Det är fredag och snart helg. I en liten lokal intill Djursholms torg ska det dansas balett.
Nybörjarna och seniorerna Yvonne Gyllensvärd, 64, Eva Lundeberg, 79, och Eva Eriksson, 74, är här för dagens lektion. Det är en av Yvonnes första. Som liten testade dansade hon balett, berättar hon.
Är det som att sätta sig på cykeln igen?
– Nja, kanske inte riktigt, säger hon och ler stort.
En kort uppvärmning inleder sessionen.
– Då kör vi, säger ballerinan Hanne Aspelund.
"Hålla lederna i schack" är en av fördelarna berättar Yvonne och Eva.
Mikael Andersson
Bröd i en brödröst
Hanne sätter på dagens första låt; Peer Gynt Suite No. 1, Op. 46. Dansarna intar sina platser vid balettstången. Hanne visar hur fötterna ska stå i olika positioner och hur de ska göra en viss rörelse där de böjer på knäna. Symbolspråket kommer fram.
– Tänk att ni sänks ner som ett bröd i en brödrost, säger Hanne och lockar fram skratten.
En lektion i balett ser ut ungefär som man kan tänka sig:
Under en timme ska man göra ett antal rörelser i olika delmoment. Avslutningsvis planeras en mer sammansatt dans, en koreografi. Efteråt varvar de ned och stretchar.
Mellan gångerna kollar Hanne Aspelund i anteckningarna.
Det är mycket att hålla koll på för både henne och deltagarna.
– Det är gympa för hjärnan också, säger Eva Eriksson.
Lite som ett yogapass
Oberoende ålder är passen ganska lika.
– Under det här passet blir det kanske inte lika mycket hopp som med de yngre deltagarna, sedan får man tänka ett extra varv kring koordinationen. Annars är det i stort sett samma, säger Hanne.
Det sträcks och böjs på kropparna. Rörelserna börjar allt mer likna danssteg.
Samtidigt ska andningen vara kontrollerad, något Hanne återkommer till flera gånger.
Lite som på ett yogapass?
– Ja, det är inte helt olikt, säger Hanne.
Hanne Aspelund, ballerina, har dansat sedan hon var tre. Nu jobbar hon med att lära ut balett till andra i Djursholm.
Mikael Andersson
En bal på slottet
Passet börjar lida mot sitt slut. Sista delen inleds med låten; Coppélia, Act 1: Valse. Alla går ut i mitten på golvet och följer Hannes steg.
– Tänk att ni har en riktigt fin klänning på er, säger Hanne.
Som en bal på slottet.
– Ja, som att man är i Wien på Schönbrunn och firar nyår, säger Yvonne något skämtsamt.
Efter att de har varvat ned gör de som man alltid gör i slutet. Tackar pianisten eller orkestern för musiken. Hanne går igenom vad de ska tänka på till nästa gång.
Men hur känns det?
Kanske lite i knäna, tycker någon.
– Men annars är det inga problem. Det som är bra med det här är att du gör de rörelserna du kan göra, inte mer, säger Eva Eriksson.
Det bästa är att få röra på kroppen och ”hålla lederna i schack” menar deltagarna.
Det sociala är också härligt – träffa nytt folk och snickesnacka.
– Musiken gör att det blir extra njutbart. Det gör mycket, säger Eva Lundeberg.