Solen sken över Stockholm och Björkhagen under den vackra söndagen. Utanför Markuskyrkan var stämningen annorlunda. Visst susade vinden i björkarna. Men det var knäpptyst och inget annat under den tysta minut som hölls för alla som drabbats och gått förlorade av våldet. Bland dem finns den 13-årige pojke som gick på skola i Hammarby-Skarpnäck tills nyligen, men som hittades skjuten och död i skogen den 11 september.
Skarpnäcks församling hade bjudit in till samling med en uppmaning om att vi alla kan göra mer för att motverka våldet och skapa ett bättre samhälle.
På plats fanns myndigheter, organisationer, föreningar. Publiken uppgick till 400-500 personer där två partiledare, Nooshi Dadgostar (V) och Märta Stenevi (MP) smälte in i mängden.
Anders Björklund
"Påverka våra dagar framöver"
Kyrkoherden Pia-Sophia Passmark inledde samlingen brännande och var en av alla som upprepade den - tyvärr inte längre - självklara meningen "Våra barn ska inte dö!"
– I dag ska vi tillsammans lyfta blicken mot samhället vi vill ska byggas. För det kommer att påverka våra dagar framöver, sa hon.
Tobias Lövgren, lokalpolisområdeschef. Bakom honom kyrkoherden Pia-Sophia Passmark och kommunpolisen Alvaro Torres.
Anders Björklund
Polisen som många kanske förväntar sig ska upprätthålla lag och ordning fanns på plats. Lokalpolisområdets chef Tobias Lövgren förklarade att det behövs mer än polis. Han tackade alla.
– Det är precis den här medborgerliga samlingen vi behöver för att komma till rätta med våldsepidemin som härjar i vårt land, sa Tobias Lövgren och uppmanade till omtanke om medmänniskor, engagemang i lokalsamhället och föreningar liksom att delge polisen information.
Serge Ilondelo menar att den som har problem måste få hjälp att komma på rätt väg. Han oroar sig över att förorter stämplas som problem och hur invandrare till och med betecknas som "djur". I hjärtat hos alla finns något gott och längtan efter kärlek, sa Serge.
Anders Björklund
I publiken fanns de som kramade om varandra. Från 20-årige Skarpnäcksbon Serge Ilondelo som mist tre vänner i våldsvågen kom ett smärtsamt vittnesmål. Han ser hur ett stigmatiserande "vi och dom"-tänk sprider sig. Istället behöver man se roten till problemen och att hjälpa ungdomar på rätt väg. Hans uppmaning gick inte bara till samhället i stort utan också till alla föräldrar om att engagera sig.
– Prata med era barn och lyssna på deras hjärtan!, utropade han och nämnde föreningsverksamhet, aktiviteter och frälsning som sin egen räddning.
Märta Stenevi (MP) gick efter samlingen fram för att ge Serge Ilondelo en kram.
Anders Björklund
Insatser i förskolan
Brandtalen varvades av vacker musik av bland andra Ashar Khan och gruppen Resilience med Adji, Ronja och Andrea.
Resilience med Ronja, Adji och Andrea vilka coachas av Samuel Ahlberg från Björkhagens Hjärta.
Anders Björklund
Bris (Barnens rätt i samhället) generalsekreterare Magnus Jägerskog dömde ut ungdomsfängelser som en lösning. I stället behövs väldigt tidiga insatser, redan på förskolan eller till och med på barnavårdscentralen, för att barn inte ska komma in på fel väg. Samtidigt skickade han ut en uppmaning till civilsamhället i stort.
– Vi behöver var och en fråga oss, inte vad någon annan ska göra, utan vad vi själva kan göra. Om vi alla gör våran lilla del så kommer det göra oerhört stor skillnad.
Nattvandrarens uppmaning
"It takes a village to raise a child" och byn det är vi, sa Stina Billinger som uppmanar vuxna att ta kontakt med ungdomar till vardags för att visa omtanke och vuxennärvaro.
Anders Björklund
På plats fanns många personer som redan jobbar för att göra skillnad. Inte bara genom yrket utan också på fritiden. Stina Billinger som är nattvandrare och ordförande i föräldraföreningen på Björkhagens skola (Och tidigare statssekreterare för S) är en av dem. Hon hade, trots att solen sken, på sig sin röda nattvandrarjacka.
– Det händer något när man tar på sig jackan. Det blir självklart att gå fram till en ensam person och höra om de vill ha sällskap hem eller att gå fram till det här kompisgänget som är ganska störiga och skriker och vrålar lite väl högt, sa hon.
Nu menar hon att vuxna måste känna att det sitter en röd jacka på mest hela tiden.
– Kanske har vårt samhälle nu kommit till en punkt där vi måste ha fiktiva jackor på oss. Vi vuxna behöver kliva fram även om vi inte har den röda jackan på, sa hon och fick applåder.