Rönninge/Östermalm

Två timmar innan ceremonin skulle börja fylldes det på med folk utanför Oscarskyrkan på Östermalm. Familj, anhöriga, vänner, pluggkompisar, Salemsbor och andra berörda var här för att ta farväl av 25-åriga My som mördades i Rönninge under julhelgen. Köerna letade sig upp och ner på Narvavägen och 1 100 personer fyllde sedan kyrkbänkarna innan ceremoni började.

Fånga ögonblicken i Mys ställe.

Rönningeborna Stefan Almå och Joachim Kaburek är båda vänner till familjen. Deras barn har lekt med My och hennes syskon.

– Jag har varit på andra begravningar… men det här är så fel. Det går inte greppa sorgen. Det är mycket ilska, och det skiftar med sorgen, säger Joachim Kaburek.

Stefan Almå hoppas att alla berörda hittar sitt sätt att sörja.

– Det är jättefint att alla får komma hit och bearbeta det här. Det tror jag familjen tycker också. Det blir ett avslut på ett sätt, men det är samtidigt ett sår som inte går att läka, säger han och beskriver My kortfattat, innan det börjar brista.

– Hon var en glad och öppen människa.

"En fin stund"

Två pluggkompisar till My ställer sig i kön in till kyrkan. De är i 20-årsåldern som de flesta av besökarna.

– Det är en fin möjlighet för många att visa uppskattning. Det kommer bli en fin stund, säger Teo.

Salemsbon och moderaten Delmon Haffo kände inte My eller hennes familj sedan innan, men han har fått en roll att spela. Han var med och organiserade ljusmanifestationen i början av januari och under gårdagen var han med när det var minnesstund på Rönninge torg – där familjen deltog. Han är berörd, menar han.

– Att visa sin omtanke och värme, det är det minsta vi kan göra. Det går knappt att sätta ord på det som har hänt. Men det får inte ske. En sådan här tragedi skapar otrygghet, och det behöver vi prata om.

Sollentunabon Lovisa Bjerkén är här för att hon har berörts av händelsen. Hon kände henne inte men är här för att hedra Mys minne. Hon är liksom Delmon inne på frågan om trygghet.

– Jag brukar själv gå hem sent på kvällen från torget. Men att vi är här och visar vår delaktighet och värme så tror jag att vi gör skillnad, säger hon.

Uppmaningen till besökarna

Väl inne i kyrkan spelades musik på låg volym samtidigt som besökarna intog sina platser. Oskars Linnros, Queen och indiepop från 2010-talet. Framme vid altaret var kistan täckt med blommor och portätt på My. Präst Johannes Svanerud, från Salems församling, ledde begravningsgudstjänsten.

Låten Handens fem fingrar av Lena Nilsson inledde programmet som innehöll Vår Fader, Psalm 768 och 830.

Inga anhöriga eller vänner höll tal eller sjöng. Efter begravningsgudstjänsten planerades en privat ceremoni hållas.

I stället pratade Johannes Svanerud om My. Vad hon gillade, vad hon betydde och hennes livsglädje. Han uppmanade besökarna att hjälpa hennes minne leva vidare, exempelvis att skänka henne en tanke vid en solnedgång, som hon älskade.

– Kan du lova mig att fånga ögonblicken i Mys ställe, sa han.

Hedra hennes minne

Vid 15.30 hade samtliga fått lämna en blomma på kistan och ta farväl. Då bars kistan ut innan ceremonin avslutades till tonerna av låten ’Let the Sunshine In’ från filmen Hair.

Johannes Svanerud berättar för Mitt i att han känner familjen sedan tidigare, och blev tillfrågad att hålla tjänsten. Han och flera medarbetare från Salems församling har varit delaktiga. Ett stort pådrag med mycket logistisk planering, berättar han, men som är värt det för att så många som möjlighet ska få säga hej då.

– Det är för att hedra hennes minne. Henne som person och bevara det ljuset. Vi får inte ge upp, mörkret får inte vinna.

Christian Lärk