Sedan elva år tillbaka promenerar Eric Berglund, 76, i Hagaparken.
Men då snackar vi inga kortisar.
Hösten 2019 hade han gått jorden runt, eller 40 000 kilometer, i parken och och firade detta med tårta vid Koppartälten. När Mitt i träffade honom avlades ett löfte, nämligen att ta ett varv till, fast runt månen.
I veckan hade Eric gått halvvägs, eller cirka 5 000 kilometer till, i Hagaparken.
Med ett snitt på 15 000 steg per dag räknar han med att vara framme försommaren 2022.
Min första fråga, Eric: Varför?
– Fler och fler gånger har frågan faktiskt dykt upp i skallen: Vad håller jag på med? Men det kommer inget svar, jag bara går. Det är så himla trevligt, nästan varje dag stannar folk och pratar och frågar hur långt jag gått. Det är en bra start på dagen: först tre koppar kaffe, sen ut.
Tröttnar du aldrig på att gå?
– För mig är det här inte träning. Det är promenader som ger mig två saker. Det fysiska, att jag tar de här stegen, och så är det en väldigt rogivande stund av tystnad och stillhet jag får. Jag har inga hörlurar i eller något annat som stör. Att dag för dag följa växlingarna i Hagaparken är väldigt privilegierat.
Känns det motigt ibland?
– Å, jo. Nu när det blir moddigt, eller när det blåser från norr. Mörka mornar. Då är det motigt. Men skulle jag börja kompromissa så skulle det blir fler och fler gånger. Nej, när det tar emot är det bara att gå ut. Inte på elva år har jag skolkat, jag har bara ställt in av tvingande skäl när jag varit bortrest eller på läkarordination.
Vad blir nästa mål, gå till Mars eller?
– Nej, transibiriska järnvägen. Den är drygt 700 mil. Det ska bli så kul att sätta upp den kartan på väggen och flytta fram nålen bit för bit tills jag kommer fram. Om jag får ha hälsan.