Dagar innan starten på årskurs två förra året kom Kungsholmens grundskola med beskedet. Johan, som har medelsvår adhd, skulle lyftas bort från sin klass och kompisar.
I stället skulle han placeras med ett fåtal andra elever och pedagoger. Enligt skolan bland annat på grund av ett ”ökat antal incidenter med personskador” under våren och att insatserna som gjorts inte räckt till. Men enligt föräldrarna hade skolan inte satt in tillräckliga resurser, trots att de hade bett om det. Detta menar de ledde till den försämrade situationen.
– Vi kämpade i ett år för att få rätt resurser. Skolan sa att det kommer in stöttning men vi fick aldrig svar på vem eller hur ofta, säger Johans mamma.
Efter den nya placeringen började Johan må allt sämre. Han rymde från skolan, blev deprimerad med dagliga panikångestattacker och självskadebeteende. Han blev även allt mer utåtagerande, enligt föräldrarna.
De vädjade om att han skulle få gå några lektioner med klassen för det sociala sammanhanget. Men skolan sa nej, enligt dem.
Till slut blev Johan sjukskriven. Föräldrarna överklagade skolans beslut om åtgärdsprogram och placering, först i mars kom beskedet. Bakläxa för skolan. Skolväsendets överklagandenämnd upphävde beslutet och skickade tillbaka det till skolan för skyndsam hantering och ny prövning.
Då hade Johan varit hemma mer eller mindre i fyra månader.
– Till och med överläkaren på BUP sa att han inte mådde bra utan klassen och borde få återgå med en resurs, säger Johans mamma.
Negativt laddad
Tillbakagången till klassen blev kortvarig. Resursen som skulle stötta Johan plockades från den lilla gruppen, som var så negativt laddad för honom, enligt föräldrarna.Efter några dagar sprutade han med brandsläckare på skolan då han kände sig trängd.
Då satte skolan honom, med två pedagoger, i ett eget rum på högstadiedelen vid Stadshagen. Ett straff snarare än åtgärd, enligt föräldrarna.
– Jag förringar inte det han gjorde, men det var inte proportionerligt. Nu fick vår åttaåring sitta helt själv i en helt ny byggnad, bland högstadieelever, säger Johans mamma.
Efter 2,5 vecka fick han komma tillbaka till klassen och terminens sista veckor var föräldrarna med under dagarna. Nu har Johan bytt skola. Han mår bättre, kan gå i skolan på halvtid och får extra stöttning i sin nya klass berättar de.
Skolan upprättade även ett nytt åtgärdsprogram med samma resultat i slutet av terminen. Även det överklagade föräldrarna men ärendet kan komma att avskrivas på grund av skolbytet.
Föräldrarna är dock kritiska och förvånade över att skolan trots Johans sjukskrivning landade i samma åtgärd på nytt.
Vill se ändring
De har anmält skolan för kränkande behandling till både Skolinspektionen och JO, men det har avvisats. De har även anmält skolan till IVO och polisanmält vissa av händelserna.
De vill berätta för att stötta andra i liknande situationer och få en ändring kring stödet till barn med NPF-diagnoser.
– Skolan tänker att de här barnen behöver exakt samma sak, men alla barn med NPF-diagnoser är olika och behöver stöd som är anpassat efter deras behov. För Johan var kompisarna anledningen till att han gick till skolan.
Kungsholmens grundskolas rektor Guido Pillola säger att utgångspunkten är att elever som behöver extra stöttning ska få det i klassen, men att det ibland inte räcker. Då behöver de stöd i ett mindre sammanhang vilket ”är en förmån och en dyrare lösning”.
Även om han inte vill kommentera enskilda fall uppger han att de kunde hanterat formalia bättre men påpekar att de inte blivit fällda i någon instans, utan blev anvisade att göra om ett beslut.
Guido Pillola säger också generellt att rektorer enligt skollagen kan stänga av eller tillfälligt omplacera en elev som ”stör trygghet och studiero” och att om en yngre elev flyttas så går de inte tillsammans med högstadieeleverna utan har ett eget rum.
– Generellt försöker vi möta föräldrar och göra individuella lösningar från fall till fall. Men är det exempelvis en elev som är utåtagerande mot elever och personal har jag en skyldighet att sätta gruppens behov före. Det är två lagar som krockar med rättigheter och skyldigheter.
Johan heter egentligen något annat.
När Riksförbundet Attention, som jobbar för att sprida kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), genomförde sin årliga enkätundersökning med 5 500 svarande inför höstens skolstart var resultatet nedslående.
65 procent av alla elever och 75 procent av föräldrarna kände stor eller ganska stor oro inför terminsstarten, kopplat till bland annat uteblivna anpassningar, bristande stöd och konflikter med klasskompisar och lärare.
Ingen plan
Drygt hälften hade även en hög skolfrånvaro där det upplevdes att skolan sällan hade en plan att få dem tillbaka på heltid.
Enligt Attention upplever många att de inte får den hjälp de har rätt till och föräldrar känner att de lämnas ensamma med att hantera barnens skolfrånvaro.
– Det är mycket oroande att så många upplever en stor hopplöshet, säger Anki Sandberg, ordförande i Riksförbundet Attention i en kommentar.
Enligt Funktionsrätt Stockholm och Nätverket Barn i Behov har den problematiska skolfrånvaron för elever med NPF-diagonser ökat lavinartat de senaste åren och de är en särskilt utsatt grupp när det gäller skolfrånvaro enligt en studie som gjordes förra vintern.
Enligt Anna Quarnström, ordförande för Funktionsrätt Stockholm stad och som tidigare även varit verksam som skoljurist, är det många föräldrar hos dem som upplever att kampen mot skolorna är orättvis och att exempelvis Skolinspektionen inte gör tillräckligt. Hon tycker att skollagen behöver stärkas gentemot barnen och föräldrarna.
– När det inte funkar är föräldrarna automatiskt i underläge. Det finns en maktobalans där skolan har tolkningsföreträde och skollagen är tandlös när det gäller vilket stöd som ska sättas in, säger hon.