Torsdagen den 5 juni tar Selma Khalil och Filippa Palosaari studenten från sin utbildning, men än så länge är de fortfarande barn- och fritidselever. I ett av Upplands-Brogymnasiets många rum slår vi oss ner. Här håller eleverna på skolans program till.

– Jag har varit jättenöjd med mitt gymnasieval. Från början funderade jag på att gå samhällsprogrammet, just för att jag hade hört så många fördomar om yrkesutbildningar och barn och fritid. Men jag är otroligt nöjd, för jag känner att jag har lärt mig extremt mycket, säger Filippa Palosaari och tillägger:

– Att utbildningen har varit rolig har också gjort att allting blivit lättare.

Något som i närtid varit givande och roligt var en resa till Vasa i Finland. Här vad syftet att klassen innan studenten skulle få chansen att möta studenter som utbildar sig inom samma område, detta inom EU:s program för utbildningsutbyte – Erasmus.

– Vi var varit och besökt olika skolor i Vasa i Finland. Vi har tittat på hur man arbetar med pedagogik inom barn- och fritidsprogrammet där, säger Filippa Palosaari.

Barn- och fritidsprogrammets elever har inom ramen för ett Erasmusprogram varit och besökt en skola i Vasa i Finland. Eleverna Selma Khalil och Filippa Palosaari och deras lärare Linda Dahlström var några av alla de som åkte.

Stefan Källstigen

Kulturkrock uppstod

Selma Khalil förklarar att det till viss del upplevde en kulturkrock.

– Det vi läser här kallas för "närvårdare" i Finland. Det motsvarade egentligen mer en undersköterska. Men där kunde man välja en inriktning mot att jobba med barn i framtiden. Så det var inte riktigt samma som vi upplever barn- och fritid här hos oss, säger Selma Khalil och konstaterar:

– Det var lite mer som en blandning mellan barn- och fritid och vård och omsorg, skulle jag säga.

Selma och Filippas lärare, Linda Dahlström, förklarar syftet närmare:

– Vi ville ge eleverna en inblick i en annan typ av pedagogik. I media läser vi ofta om hur bra finländarna är på att få elever att nå goda studieresultat.

Linda Dahlström är lärare på barn- och fritidsprogrammet på Upplands-Brogymnasiet.

Stefan Källstigen

Annan stämning

Tjejerna beskriver att stämningen i skolans lokaler var annorlunda. De lade märke till en annan sorts respekt mellan elever, och som Filippa uttrycker det: "Alla var väldigt uppåt, man såg inga tråkiga miner".

– Jag tror att den största skillnaden var, eller är, att klasserna inte får vara större än 18 elever där vi var på besök. Är det fler elever i en klass, så tar man in dubbla lärare, säger Linda Dahlström, och menar att detta kanske förklarar känslan av en annan stämning.

Filippa Palosaari, Selma Khalil och Linda Dahlström

Stefan Källstigen

Hur många elever har du i din klass?

– Just i den här klassen är de sjutton. Men generellt på skolan är det 32 elever i klasserna. Det är en ganska stor skillnad.

I Sverige ligger ofta fokus på att barn och elever ska sitta placerade mot en tavla. Under resan gjorde Selma Khalil en annan spaning:

– Finländarna hade ett annat sätt att placera barnen. Vi fokuserar ofta på att barnen ska sitta riktade mot en tavla, medan de placerade barnen i grupper och tyckte att det var viktigare att de såg varandra.

I början av tredje året så skulle klassen ta reda på vilka egenskaper klassen hade, dessa fick ta plats på en jättestor studentmössa.

Stefan Källstigen

Filippa Palosaari nämner också att man i Finland hade särskilda rum anpassade för de yrken studenterna senare skulle arbeta inom.

– Skulle man till exempel jobba på ett ålderdomshem, så hade de ett rum som var inrett som ett ålderdomshem.

– Det var som en lägenhet där det fanns kameror, och så satt lärarna i ett annat rum och följde undervisningen via dem.

Inom kort väntar en annan verklighet bort om gymnasiets trygga vrå med jobb och kanske vidare studier. Det är oavsett tydligt att tjejerna tycker att fler unga ska våga söka yrkesutbildningar.