt två år. Till det kommer de åren Jan Malmstedt lade på sin bok Doktorerna på Drottningholm som kom ut för runt två år sedan. En del av personerna i den boken dyker nämligen upp igen här – som Greta som av en av doktorerna fick diagnosen "galen av kärlek".
– Hon dyker upp här som hushållerska till knypplerskorna i Kanton, säger Jan Malmstedt.
Knypplerskorna hade hämtats från det katolska Belgien för att under Madam Tricots ledning knyppla brysselspets. När en piga i spetsfabriken fick oäkta barn, som man på den tiden kallade barn födda utanför äktenskapet, så var det Greta som ställde upp som fadder åt barnet, berättar Jan Malmstedt.
– Jag kan föreställa mig skandalen detta skapade. Och mycket riktigt, ett år senare kan jag följa i arkiven hur Greta lämnar knypplerskorna och flyttar över gatan som silkesvinderska i sidenbandsfabriken.
Hälften från utlandet
Verkstäderna i Kanton etablerats på 1750-talet och nådde sin höjdpunkt under 1760-talet. När Kanton var som mest myllrande bodde här närmare ett hundratal hantverkare med familjer. Runt hälften kom från utlandet.
Men redan under 1770-talet började verkstäderna stänga. Adolf Fredrik dog, Gustav III tog över Drottningholm och Ulrika Lovisa som varit drivande i Kantonbygget tvingades flytta.
– Det var ett överoptimistiskt projekt från början och sedan kom det en lågkonjunktur och politiskt maktskifte som satte stopp för lyxproduktion, säger Jan Malmstedt.
Husen i Kanton hyrdes först ut när fabriksepoken var över, men sedan revs mycket. En del hus flyttades, som det som en gång varit värdshus i byn och som sedan blev mangårdsbyggnad i Hogsta, på andra sidan Ekerövägen.
– Jag har lekt med tanken att gå med en metalldetektor i Kanton, det finns så mycket under ytan, säger Jan Malmstedt.
– Min hemliga dröm är att någon ska göra en animerad gestaltning av byn, så att man kan uppleva det som det en gång var.
Häng med till Mälaröarnas Chinatown
Drömmen om kinesisk lyx blev ett lustslott i skogen, som med tiden blev ett helt litet fabrikssamhälle. Följ med till det som en gång skulle bli Drottningholms Chinatown.
Fick du ett karamellrosa lustslott i present sist du fyllde år? Inte?
Nej, men så är du inte drottning Lovisa Ulrika heller. På sin 33-årsdag år 1753 fördes hon av sin kung Adolf Fredrik till utkanten av slottsparken, där hon överraskades av "ett verkligt feeri" – alltså något förtrollande och sagolikt.
– Sådan är sagan om Kina slott. Att drottningen fördes upp längst en nyanlagd allé och möttes av kinesiska soldater och kinesisk musik som spelades, berättar Stina Odlinder Haubo, historiker och Drottningholmsbo.
– I själva verket var det turkisk militärmusik som spelades, men det ansågs väl vara exotiskt nog.
Drottningen ska sedan ha mötts av en kinesisk prins som gav henne en sidenkudde med en gyllene nyckel. Prinsen var den blivande Gustav III.
– De hade klätt ut honom och lärt honom att en vers på kinesiska som han läste. Men om det var kinesiska eller inte, det var det väl ingen som egentligen visste, säger Stina Odlinder Haubo.
Exotisk fantasi
För autenticitet var inte prioriteten här.
– Det byggde på en fantasi om Kina som en utopi där alla levde i exotiskt överflöd, där kejsaren var god och livet var gott, säger Stina Odlinder Haubo.
Affären gick strålande för det Ostindiska kompaniet som handlade hem lyxprodukter som siden, porslin, solfjädrar, kryddor och te från det mytomspunna landet i fjärran.
Ett lustslott i kinesisk stil var något ett kungligt hov skulle ha, och om det verkligen var en överraskning för drottningen att hon fick ett, kan vi såklart inte veta.
– Hon kan nog ha talat om för kungen vad hon ville ha och vad hennes syskon i Europa hade, säger Stina Odlinder Haubo.
Lovisa Ulrika var nämligen en person med ambitioner. Och efter att Kina slott var på plats vaknade fler planer: Varför importera lyxprodukter när de kan fixas hemma?
Uppe på Malmen anlade hon en trädgård med mullbärsträd som skulle ge mat till silkesmaskar och anställde en silkesmaskodlare från Frankrike som skulle sköta produktionen.
Och nere vid Kina slott lät hon bygga ett helt litet fabrikssamhälle för lyxproduktion. Här fanns det ett sidenväveri, bandproduktion och en fabrik för sidenstrumpor. En spetsfabrik byggdes, dit det anställdes belgiska knypplare för att lära fattiga flickor brysselspets. Adolf Fredriks hovpistolsmed hade även sin vapensmedja här.
Namnet på området blev Kanton, efter den kinesiska handelsstaden Kanton, som i dag heter Guangzhou. Och precis som Kina slott var Kanton ett prestigebygge.
– Det skulle vara ett mönstersamhälle. Det berättas att de som jobbade här var tvungna att alltid vara elegant klädda och friserade, för man visste aldrig när det skulle komma ett studiebesök, säger Stina Odlinder Haubo.
https://www.mitti.se/nyheter/har-ar-svartsjo-slotts-morka-historia/reptcj!@7PSp7QTPza2yqsz1IWA/
Men trots ambitionerna gick produktionen i Kanton aldrig riktigt bra. När Adolf Fredrik dog och Lovisa Ulrika tvingades bort från Drottningholm blev fabrikerna bostäder för Gustav III:s hov. Så småningom förföll husen och många revs.
Det myllrande fabrikssamhället blev till slut en stillsam villagata. I dag sorlar fåglar från trädgårdarna bakom staketen, men annars är det tyst. Det är ungefär lika långt från ett Chinatown i tanken som det är i kilometer till Guangzhou.
Det byggde på en fantasi om Kina som en utopi där alla levde i exotiskt överflöd.
Kanton eller Canton?
Enligt Institutet för språk och folkminnen har området stavats både med "c" och med "k".
På en karta från 1811 och 1919 stavades bebyggelsen med "c" men på en karta från 1953 stavas det med dagens "k".
"Namnet kommer troligen till i samklang med Kina slott, det är alltså handelsstaden som givit inspiration till namnet", skriver forskningsarkivarie Elin Pihl i ett mejl till Mitt i.
På Kantongatan fanns bland annat jägarbostad, apotek, bandverkstad, gevärsfabrik, och smedja.
I dag ingår de bevarade husen i Unescos världsarv och ägs och förvaltas av Statens fastighetsverk.