Det är nästan helt tomt inne på kaféet Brors hörna. Bara en ensam ryggtavla sitter hukad över en morgontidning.
87-årige Vincent Birkenfjäll tar en promenad varje morgon för ”blodomloppets” skull. Den brukar sluta med en kopp kaffe här. När hans fru gick bort för några år sedan sålde han villan i Skälby, tog med sig sina 6 000 böcker, och flyttade in i en tvåa här i Barkarby centrum.
Han känner inte till kommunens planer. I den nya detaljplanen som är ute på samråd möjliggörs över tusen nya bostäder i tio nya kvarter.
– Det var värst. Jag har sett planerna för etapp tre och fyra i Barkarbystaden och de bygger för tätt. Jag tror inte att folk kommer att trivas. Ska det bli så tätt här också nu?
”Rör inte det gröna”
Han tycker att det viktigaste är att det lilla gröna som finns blir kvar. Att en förskola ska växa fram uppe i skogen tycker han inte om.
– De får inte hugga ner ett enda träd! Arkitekterna inne på Östermalm tänker inte på träden, de duttar ut små gröna klumpar.
På andra sidan Jaktplan sitter frisören Makbule Uygur med hunden Lilo famnen. Den börjar skälla vildsint när kameran börjar smattra.
– Det är väl bra att det händer någonting här. Den här sidan är lite för lugn för att bedriva affärsverksamhet.
Bostäder som fattas
Skälbybon Kjell Gustafsson har klippt sig här i fem år. Han tycker att det är bra att det byggs bostäder.
– Det är ju bostäder som fattas. Jag har en dotter som bor hemma och hon har blivit erbjuden en 35 kvadratmeter stor lägenhet i Barkarbystaden för 13 000 i månaden. Det går ju inte.
Han gillade Barkarby bättre när stationen låg närmare centrum.
– Då kom man från jobbet och kunde gå förbi och fråga om det fanns klipptider. Nu går man bara ner till bussen och åker hem. Det måste ju ha blivit en miss för er, säger han och sneglar mot Makbule som nickar.
Tunnelbanan oroar vissa
På lastkajen bakom Coop står butikschefen Mikael Lander och gafflar med en kollega i väntan på en varuleverans.
– Butiken kommer väl förmodligen försvinna. Men man vet ju inte när det drar igång. Jag är väl pensionär när det blir dags.
Han blickar bort mot pendelstationen och lyftkranarna som vajar där borta i Barkarbystaden.
– Ska jag vara riktigt ärlig verkar det som att det håller på att dö ut på den här sidan.
Han har hört att flera är oroliga för tunnelbanan som kommer hit.
– Det är en del som är emot och som tänker att det kommer bli ett tillhåll. Jag har jobbat i butik i många år, och några som legat i anslutning till tunnelbanan. Det kan dra till sig konstigt folk.
En känsla av småstad
Det vankas lunchtimme. Män i varselväst skannar torget efter något att äta.
– Jag älskar det ”gamla” Barkarby. I Barkarbystaden har de byggt för mycket, jag tycker det är för stökigt, säger 31-årige Emelie Palm.
Hon har bott här i hela sitt liv och har inga planer på att flytta.
– Jag tycker inte alls om att de ska bygga så mycket. På något sätt känns det här bevarat från allt det där storstadsaktiga. Här känner alla varandra och många äldre bor här. Vi har ett bibliotek, apotek och Coop.
Det är ju väldigt bra kommunikationer här, är det inte bra att bostäder byggs då?
– Ja, det passar ju bra egentligen. Men för oss som bor här kommer det bli mycket liv.
Inne på restaurangen Twå Krögare har inga lunchgäster hunnit dyka upp. När stationen flyttade förlorade krogen 30 procent av gästerna. Krögaren Muammer Andic går upp i varv när han hör om byggplanerna.
– Tusen bostäder!? Det blir för trångt.
Han går ut på gatan och kliar sig i huvudet.
– Finns det ingen annanstans de kan bygga?
Men nu är det ju bara en stor parkering här utanför?
– Ja, men det är jäkligt smalt alltså. Jag tycker personligen inte om det, det blir en massa byggtrafik. Men det lär väl dröja en massa år innan något händer.