Vid repliken av S:t Göran och draken står en grupp spanska turister och får höra om Sten Sture den äldres fejder med danskarna. Över Stortorget ligger ett sorl av engelska, franska och tyska röster.

Gamla stan har börjat vakna till liv igen.

– Det började vända vid påsk. Det är fantastiskt roligt. En lättnad, säger Katarina Malmgren, som har butiken Kompani Kolibri på Köpmangatan.

Tuffa år

Det tycks inte vara en sekund för tidigt. Bara några månader efter att Katarina 2019 öppnade butiken slog pandemin till.

Kryssningsfartygen uteblev. En stor del av de runt 11 000 personer som arbetar i stadsdelen började jobba hemifrån. Turisterna lyste med sin frånvaro.

https://www.mitti.se/nyheter/efter-154-ar-nu-stanger-stockholms-aldsta-butik/repulm!RPkcWhOVjXrdmjBXkQQhVQ/

Nyfunnen gemenskap

För att klara sig har Katarina Malmgren fått avstå lön och behövt ta lån. Den statliga hjälpen har för hennes del inte varit stor, säger hon – förra året fick hon 6364 kronor i omställningsstöd.

– Som tur är har min hyresvärd gett mig rabatt på hyran, men det har varit stentufft och är det fortfarande. Tiden för återhämtning är lång.

En god sak som sprang ur pandemin är gemenskapen, menar hon.

Butiksägarna hade mer tid över till att träffas och prata med varandra. En effekt av det är att de i höstas skakade liv i Gamla stans företagarförening, med Katarina som ordförande.

https://www.mitti.se/nyheter/insandare-forstorelsen-av-gamla-stan-maste-stoppas/repvat!IXRaCwJodlOYhzZ0ABa4w/

Stort utbud

En av de viktigaste sakerna är att nå ut till fler och visa på vilket stort utbud som finns här och påminna om vilken kulturskatt stadsdelen är, menar hon.

– Häromdagen kom ett par från Ekerö som inte varit i stan på länge. De var förvånade över hur fint det är här och frågade sig varför de inte var här oftare.

– Vi måste få bort föreställningen att Gamla stan bara är till för turister. Vi måste få hit stockholmarna.

”Inte bara souvenirbutiker”

I dag har föreningen ungefär 40 medlemmar och de jobbar hårt för att få in fler i gemenskapen. De för dialog med staden och andra föreningar för att för att skapa ett så levande Gamla stan som möjligt.

– Vi vill också utmana bilden av att det bara finns souvenirbutiker här. Det finns så otroligt mycket mer spännande saker.

Vill hitta balans

En annan utmaning är hyrorna i Gamla stan, som på grund av läget är ökänt höga. Framåt måste man hitta en nivå som gynnar både fastighetsägare och småföretagare, menar Katarina.

– Vi bidrar till skatteintäkter, arbetstillfällen och gör stadsdelen levande. Vi kan inte bara vara ett sätt för fastighetsägare att finansiera sitt boende. Vi måste hitta en balans där.

Trots de senaste årens utmaningar ångrar Katarina Malmgren inte att hon lämnade en mer trygg karriär som civilekonom för att öppna butik.

– Det här är det roligaste jag har gjort i hela mitt liv.

”Andrum att upptäcka Gamla stan”

Lilla butiken Halldor vid Stortorget är fullsmockad av turister. Bakom kassan står Jessica Martini och försöker förklara för två amerikanska damer vad en karl johansvamp är.

Förutom att prata med kunder tar sig Jessica lite tid att berätta för Mitt i om de senaste åren.

– Pandemin kom som en chock. Det märkligaste var tystnaden som uppstod när alla försvann, säger hon.

När kunderna uteblev passade hon på att renovera butiken – och bygga upp en hemsida.

– Det var mitt bästa överlevnadstrick. 99 procent av de som handlar där är svenskar och den gjorde att de även hittar till den fysiska butiken.

– Det är också som att svenskarna gavs andrum att upptäcka Gamla stan när turisterna inte var här. Vanligtvis brukar de hålla sig borta när det är högsäsong eftersom det är så mycket folk.

https://www.mitti.se/nyheter/gamla-stan-en-spokstad-i-coronans-spar-katastrof/lmtdn!8381043/

Vill inte andas ut än

Jessica ändrade även sortimentet för att tilltala den nya kundgruppen – och de tycks hänga kvar, trots att turister från utlandet åter börjat fylla stadsdelens gator.

– De är fortfarande mycket svenskar, de har insett att det finns något för alla i Gamla stan och vilken pärla det är. Det finns så många fantastiska butiker.

Under de två senaste åren har det flera gånger känts som att det börjat släppa, menar Jessica. Förra sommaren och i december sålde hon bra, men sedan matades det av igen i början av året. Därför vill hon inte andas ut helt än.

– Jag är fortfarande livrädd hela tiden. Men jag grottar inte ner mig i det som varit utan fokuserar på nuet.

Med sikte på festival i 1700-talets tecken

I början av 1990-talet öppnade Julia Mengarelli Smink & Perukmakar'n på Kocksgatan.

För tre år sedan flyttade hon butiken till Österlånggatan.

– Jag har klarat de här två senaste åren, hur sjutton det nu har gått till. Och i år firar butiken 30 år, jag är jätteglad.

Stor del av Julias inkomst kommer från att sälja masker och kostymer till teatrar. När pandemin kom förlorade hon 80 procent av sina kunder över en natt.

– Teatrarna bara försvann. Inga fester, karnevaler. Jag hade två anställda som fick gå direkt.

Julia har inte kunnat ta ut lön på över två år, i stället har hon fått leva på sin mans pension och ett mindre arv.

– Från den ena dagen till den andra var det helt tomt här. Det har varit förskräckligt, men man har blivit en krigare.

Fått klara sig själva

Julia, likt många andra i området, menar att de inte fått vidare stöd från varken staden eller staten.

– Jag har inte fått någon hjälp, utan det har varit att klara sig själv eller falla. Men jag vägrar hänga läpp. Eländet får inte vinna. Vi har också fått en förbaskat trevlig gemenskap här i området, vi som har butik har haft mer tid att prata med varandra.

Nu har lite av hennes kunder hittat tillbaka, men mest väntar hon in hösten då hon tror privatteatrarna åter är igång och vågar satsa.

Julia har också stora planer för att skaka liv i stadsdelen och jobbar för att få med sig myndigheter och teatrar på tåget.

– Det vore kul att få till historiska dagar här, som i Visby. Att stadsdelen byter skrud i tre, fyra dagar och går in i 1700-talet. Som en minifestival och vi har redan kulisserna. Kan Visby, kan vi.

– Får jag drömma fritt så hoppas jag vi får ihop det till nästa år.