Fullersta

Göran Lande och Assar Midbrandt är ivriga att komma iväg på promenaden när de rullar ut rullatorerna från Rosendalsgården. De har bra klipp i stegen och fotografen får småspringa för att hinna fota dem.

– Kan ni pausa lite? ropar hon.

Görans mobil är fastsatt på rullatorn, varenda meter registreras i en app.

– Jag kör med GPS hela tiden så jag har allt registrerat i detalj. Och jag är statistiker så det är lätt för mig att göra diagram, säger han och visar staplarna för de senaste månaderna.

Sedan den 20 juni har hans app registrerat över 1 000 kilometer. Han promenerar fyra gånger om dagen, i ur och skur. När det är mörkt är han utrustad med reflexväst och pannlampa.

"Göran går snabbare än vad jag gör", säger Assar Midbrandt (till vänster), som nöjer sig med en promenad om dagen. Göran går fyra gånger om dagen.

Angie Gray

Var deprimerad

Så här har det inte alltid varit. När Göran Lande flyttade till Rosendalsgården i maj var han i mycket dåligt skick och orkade inte gå alls.

– Sämre kan man knappast bli. Jag hade fått flera diagnoser som hjärtsvikt, njursvikt och kol. Läkarna vägrade operera mig, de kunde inte söva mig. De sa att jag bara hade tre månader kvar. Jag började planera för begravningen, berättar Göran Lande.

Vi sitter runt ett fint dukat bord inne på Rosendalsgårdens äldreboende. Med vid bordet är Ulrika Dicksson, som är aktivitetsansvarig på Rosendalsgården. Hon har betytt mycket för Göran.

Man kan inte tro att det är samma människa som sitter här.

– Jag hade en djup depression, jag hade tappat lusten för det mesta, inget var intressant. Sedan träffade jag Ulrika och andra här och det är tack vare samtalen med dem som jag grävde mig upp ur det svarta hålet. Jag kände att jag blev hörd, sedd och förstådd.

"Vi kramas varje dag", säger Göran Lande. Ulrika Dicksson, aktivitetsansvarig på Rosendalsgården har betytt mycket gör Göran. Genom samtalen med henne hittade han kraft att kämpa och inte ge upp.

Angie Gray

Det visade sig att Göran Lande inte var livshotande sjuk. Han har en ovanlig immunologisk sjukdom som heter vaskulit och som han nu medicineras för.

På Rosendalsgården fick Göran Lande också en ny förebild och vän i 100-åriga Assar Midbrandt.

– Man kan inte tro att det är samma människa som sitter här och som jag träffade första gången. Han kunde inte gå mer än hundra meter, säger Assar.

Vill få fler att ge sig ut och gå

Assar Midbrandt flyttade in på Rosendalsgården för ett år sedan. Han har motionerat hela sitt liv, orienterat på elitnivå och promenerar fortfarande varje dag. Han uppmuntrade Göran att hänga med.

– Jag började med 100 meter, sedan gick jag runt huset och så blev det två varv. Sedan chansade jag på 1 000 och det gick vägen. Det gav mig uppmuntran och då vågade jag mig runt kvarteret.

Nu går han runt en mil om dagen fördelat på fyra promenader, den första redan klockan sex på morgonen. Personalen brukar möta honom när de kommer till jobbet. Men då får han inte med sig Assar.

– Jag vill sova på morgonen, men mitt på dagen brukar vi gå tillsammans, säger Assar.

Göran Lande har beställt tårtor för att fira att han uppnått sitt mål. Men det är inte bara den här dagen det är kalas – varje dag får de boende på Rosendalsgården hembakt till kaffet. Just en här dagen väntar pubkväll.

Angie Gray

För Göran har promenaderna lett till ökat välmående och livslust.

– Så bra som jag mår i dag har jag inte mått på åratal. Jag har jämt ont i ryggen, men efter 500 meter försvinner det, det är lite som självbedövning.

Han har också jobbat med mental träning tillsammans med Ulrika.

– Som naturvetare är jag emot allt hokus pokus, men det fungerar faktiskt. Jag gör små paket av smärtan, namnger dem och skickar iväg dem. Jag lurar mig själv, säger Göran.

Han satte upp som mål att han skulle gå 100 mil. Dagen till ära har han beställt prinsesstårtor som det står 1 000 km på.

Vad blir nästa mål?

– Nu blir det Kiruna. Jag ska gå motsvarande distans.

Göran Lande hoppas att hans historia ska inspirera andra att ge sig ut att gå.

– Om det inspirerar andra blir vårdkostnaderna lite mindre och jag kan få sällskap på promenaderna. Jag skulle gärna vilja att fler följer med så att jag får lite kompisar, säger han.

För Göran Lande har promenaderna lett till ökat välmående och livslust.

Angie Gray