Personer som häktas misstänkta för brott i söderort placeras normalt sett på häktet i Flemingsberg. Där finns cirka 160 platser.
– Vi har runt ett 20-tal barn som sitter häktade här. Så har det varit ganske konstant de senaste 1,5 åren. Sammanlagt på häktena runt om i Stockholm är det cirka 50-60 personer, berättar häkteschefen Mirjam Jorulf.
Bland de nytillkomna finns de tonåringar som greps efter explosionerna i Enskededalen och Bagarmossen förra veckan. Pojkarna som greps i Bagarmossen är misstänkta för attentatet på en altan och hade ganska nyligen fyllt 15 år. Efter explosionen vid en port till ett flerfamiljshus i Enskededalen sitter även en 16-årig pojke häktad. Alla tre misstänkta kommer från andra delar av Sverige. Deras möjligheter till kontakt med yttervärlden är nu begränsade.
Häktade för mord
Men andra har hunnit sitta betydligt längre i häkte. Sedan mitten av juli sitter en 17-årig pojke häktad för mordet på en gång- och cykelväg i Bagarmossen samma månad. I slutet av juli häktades också en 15-årig pojke misstänkt för anstiftan av mordet. Först nu i februari börjar åtal närma sig.
En polis med hund söker i terrängen efter dödskjutningen på en gång- och cykelväg i närheten av Sockenvägen och Byälvsvägen. En pojke från Bagarmossen miste livet den 9 juli.
Johannes Äng
– Det är många som sitter i stora komplicerade mål, säger Mirjam Jorulf.
När barn häktas är det vanligt att tingsrätten ger åklagarna rätt att bestämma om restriktioner i kontakten med omvärlden och andra häktade. Dessa sätts för att de misstänkta inte ska snacka ihop sig med andra om fallen eller få bevis undanröjda. För pojkarna som greps efter explosionerna i Bagarmossen och Enskededalen kan åklagaren exempelvis förbjuda besök.
– Vi brukar snabbt fråga om restriktionerna. Det är inte ovanligt att barn kan få ha kontakt med sina föräldrar, antingen genom telefonsamtal eller besök som är övervakade.
Lyckas bara undantagsvis
Särskilda regler gäller för den som är under 18 år. Medan vuxna är isolerade i sina celler mest hela tiden har häktade barn rätt till fyra timmars umgänge med personal eller andra varje dag. Verkligheten är dock en annan.
– Det är i undantagsfall vi lyckas med det. I Stockholm har vi extremt många häktade under 18 år nu, säger Mirjam Jorulf.
Polisen på plats i Bagarmossen. Tre nya tonåringar är häktade efter explosionerna den 26:e och 28:e januari.
Angie Gray
Enligt Mirjam Jorulf gör Kriminalvården så gott den kan.
– Vi försöker att maximera både personalens tid och användningen av våra lokaler. Men när det gäller lokalerna är svårigheten att de häktade ofta inte får träffa andra intagna.
Från gråt till fasad
Under timmarna med kontakt är man ofta i särskilda lokaler. Träfflokalerna är egentligen till för alla intagna, men går i dag uteslutande till barnen enligt häkteschefen.
– Man träffar vår personal och spelar exempelvis sällskapsspel. Det kan också handla om enklare bakning eller matlagning. Vi har också lärare och pedagoger som tar kontakt med deras skolor för att få arbetsuppgifter till barnen.
Trots mer tid än vuxna utan isolering tar häktningen hårt på många.
– Det finns de som bara gråter. Det är fruktansvärt jobbigt att vara frihetsberövad. Sedan finns de som visar upp en hård fasad och kanske tänker att det är coolt. En klart övervägande del tycker dock att det är jobbigt. Med tiden lär dock många sig att hänga upp tillvaron på olika saker i häktet. Det kan vara träffarna med personalen eller exempelvis att se film på sitt rum, säger Mirjam Jorulf.