Lidingö

Fullastade godståg och ånglok tuffar genom det pittoreska amerikanska landskapet. Men tågen i sig är småskaliga modeller. Och landskapet? Ja, det ligger i ett skyddsrum på Lidingö.

Varje tisdag i snart 40 år har modelljärnvägsklubben Slamra träffats på Lidingö. Men i mitten av november trillade något oväntat ner i brevlådan, ett uppsägningsbesked från lokalens ägare.

50-talets nordvästra USA är en stor inspiration för klubbens landskap. Några av medlemmarna har rest dit för inspiration.

Saga Widlund

Fick uppsägningsbesked

Efter åtta år av föreningsverksamhet i ett litet skyddsrum i Christinaskolan var klubben tvungen att börja montera ner de omfattande landskapen man länge jobbat på.

– Vi har ju lagt ner mycket tid på det här, så det var ju ingen glädje direkt, men det var bara att bita i det sura äpplet, säger Johan Thoma, medlem i Slamra (Stockholm Lidingö American Model Railroad Association).

– De nya ägarna sade att de behövde skyddsrummet igen för förvaring, och det kunde man väl förstå, säger Johan Thoma.

En process som gick lite för snabbt för oss.

När skolan är tom bygger klubben ibland upp landskap som sträcker sig över flera korridorer, och rollspelar olika trafiksituationer.

Saga Widlund

Stort intresse, små tåg

Klubben grundades redan mot slutet av 80- talet av vad som då främst var arbetare på AGA. Efter att som barn introducerats till modelltåg har för många intresset levt kvar.

– För mig kom det när jag fick min första märklin järnväg, säger Mats Chatelain.

Mats Chatelain är en relativt ny medlem i klubben, när hans son även började intressera sig av hobbyn bestämde han sig för att åter plocka upp modelltågen efter 40 år.

– Jag trodde att intresset för det här var helt dött, men jag kunde inte haft mer fel, det finns klubbar och hobbybutiker överallt.

Gemenskapen nyckeln

Vad han fann i Slamra var inte bara en möjlighet att lära sig mer om tekniken i de små modelltågen, men också en gemenskap.

– Den sociala aspekten är oerhört viktig, tänker jag. Det känner man själv också, jag är 69 nu och vill inte bara sitta på kammaren, säger Mats Chatelain.

Jag trodde att intresset för det här var helt dött, men jag kunde inte haft mer fel.

Sakta började klubben montera ner spåren som slingrar sig runt lokalen, för Slamra var historien på väg att upprepa sig. 2017 fick de flytta ut från Bodals skola, där de satt sedan klubbens start.

– Vi var tvungna att börja fundera på vad vi kunde slänga och vart allt annat skulle ta vägen, säger Mats Chatelain.

Ofta ställer klubben ut landskapen i olika sammanhang, senast på Hallwylska museet, då var intresset stort bland de små.

Saga Widlund

Oväntade vändningen

Efter att Mitt i hörde av sig till Cedergrenska för svar kring varför man sade upp klubben från lokalen kom istället det oväntade beskedet – ägarna backar och önskar nu att klubben ska finnas kvar.

I ett mailsvar till Mitt i skriver Malin Eklöw, kommunikationschef på Cedergrenska:

"Detta var en process som gick lite för snabbt internt hos oss. Vi har nu meddelat SLAMRA att vår önskan är att de ska vara kvar i våra lokaler där de bidrar som ett positivt inslag för vår verksamhet. Det är båda parter glada för.

Efter att varit inställda på att tvingas flytta kom beskedet som en överraskning, berättar Mats Chatelain.

– Det var ett roligt samtal jag fick från vår ordförande, jag hörde direkt på rösten att det var positivt, annars brukar han vara lite dämpad, så det var kul.

– Vi fick höra muntligt att vi skulle få vara kvar i tre år, så det känns jättebra. Nu väntar vi på ett skriftligt avtal, sen kan vi fira.