Forskare vid Naturhistoriska har lyckats få tag i DNA från strömmingsben som legat i tunnor ombord på Vasaskeppet när det sjönk år 1628.

Nu väntar man på analysen från labbet som ska avgöra kvaliteten på benen – de har ju trots allt legat i vattnet i århundraden – och förhoppningen är att man ska kunna förutspå vilken framtid strömmingen går till mötes i varmare vatten.

I Naturhistoriskas samlingar fanns redan tidigare strömmingsmaterial från både 1800-talet och från äldre utgrävningar, men det var ett hål i tidslinjen runt 1600.

Att täppa till det hålet är extra viktigt eftersom det ger en hint om hur strömmingens DNA såg ut innan industriella revolutionen, då havstemperaturens kurva drog i väg uppåt.

Nicolas Dussex, forskare på Naturhistoriska riksmuseet.

Privat

Inavlade strömmingar

En komplett tidslinje kan i sin tur leda till att forskarna enklare kan identifiera olika typer av mutationer i strömmingens gener och lättare kunna skilja strömmingspopulationer åt.

– Då kan vi identifiera vilka strömmingspopulationer som är viktigast att skydda och informera fiskare om var de bör fiska eller inte. Om en population blivit inavlad på grund av överfiske bör den åtminstone skyddas temporärt tills den återhämtat sig, säger Nicolas Dussex, forskare på Naturhistoriska riksmuseet.

Finns det en särskild Stockholmspopulation av strömming?

– Jag tror inte det, våra analyser har hittills inte visat något sådant.

Vad tror ni att ni kommer hitta när alla pusselbitar är på plats?

– Det är svårt att förutse, men vi skulle kunna hitta gener som har hög tolerans för varmare vatten, eller andra gener som genom naturligt urval kan fungera bättre i en varmare miljö. Det är det vi behöver undersöka.

Strömmingsbenen på Vasaskeppet kan även bli viktiga för historieskrivningen. Det är nämligen inte säkert att fisken i Vasaskeppets tunnor fångades lokalt, den skulle kunna vara utländsk, och vidare analys skulle kunna kasta nytt ljus över Sveriges handel på 1600-talet.

Henrik Svedäng, fiskekolog.

Pressbild

Strömmingen i Stockholm kan återhämta sig

Men strömmingens närmaste framtid avgörs inte i ett laboratorium. Samtidigt som EU beslutat att fördubbla fiskekvoterna i Östersjön i år har Havs- och vattenmyndigheten flyttat den så kallade trålgränsen från 4 sjömil till 12 sjömil – ut till gränsen för svenskt territorialvatten.

Det innebär att det blir förbjudet för större fartyg att tråla strömming i Stockholms skärgård, medan mindre båtar kan ansöka om dispens.

– Det är en nödåtgärd eftersom man inte har lyckats sänka fisketrycket i hela Östersjön, säger fiskekologen Henrik Svedäng på Stockholms universitets Östersjöcentrum.

I och med de höjda fiskekvoterna gör skärpningen av trålgränsen endast skillnad på marginalen eftersom strömmingen vandrar och kan kan röra sig fram och tillbaka över trålgränsen under året.

Men lokala populationer, som de i Stockholms skärgård, kan ha förutsättning att återhämta sig.

– Jag har en from förhoppning om det, men det är ju väldigt låg täthet av strömming i skärgården, så det kommer ta tid.