Han reagerade när han läste att stadens enda spannmålssilo ska försvinna.

– Jag tror att när man tog fram planerna hade vi en annan omvärld och inte samma medvetenhet om beredskapsfrågor. Så jag lägger ingen politisk skuld på någon, för det var en annan omvärld då. 

Nu ska han ta upp frågan i kommunstyrelsen.

– Det första steget är fråga hur vi tänker i de här frågorna. Vi har precis antagit en plan om livsmedelsberedskap men den är ganska generell och inte så konkret.

Är det bråttom?

– Det skulle jag definitivt säga. Vi upptäckte ju inte minst under pandemin, som blev en första övning i beredskap, att det saknades lager för skydds- och vårdutrustning. Det har man börjat bygga upp ganska mycket. Men vi kan nog inte gå runt i tio år och vänta på att man hittar en plats för livsmedelslager. I backspegeln hade man behövt göra redan när byggplanerna togs fram. Men bättre sent än aldrig.

Han sitter också i SKR, där det förts mycket diskussioner om beredskap.

– En farhåga som lyfts är just hur vi ser till att storstäderna klarar sig. På landsbygden har man på ett helt annat sätt nära till livsmedelsproduktionen. Samtidigt är det viktigt att storstäderna klarar sig självständigt eftersom en stor del av försvarsinsatsen måste komma från storstädernas befolkningar. Annars blir det problem för hela landet.