Rinkeby

På våning fyra på Rinkeby vårdcentral sitter sjuksköterskor och läkare samlade runt ett stort fikabord i personalrummet. Bland dem finns distriktssjuksköterskan Safia Adhan och läkaren Amani Elagbash. Under det senaste året har de drivit ett arbete för att öka kunskapen om klimakteriet, både bland personalen och bland kvinnor i Järvaområdet.

– Vi har sett att utrikesfödda kvinnor i lägre utsträckning söker vård för klimakteriebesvär. Oavsett var man kommer ifrån eller vilken socioekonomisk bakgrund man har är det viktigt att veta att man kan få stöd och behandling, säger Amani Elagbash.

Sedan satsningen förra året har Safia och Amani lyckats få fler kvinnor att söka hjälp.

Sedan satsningen förra året har Safia och Amani lyckats få fler kvinnor att söka hjälp.

Mikael Andersson

”Man tänker att man klarar det själv”

Safia Adhan är själv utrikesfödd och har funderat över varför just denna grupp söker vård mer sällan.

– Jag tror att många tänker ”jag klarar det här, jag behöver ingen hjälp”.

Det bekräftas i Folkhälsorapporten 2023, där det framgår att utrikesfödda kvinnor i lägre grad söker vård, trots att omkring 70 procent av alla kvinnor upplever någon form av klimakteriesymptom.

– Klimakteriesymptom kan likna många andra tillstånd, både fysiska och psykiska. Kvinnor kan söka vård för värk i kroppen, torra slemhinnor i underlivet eller humörsvängningar utan att veta att det sannolikt hänger ihop med klimakteriet, säger Amani Elagbash.

Vanliga symtom

• Svagare skelett.

• Annorlunda fördelning av kroppsfett.

• Besvär med urinvägarna.

• Påverkad sexlust.

• Torra slemhinnor och hud.

• Förändrat humör och nedstämdhet.

• Trötthet och sömnproblem.

• Svettningar, värmevallningar och kylvallningar.

Källa: Rinkeby vårdcentral

Torra slemhinnor kan till exempel misstolkas som urinvägsinfektion, och ledvärk kan likna artros eller förslitningsskador. Risken är att kvinnorna får behandling för fel sak.

– Därför är det viktigt att man söker vård och inte själv försöker ställa diagnos. Vi behöver utesluta andra sjukdomar innan vi kan säga att det rör sig om klimakteriet, säger hon.

Amani Elagbash är läkare och specialist i allmänmedicin och hon har under flera år jobbat på vårdcentralen i Rinkeby.

Amani Elagbash är läkare och specialist i allmänmedicin och hon har under flera år jobbat på vårdcentralen i Rinkeby.

Mikael Andersson

Fysisk aktivitet på recept

Under det senaste året har Rinkeby vårdcentral hållit föreläsningar och workshops, bland annat på Folkets hus, för att nå ut till fler kvinnor i området.

– Vi vet att det finns många som vi kan hjälpa. Under ett år har vi upptäckt fler kvinnor i klimakteriet och fler har fått rätt stöd. Det ser vi väldigt positivt på, säger Amani Elagbash.

Förutom samtalsstöd och medicinsk bedömning kan vårdcentralen även skriva ut fysisk aktivitet på recept.

– Träning hjälper både fysiskt och psykiskt. Det kan också göra stor skillnad att veta att det här är en fas i livet som kan pågå i flera år, så att man är förberedd mentalt, säger Safia Adhan.

Klimakteriet

• Klimakteriet delas in i tre faser: förklimakteriet, klimakteriet och postmenopausen.

• Under förklimakteriet blir mensen oregelbunden och produktionen av östrogen och progesteron minskar.

• När det gått ett år sedan den sista mensen – menopausen – befinner man sig officiellt i klimakteriet.

• Det är vanligt att ha oregelbunden mens i tre till fyra år innan menopaus.

• Minskad östrogen kan påverka slidan, livmodern, hjärnan och skelettet.

• Kan pågå från ett år till över tio år.

• Menopausen kan inträffa från 45 till 60 års ålder.

Källa: Rinkeby vårdcentral

Distriktssjuksköterskan Safia Adhan och läkaren Amani Elagbash kämpar för kvinnorna i Järva.

Distriktssjuksköterskan Safia Adhan och läkaren Amani Elagbash kämpar för kvinnorna i Järva.

Mikael Andersson

Inte bara en kvinnofråga

Personalen menar också att klimakteriet inte bara angår kvinnor.

– Även män borde ha kunskap om klimakteriet. Det påverkar relationer och mående, säger Safia.

Är klimakteriet fortfarande ett tabu? Åsikterna går isär.

– För vissa är det inget problem att prata om, men andra vill inte öppna den dörren. Det kan kännas som att bli påmind om att man blir äldre, säger Amani Elagbash.