14 år gammal i ett stall träffade Anna Bohlin för första gången mannen som skulle dominera hennes liv i tre decennier.
– Jag minns när jag såg honom första gången, hur han klev in där, lång och ståtlig och så karismatisk, berättar hon.
Han hade en fantastisk hand med hästar, något nästan magiskt som kunde få den vildaste hingst att lugnt falla i skritt.
Två år senare hade de inlett ett förhållande, i hemlighet, eftersom han, 15 år äldre än Anna, fortfarande var gift.
Anna jobbade som stallflicka på gården i Ekerö kommun i utbyte mot mat och husrum.
Gymnasiet hoppade hon av – hon ville ändå bara syssla med hästhoppning och den bästa utbildningen för det fick hon ju där, av honom på gården.
Hästarna var en lika stor lockelse för Anna som mannen själv när de först träffades. Han förde med sig en ny värld av ridsport med fantastiska hästar och att vara med honom, nära honom, bar med sig löften om en strålande hästkarriär. ”Det var en värld som jag bara läst om i hästböcker tidigare som stod där mitt framför mina ögon. Och den världen ville jag bli en del av”.
Stefan Källstigen
Allt centrerades kring gården, där han var navet, ledaren och näst intill ensam man i en värld full av kvinnor och flickor. Anna beskriver livet på gården som en sluten sekt.
Såg ingen väg bort
När första slaget kom hade mycket redan hänt. Sexuella övergrepp fanns redan de första åren av relationen, men då tänkte Anna aldrig på det som just övergrepp. Hon hade ju aldrig protesterat.
Anna sa aldrig nej till honom, i något avseende.
I stället lärde hon sig att läsa av stämningar och anpassa sig efter dem.
– Det var som att leva med en tickande bomb, och jag kände att jag behövde ha koll på alla omkring oss så att det inte smällde.
Samordning mellan myndigheter och skarp kontroll av uppgifter är viktigt i ärenden som rör våld i nära relationer. ”Min adress blev röjd två gånger på grund av misstag från myndigheter. Det är mänskligt fel såklart, men följderna blev katastrofala för mig,” berättar Anna.
Stefan Källstigen
Det fysiska våldet var ständigt närvarande, men det psykiska och ekonomiska våldet var minst lika förlamande, menar Anna. 1991 dömdes mannen mot sitt nekande till 2,5 års fängelse för sexuella övergrepp mot barn. Men Anna stannade kvar.
– Han sa ofta att jag inte skulle ha någonting om jag lämnade. Jag hade ju inte ens gått ut gymnasiet, hade aldrig haft ett jobb utanför gården. Jag kunde inte se en väg därifrån.
Det som Anna kallar sin frigörelseprocess började i slutet på 90-talet, då hon för första gången försiktigt gläntade på dörren till en vän, in bakom fasaden.
– Men sen gick hela 2000-talet utan att jag tog mig bort. Jag kunde inte hitta en lösning på hur det skulle gå till.
Vad hade du behövt för att kunna lämna under den perioden?
– Jag hade behövt veta att jag var trygg ekonomiskt, trygg fysiskt där jag var, att mina barn skulle vara trygga och inte tas ifrån mig. Jag hade behövt veta att han blev inlåst och inte skulle komma ut.
Men steg för steg tog hon sig bort. 2009 börjar Anna komvux, året efter skaffade hon sitt första jobb utanför gården. Och 2012 polisanmälde hon slutligen mannen för misshandel och olaga hot.
Fälldes för hot
Bevisningen räckte inte hela vägen. Mannen fälldes för hot men friades för misshandeln. Trots det tycker Anna att polisanmälan var viktig.
– Det är svårt att få en gärningsman fälld. Men genom att jag anmälde öppnade sig en värld av stöd omkring mig, säger hon.
Från Ekerö kommuns socialtjänst satte maskineriet i rullning, för att skydda mot den fysiska faran.
– Det var tydligt att det fanns en handlingsplan som drog igång. Det tog två timmar, sedan satt jag på ett skyddat boende, berättar Anna.
Blev inlåsta
På det skyddade boendet var arbete och vanlig skolgång omöjlig. Anna var tvungen att ta tjänstledigt från sitt jobb och skulle hon och barnen gå på bio en kväll behövde personalen göra en riskbedömning.
Även om den hjälpen var viktig så kändes det ändå som ett svek, att det var hon och barnen, och inte deras gärningsman, som skulle flyttas ut ur sina liv.
– Det var pansarglas för fönsterna och vi fick lämna rapporter om vi skulle någonstans. Jag och barnen blev inlåsta, mer eller mindre, men mitt ex fick leva vidare som vanligt, säger Anna.
Hon saknade också en samordning mellan instanser och hjälp att kunna tråckla sig ut ur det juridiska och ekonomiska nät som band henne till sin gärningsman.
– En skyddad identitet gör livet så otroligt komplicerat. Du kan inte öppna ett mobilabonnemang, hyra en bil, boka en tid på vårdcentralen. Du finns inte. Livet ställs på ända, och mitt i det kaoset så ska du få det vanliga livet att fungera.
Liv på andra sidan
Men att det finns ett vanligt liv på andra sidan det kaoset är viktigt att veta, menar Anna.
– Jag tror att jag hade kunnat lämna våldet tidigare om jag sett någon som klarat det. Att någon suttit som jag gör nu, och berättat att det går att lämna.
För i det stora mörkertalet som antas finnas i Ekerös stora villor ligger det en skam, menar Anna.
– Man sitter på de här fina middagarna, och där vill man hålla fasaden. Det är en sådan skam, att det inte är bra hemma hos oss. Det finns så många ekonomiskt utsatta kvinnor som är helt beroende av sin man för en livsstil och gemenskap de är så rädda att förlora.
Det är viktigt att veta att det finns ett bra liv att hitta på andra sidan våldet, menar Anna. "Jag tror att jag hade kunnat lämna våldet tidigare om jag sett någon som klarat det. Att någon suttit som jag gör nu, och berättat att det går att lämna."
Stefan Källstigen
Mannen som Anna levde med är inte i livet sedan några år tillbaka, men händelserna på gården har bland annat berättats om i en dokumentär på P1 och legad till grund för en tv-serie.
Anna har också själv skrivit en bok om sina upplevelser, i hopp om att hennes berättelse ska ge stöd till de som är utsatta för våld i nära relationer.
– Under alla åren med honom kunde jag inte hitta någon lösning på hur jag skulle ta mig därifrån. Jag tror det kan hjälpa att höra om någon som klarat det, någon att ta rygg på.
– Vi måste prata om det här. Så här såg det ut för oss och så här ser det ut för väldigt många. Men man kan få hjälp att ta sig ur det. Jag har mina ärr och de dyker upp ibland och de måste jag hantera. Men det fanns ett liv för mig på andra sidan. Ett bra liv!
Fler ringer till stödtelefonen
Kvinnofridslinjen tog emot 122 samtal per dygn förra året.
– Våldet minskar inte, så mycket vet vi, säger verksamhetschefen.
Socialtjänsten i Ekerö har svårt att nå de som lever med våld i nära relationer, vilket Mitt i Mälarö tidigare rapporterat om. Men på den nationella stödtelefonen Kvinnofridslinjen ser man en ökning av antal samtal som kommer in.
Under pandemiåret 2020 nådde antalet samtal som besvarades rekordhöjder. Och även om de inte nått så höga nivåer under 2022 så har det höga tempot fortsatt.
– Det ökade i år jämfört med förra året. Och sedan 2017 har det ökat med 50 procent, säger Johanna Belachew, verksamhetschef för Nationellt centrum för kvinnofrid, som driver Kvinnofridslinjen.
44 678 samtal besvarades under 2022, vilket var i snitt 122 samtal per dygn. Under 2020 var den siffran 128 samtal per dygn.
Svårt att veta orsak
Om ökningen beror på att våldet har ökat eller på att linjen når fler kvinnor är svårt att veta.
– Vi tror att toppen under pandemin hade med större utsatthet att göra. Om det är så nu också vet vi inte. Men våldet minskar inte, så mycket vet vi.
Folk ringer in om fysiskt såväl som psykiskt och sexuellt våld. Och för de som lever i relationer med våld handlar det ofta om många typer av våld som samverkar och utövas samtidigt, menar Johanna Belachew.
– Det är inte ovanligt att det fysiska våldet kommer sent i relationen. Ofta har det förekommit psykiskt våld innan första slaget kommer, säger hon.
Runt 60 procent av alla samtal som rings till Kvinnofridslinjen bevaras.
– Hade vi mer resurser skulle vi kunna bemanna upp så skulle vi kunna svara på fler samtal och hjälpa fler.
Utöver stöd att förstå sin situation och skydd mot våld behöver kvinnor som lämnar sin förövare också hjälp med praktiska saker. Det kan handla om stöd att kunna arbeta, träffa vänner, träna eller utöva en hobby.
Eftervåld
– Vi kallar det eftervåld, det som kvinnor utsätts för efter de lämnat sin förövare. Det praktiska glöms ofta bort i det. Det handlar inte bara om att komma bort från våld utan också om att komma tillbaka till ett fungerande liv.
Samhället i stort behöver förstå mekanismerna kring våld i nära relationer och att det förekommer i alla kulturer och samhällsklasser, menar Johanna Belachew.
– Vi vill gärna tro att det är en viss typ av person som slår och en viss typ av person som blir slagen. Men så är det inte. Det finns överallt.
Detta är Kvinnofridslinjen
Nås på 020-50 50 50 dygnet runt, året runt.
Linjen drivs av Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset, på uppdrag av regeringen.
Samtalet är gratis och syns inte på telefonräkningen.
Stödtelefonen är bemannad av socionomer och sjuksköterskor med kunskap om våld.
Dit kan alla ringa som vill prata med någon om sina upplevelser av våld, med frågor eller med oro för en anhörig.
Det ges professionellt stöd i form av samtal, information om stödverksamhet, kontakt med socialtjänst och vården eller om hur brott kan polisanmälas.
Källa: Kvinnofridslinjen
Det är viktigt att samhället har kunskap om hur vanligt det är med våld och hur mekanismerna kring det fungerar, menar Johanna Belachew, verksamhetschef vid Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK).
Mikael Wallerstedt
Fler ringer för stöd om våld i relationer
Få söker hjälp för våld i relation
Resurserna finns för att hjälpa, men socialtjänsten når inte ut till de som drabbas av våld i hemmet. För den som utsätts för våld kan steget att söka hjälp vara stort, och kommunen vet att det finns ett mörkertal.
– Villorna är stora och häckarna är höga. Det gör insynen liten, säger verksamhetschefen.
Socialtjänstlagen är solklar: Det är kommunen som har det yttersta ansvaret för att en person som drabbas av våld i nära relationer får det stöd och den hjälp som de behöver.
Men i Ekerö är problemet inte att se till att hjälp finns, utan att den når dem som behöver den. Våldet kan lättare upptäckas om bråken och slagen sker i lägenheter med tunna väggar och där det finns trappuppgångar och tvättstugor där grannar möts.
– Här är villorna stora och häckarna höga mellan husen. Det gör insynen liten, säger Anna-Riikka Törrönen som är verksamhetschef på individ- och familjeomsorgen i Ekerö kommun.
En ”skyddad verkstad” där brott kan begås utan att någon hör eller märker det, menar en utredningspolis som Mitt i har pratat med.
Men även en granne som misstänker att våld pågår kan dra sig för att anmäla det. Här bor många på samma plats länge, avskilt och med få grannar. Att anmäla sin oro och sedan behöva stå för det kan vara svårt, menar Anna-Riikka Törrönen.
– Vi införde en digital orosanmälan 2021 där man kan välja att vara helt anonym när man anmäler, och vi har sett en ökning av anonyma anmälningar sedan dess.
Våld på olika sätt
För den som själv utsätts för våld kan steget att söka hjälp också vara stort.
– Som våldsutsatt lever man ofta med mycket skam. Många tar på sig skulden för våldet och tänker att det är de själva som behöver förändras, säger Anna-Riikka Törrönen.
Dessutom kan våldet se ut på många olika sätt, som inte alltid är lika lätta att upptäcka som fysiska slag. Ibland handlar det om kontroll och svartsjuka, om en situation där ekonomin används som ett maktmedel eller där hot om våld ligger i luften, outtalat och ständigt närvarande.
– Våld är allt som begränsar ens livsutrymme. Att allt livsutrymme är det någon annan som bestämmer över, säger Asiye Kosmaz, som är chef för vuxenenheten.
Individanpassat stöd
En del i våldets mekanismer är att det normaliseras. Det kan bidra till att någon som söker hjälp sedan backar, menar Hanna Zetterman, chef för öppenvården.
– Det är vanligt. Men det spelar ingen roll om du tagit kontakt fem gånger och sedan backat, vår hjälp och stöd finns kvar hela tiden, säger hon.
Finns det barn med i bilden har socialtjänsten ett ansvar att se till att de varken behöver utsättas för eller bevittna våld.
– Ibland kan det krocka, att följa var kvinnan är i sin process kontra barnens behov. Men min erfarenhet är att vi lyckas jobba med det, så att kvinnan har förståelse för vad vi behöver göra, säger Hanna Zetterman.
Stödet som finns skiljer sig mycket från fall till fall.
I öppenvården erbjuds i första hand stödjande samtal, för både den som utsatts för våld och den som utövat det. Fem samtal får man direkt, utan biståndsbeslut.
Är läget akut och våldet kräver en plötslig flykt så finns det jourboenden, och sedan skyddade boenden. Dessa finns dock inte inom kommunen.
– Ekerö är en ganska liten kommun och då brukar det vara problematiskt att bli placerad här, för då är det lätt för den som man lämnar att hitta en, säger Asiye Kosmaz.
Finns ett mörkertal
I stället har kommunen avtal med boenden runt om i landet. Fanns mer resurser skulle varken detta eller något annat som socialtjänsten gör förändras.
– Det är inte en resursfråga. Vi har resurserna för att ge hjälp. Men vi når inte fram, säger Anna-Riikka Törrönen.
Antalet ansökningar som kommer in till socialtjänsten skiljer sig från siffrorna från Brottsofferjouren och de ärenden som polisen blir kallade till.
– Så vi vet att det finns ett mörkertal. Vi vet att vi inte kommer i kontakt med alla de som är i behov av stöd och hjälp.
För att nå fler har socialtjänsten information om sitt arbete i broschyrer som ges till nya hyresgäster hos Ekerö bostäder.
Dessutom har de tagit fram visitkort med kontaktinformation som polisen delar ut när de kallas ut till akuta ärenden.
– Men det är viktigt att veta att man får hjälp och stöd från oss utan att söka sig till polisen eller utan att behöva göra en polisanmälan, säger Anna-Riikka Törrönen.
Det är inte en resursfråga. Vi har resurserna för att ge hjälp.
Kvarts miljon till arbetet
Socialtjänsten i Ekerö tog förra året emot 257 139 kronor i statsbidrag för att utveckla arbetet mot våld i nära relationer och stöd till våldsutsatta kvinnor och barn. De pengarna har i första hand gått till utbildning av personalen.
Bland annat har medarbetare på vuxenenheten fått gå en utbildning på Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet.
Pengarna har också gått till att jobba fram en arbetsprocess för våld i nära relationer där det finns barn inblandade, så att samarbete och rutinerna håller i alla led och att både kvinnan och barnens behov tillgodoses.
Här finns hjälp:
För kontakt med Ekerö kommuns öppenvården kan du fylla i e-tjänsten ”Råd och stöd vuxen” på webbsidan eller ringa 08-1245 70 09 . Hit kan du ringa både om det är du som är utsatt och om du själv utsätter någon annan för våld eller hot.
Vid akuta behov av hjälp på kvällar, nätter eller helger kan du ringa socialjouren nordväst på telefonnummer 010 444 05 00.
Källa: Ekerö kommun
På socialtjänsten jobbar man också med de som utför våldet. ”Vi vet att det inte finns en typ av människa som är våldsutövare. Det skär igenom inkomst, etnicitet, funktion, sexualitet”, säger Asiye Kosmaz. ”Vi tror på människans förmåga att förändras”, säger Anna-Riikka Törrönen.
Mostphotos/Stefan Källstigen
Våld i hemmet: Socialen i Ekerö når inte de som drabbas
Ekeröpolisen: Hemmet ska vara en fredad zon
Våld i hemmet lyftes som en central fråga i Ekerö i polisens medborgarlöften redan för två år sedan. Vad har hänt sedan dess?
Under 2020 såg polisen en stor ökning i antalet anmälningar i Ekerö kommun som gällde våld i hemmet. I sina medborgarlöften året efter lyfte polisen upp just detta: Alla typer av hot, våld och kränkningar i hemmet skulle tacklas och mörkertalet skulle minska. Så hur har det gått?
– Vi ska inte sticka under stol med att det varit ett stort fokus på skjutvapenvåld. Men det är viktigt att också uppmärksamma de kvinnor som blir mördade, säger kommunpolis Karin Sarve.
– Vi har alltid prioriterat våld i nära relationer som ett viktigt brott att tackla. Hemmet ska vara en fredad zon och när ett brott begås där jobbar vi alltid stenhårt mot det, säger hennes kollega Jonas Jeffsell.
Många pusselbitar
Men det är en process som tar tid, menar de. Med hus som ligger enskilt, utan tunna väggar mellan grannarna där bråk hörs tydligt, kan mörkertalet växa. Polisarbetet behöver därför byggas av många pusselbitar, menar Karin Sarve:
– Vi kan jobba lika kreativt med spaningsarbete och brottsförebyggande arbete vid dessa brott som vi gör vid gängkriminalitet. Det kan handla om att vi gör förbikörningar vid adresser där vi vet att det förekommit våld, eller att vi kartlägger gärningspersoner. Här har vi kommit en bra bit bara de senaste 1–2 åren, säger hon.
Vill bygga förtroende
Men att polisen vet om att ett brott har begåtts är en sak. Att målsäganden medverkar i utredningen är en annan. För att det ska ske behövs förtroende för polisen.
– Från första polis på plats, alltså patrullen som skickas från 112, börjar jobbet med att bygga upp förtroendet med målsägande och berätta om de skydd som finns. Ingen patrull åker bara ut och samlar in vittnesmål, utan de försöker göra så mycket de kan på plats, för att få med målsägande på tåget, innan utredarna tar över. Men sedan finns det alltid en risk att de ändrar sig senare, säger Jonas Jeffsell.
– Det är så många faktorer i det här. Ekonomi, risken för utanförskap, oron för var man ska bo, om barnen kommer bli omhändertagna. Trots att jag har jobbat med dessa ärenden är det svårt för mig att sätta mig in i den situationen som kvinnorna befinner sig i, säger Karin Sarve.
Vi har alltid prioriterat våld i nära relationer som ett viktigt brott att tackla.
Polisen behöver bygga förtroende från början. "Ingen patrull åker bara ut och samlar in vittnesmål", säger kommunpolisen Jonas Jeffsell.
Mikael Andersson
