Medan Olena Horshkovy sätter på kaffe i köket passar Oleksndr Horshkov på att visa upp sina senaste alster. Han är svetsare och har skapat ljusstakar och skulpturer med hästskor som han har fått från en gård i närheten. Han går fram till en tavla av träplankor med texten "welcome" skrivet med hästskor.

Oleksndr tillverkar tavlor, skulpturer och ljuslyktor av hästskor.

Johanna Wallén

– Den här blev precis klar. Jag skulle gärna vilja fortsätta med det här och sälja vidare. Men helst vill jag ha ett jobb, att bara sitta och fördriva tiden det går inte. I Ukraina hade vi en gård, och där fanns det alltid något att fixa med, säger han på ukrainska medan Tetiana Nordgren tolkar till svenska.

Tetiana "Tanja" Nordgren hjälper till att tolka från ukrainska till svenska. Hon är också ett dagligt stöd till de 59 ukrainare som anvisats till Haninge. Hon hjälper dem med allt från bankärenden, läkarbesök och andra kontakter i samhället.

Johanna Wallén

Flytt två gånger

Det har gått ett år sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina inleddes och Olena och Oleksndr tvingades fly bomberna i Charkiv efter en vecka i skyddsrum.

Det var då andra gången på kort tid som de flydde. De hade strax innan fått lämna sin gård i Donbassregionen i sydöstra Ukraina, där kriget pågått sedan 2014, efter att bomber började falla som aldrig innan.

Siktet var först inställt på Tyskland, men den enda vägen ut ur Charkiv var med bil in i Ryssland. Efter en traumatisk resa kom de till slut till Nynäshamn via färja i Lettland.

– Vi var jätterädda för att åka genom Ryssland med våra ukrainska registreringsskyltar, och vägen ut ur Charkiv var svår. Vi såg bortsprängda armar och ben och döda civila och soldater överallt. Nu vet jag inte hur vi klarade det, det var hemskt. Det är bra att minnet börjar suddas ut lite grann, säger Olena.

De var de första ukrainska flyktingarna som flyttade in i det tillfälliga evakueringsboendet i Runstensskolan i Handen i mars förra året. Det var då vi träffade dem första gången.

– Då var vi så tacksamma att äntligen få andas ut lite, säger Olena så här nästan ett år senare.

Imponerade av midsommar

Boendet på skolan stängde i somras, efter att Haninge kommun fått besked från Migrationsverket hur många ukrainare de skulle ordna bostad åt. Men då hade Olena och Oleksndr redan hittat nytt boende på Ornö.

– Vi fick hjälp av en svensk familj och är så tacksamma för det. Vi blev så imponerade av midsommarfirandet. Det var roligt med snapsvisorna och dans runt stången, säger Oleksndr.

De blev bjudna på både Janssons frestelse och tacos där och det har blivit nya favoriterrätter.

– Det var roligt för oss också att få bjuda igen på typiska ukrainska maträtter så som borsjtj med smetana, lök och svål till, med också bovete, fyller Olena i.

Nu tar de emot oss hemma i personalbostaden på andra våningen i den röda trävillan intill Smådalarö gård. Där har de bott sedan i slutet av sommaren.

Olena jobbar som städare på hotellet. Oleksndr jobbade där fram till i november, nu hoppas han få börja igen när våren kommer.

– Vi trivs så bra här och det är vackert. Nu när vi har sett hur svenskarna bor vill vi ta med det hem till Ukraina. Där använder man bara värmeljus när man inte har el, inte för att det är mysigt som här. Jag har insett att jag älskar skandinavisk inredningsstil, säger Olena och skrattar.

Johanna Wallén

Hon sitter på dubbelsängen som tar upp stor del av rummet, och katten Basi letar sig fram från under sängen och hoppar upp och lägger sig intill henne. Han har varit med under hela flykten till Sverige.

– Han är som vårt barn, så det är klart att han skulle med.

Vill återvända hem

De är måna om att tacka för all hjälp de har fått och hur vänligt mottagna de har blivit runt om i Haninge. Men samtidigt har de det tufft med minnena från kriget och flykten, och den konstanta oron för släkten som är kvar i Ukraina.

– Vi ringer till dem varje dag. Det är ockuperat av ryssarna där de är, men just nu är det lite lugnare, striderna pågår cirka femton mil därifrån. Men det är ändå tungt. I natt sov jag ingenting, och så är det ofta. Jag låg bara och tänkte på vad man kunde ha gjort annorlunda, eller om man hade kunnat hjälpa på något sätt, säger Oleksndr.

Johanna Wallén

När de kom till Sverige räknade de med att kunna återvända hem inom några månader. Nu ser de inte lika optimistiskt på framtiden, även om de säger att det pratas mycket i hemlandet om att Ukraina kommer att vinna kriget det här året. För hem till sin gård ska de.

– Sverige har öppnat sina hem och tagit emot oss ukrainare. Men vi hoppas att vi kommer hem. Vi tänker på alla de som har det värre och strider för oss där varje dag, men att vi till slut vinner. Och då få ni komma till oss, säger Olena.