Bertil Jessen, 75, har i flera år kämpat för en till synes enkel förändring: att få sina diabeteshjälpmedel levererade till ett paketutlämningsställe han faktiskt kan ta sig till. Men i stället för en förbättring har det blivit det motsatta. Nu skickas hans paket ännu längre bort än tidigare – till Huddinge, trots att han bor på äldreboende och har begränsad rörlighet.
– De lovade mig att de skulle fixa det här, säger han.
Bertil har samlat på sig ett lager av nålar och teststickor – för att inte riskera att stå utan.
Angie Gray
Han bor på ett äldreboende i Skärholmen och är beroende av nålar och teststickor för att kunna hantera sin diabetes. Tidigare skickades dessa hjälpmedel till paketombud i Vårberg, cirka 1,2 kilometer bort. Redan då var det en utmaning för honom att ta sig dig. Men sedan en tid tillbaka levereras paketen i stället till Vårby gård. Den nya sträckan är över två kilometer lång.
– Det är helt omöjligt för mig att gå så långt. Om jag skulle börja gå på morgonen kanske jag skulle vara framme på kvällen. Nej usch, jag kan inte ens föreställa mig att gå så långt. Mina knän ger upp bara efter ett par hundra meter.
Färdtjänst tur och retur skulle kosta honom 172 kronor – en kostnad han inte har råd med.
– Varje gång jag ringer och ber om nya hjälpmedel så vädjar jag: "Snälla, skicka det till Skärholmen centrum i stället." De svarar att de ska kolla på det. Men så har de sagt i tre år. Hur svårt kan det vara?
Nålen till insulinsprutan är ett av de diabeteshjälpmedel som Bertil måste hämta ut i Vårby gård.
Angie Gray
Nytt avtal
Enligt Viktoria Edefur, verksamhetschef på Hjälpmedelsverksamheterna, Stockholms läns sjukvårdsområde, som ansvarar för distributionen av diabeteshjälpmedel, beror det på att Region Stockholm tidigare varit begränsad av ett avtal med en underleverantör. Det gav inte patienter möjlighet att själva påverka vilket utlämningsställe deras hjälpmedel skulle skickas till.
– Det är långa avtal som gör det svårt att genomföra snabba förändringar, även om vi förstår att alla patienter vill ha det så enkelt som möjligt, säger hon.
Viktoria Edefur, verksamhetschef på Hjälpmedelsverksamheterna, menar att de ständigt arbetar med att tillgodose patienters önskamål, men att det kan ta tid innan förändring sker.
Yanan Li
I mars i år trädde ett nytt avtal i kraft, där det nu ska vara möjligt att komma med önskemål.
– Om man får sitt paket skickat till ett utlämningsställe långt bort kan man kontakta vår kundtjänst och be att det ändras. Då lägger vi till ett önskat utlämningsställe, som den nya leverantören ska ta hänsyn till.
Men även med det nya avtalet finns begränsningar.
– Det vi har skrivit i avtalet är att paketet ska levereras till det utlämningsställe som ligger närmast gångvägen för patienten. Men om det är fullt på det utlämningsstället kan det skickas någon annanstans, säger Viktoria Edefur.
Har själv försökt – utan resultat
Bertil Jessen berättar att han har ringt kundtjänsten – men utan resultat. I stället har han tvingats hitta en egen lösning. I dag får han ringa det aktuella uthämtningsstället och be dem vidarebefordra paketet med bud till Skärholmen – ett omständligt och personberoende alternativ som dessutom innebär extra transporter och miljöpåverkan.
– Det här borde gå att lösa. Jag vill bara få mina hjälpmedel dit jag faktiskt kan hämta dem.
På nattduksbordet förvarar Bertil Jessen sina diabeteshjälpmedel.
Angie Gray
Bertil hjälper andra på boendet
För att vara säker på att inte bli utan har han börjat beställa hem extra stora mängder av sina diabeteshjälpmedel – som sprutor och nålar – även om han egentligen inte behöver så mycket åt gången. Det har blivit en sorts buffert – inte bara för honom själv, utan också för grannarna på äldreboendet. När leveranserna strular för andra med diabetes vänder de sig till honom.
– Jag hjälper självklart gärna till, säger han, men det kan väl ändå inte vara meningen att jag ska fungera som ett utlämningsställe bara för att regionen inte kan lösa problemet?
Region Stockholm vägrar adressändra
Skillnaden mellan Skärholmen och Vårberg kan verka obetydlig – men för en som är rörelsehindrad kan det innebära en fara för hälsan. Bertil Jenssen och Elena Svenssons kanyler till deras diabetessprutor skickas till postombudet i Vårberg i stället för till ombudet i närheten av äldreboendet i Skärholmen centrum där de bor.
Trots att grannarna vädjat om en adressändring menar Region Stockholm att de i nuläget inte kan göra något åt saken.
– Om jag inte kan hämta ut mina kanyler så kan jag inte ta mina insulinsprutor och då dör jag, säger Bertil.
72-årige Bertil Jensson har diabetes och är i stort behov av att kunna hämta ut nålar till sina insulinsprutor och blodstickor för att hantera sjukdomen. Tidigare har paketet skickats till ett postombud i närheten av äldreboendet i Skärholmen centrum där han bor, men för ett och ett halvt år sedan började paketet i stället skickas till Vårbergs tobak, som ligger över en kilometer bort.
– Min rygg och mina knän orkar inte gå så långt. Jag kan knappt gå några hundra meter till Skärholmens centrum utan att behöva sätta mig ner för att vila. Att gå till Vårbergs tobak tar mig en hel dag, säger Bertil.
Även grannen Elena Svensson, 72, är i behov av att ha närhet till sitt postombud. Precis som Bertil har hon diabetes. Efter över ett års försök att byta till ett närmare postombud har hon nu fått nog.
– Hur svårt kan det vara att ändra en liten adress? Jag tänker strunta i att hämta ut mina paket nu. Då kanske de fattar hur viktigt det här är för oss? För när jag har pratat med dem känns det som att de inte vill hitta en lösning, säger hon.
Region Stockholm är ansvariga för förbrukningshjälpmedel för stockholmarna.
– Idag har vi tyvärr inte förutsättningar för att patienten ska kunna välja utlämningsställe. Vårt it-system möjliggör inte det i dagsläget. Vi håller så klart på att arbeta för en sådan lösning i framtiden, men då det är flera system som hänger ihop så kommer det ta lite tid, skriver Viktoria Edefur som är verksamhetschef, i ett mejl till Mitt i.
Hur svårt kan det vara att ändra en liten adress?