En bil krockade med en älg på Färentunavägen i närheten av den norra avfarten mot Stenhamra på eftermiddagen 3 december. En annan bil krockade sedan med älgen som låg på körbanan.

– Två personbilar var inblandade men det var inga personskador, sa Anders Bryngelsson, presstalesperson på polisen, strax efter olyckan.

"Rejäl smäll"

När eftersöksjägaren Markus Baudou var på plats var älgen redan död.

– Det var en rejäl smäll, älgen dog direkt, berättar han.

Markus Baudou är en av de eftersöksjägare som på uppdrag av polisen jobbar med viltolyckor på Mälaröarna. Eftersom hans fyraårig jämthund Sally jagar på älg och vildsvin så blir han inringd till olyckor när de djuren är inblandade.

När det jagas vid Svartsjöviken kan det bli extra mycket vildsvin som passerar över Färentunavägen. Och att köra på ett vildsvin kan vara farligt: "De är som kompakta betongsuggor", säger Markus Baudou.

Christian Lärk

Det innebar att han utöver krocken vid Färentunavägen på bara några veckor också varit på älgolyckor vid Lullehovsbron och på Solbackavägen.

– Vi har inte så mycket älg här ute, så det är väldigt tråkigt när de går förlorade i trafiken, säger han.

272 viltolyckor

Det har inträffat 272 viltolyckor i Ekerö kommun sedan årets början, enligt siffror från Nationella viltolycksrådet. November är årets mest olycksdrabbade månad – då skedde olyckor med en dovhjort, fem älgar, 11 vildsvin och 23 rådjur.

Siffrorna är preliminära. Eftersom rapportering sker från de som tar viltuppdragen och de har upp till två månader att rapportera in olyckorna så finns det en viss eftersläpning. Dessutom är det ett rejält mörkertal, menar Markus Baudou.

– Det är många smitningar. Jag får ofta samtal om folk som sett viltolyckor som inte polisanmäls, men det är såklart också många som sker utan att någon ser dem. Det smäller så in i bänken här ute.

När han blir inringd till en viltolycka behöver han först och främst ta reda på var på vägen olyckan har skett. Han och Sally går därför efter vägen för att antingen hitta det skadade djuret direkt, eller kunna få vittring på det i vägbanan.

Sökning i mörker

Eftersom många viltolyckor sker i skymning eller kvällstid så är det ofta mörkt. Vägen spärras sällan av utan i stället ställer eftersöksjägaren upp skyltar och lägger ljuspuckar på vägen så att bilister ska förstå att eftersök pågår.

Men hänsynen brister, menar Markus Baudou.

– Hunden lyser, vägen lyser, jag lyser. Det går inte att missa oss. Och ändå kör folk i hundra förbi stövlarna på mig, säger han.

För någon vecka sedan var Markus Baudou här vid Färentunavägen tillsammans med jämthunden Sally, för att städa upp efter en olycka med en älg.

Christian Lärk

Att hänsynen brister beror blant annat på att trafiken har ökat på landsvägarna i kommunen, tror Markus Baudou. Men han tror också att de som flyttat ut har mindre förståelse för livet på landet, för hur viltet rör sig och vad en jägares uppgift består i.

– Folk blir fartblinda. De ska ta sig fram och de struntar i att det jobbas utefter vägen, säger han.

Gör det för viltet

När han blir inringd får han ersättning, men det är inga stora summor i förhållande till de obekväma arbetstiderna och omständigheterna, menar han.

– Det är knappast för pengarna jag går här i spöregn och fem grader. Jag gör det för viltet, för att det inte ska behöva lida, säger han.

Men blir uppdraget för farligt, för hund eller jägare, så avbryter han eftersöket.

– Sally här är det bästa jag har, min bästa vän. Det finns ingen chans att riskerar livet på henne för att någon har bråttom hem.