– Jag är glad att jag kände honom som morfar Calle. Det kan ingen ta ifrån mig, det är en exklusivitet, säger Sven Blume.
– Det som jag kan känna att jag saknar är att jag inte hann prata om arkitektur med honom.
Regissören har alltså haft en djupt personlig avsikt med dokumentären Det krokiga och det raka. Men lika mycket lär filmen väcka nytt intresse för en av 1900-talets stora svenska arkitekter.
Carl Nyrén ritade flera villor i Bromma, däribland en i Äppelviken som han själv tillbringade ett halvt sekel av sitt liv i. När det var dags att städa ur huset efter morföräldrarnas frånfälle gjorde Sven ett fynd i form av VHS-band.
– För mig som filmare var det ett riktigt guldkorn: en film som skulle göras om min morfar där han går igenom sin arkitektur.
Upptäckt ny sida
Arbetet med den egna dokumentären har gett Sven möjligheten att upptäcka en ny sida hos sin morfar, en sida som fascineras av bland annat enkelhet och ljusinsläpp.
– Det finns något spännande med att gå in och vandra i ett hus när man känner till historien bakom det. Jag har börjat bli nyfiken på var morfar är i de här byggnaderna, och har börjat se honom i de val han gjort.
Och nog kan ett varmt porträtt av en släkting också fylla en funktion i den hätska arkitekturdebatten.
– Han ville få till det mänskliga i husen. Hur trivs människor? Hur rör de sig mellan rummen? Hur får alla ta del av ljuset och naturen utanför? För mig som inte är arkitekt har jag lärt mig mycket.