Annika Hellbom låg vaken om nätterna efter det att staden hade valt att släcka trafikljusen vid Skärsätra station i november. Hon tänkte på skolbarnen som korsar gatan, och på de äldre. Hon hade sett att väjningsplikten var oklar för många.
När hon drog igång en namninsamling blev det klart att fler hade grubblat på samma sak. I början av februari hade hon samlat in över 50 namn.
– Folk skrev även upp sina barns namn på listan, eftersom de måste gå där varje dag på väg till skolan.
Lillian Adolfsson Krigsman, 10, och hennes syster Olivia, 9, är två av dem.
– Bilarna kör snabbt och stannar bara centimeter från övergångsstället, säger Lillian.
– Ja, ända fram till oss kör de jättefort, säger Olivia.
Två män skrev att de varit nära att fastna med sina bilar mellan bommarna på Lidingöbanans tågspår. Detta då risken finns att bilar framför stannar för gående, varpå bilister bakom riskerar att bli stående då de ska åka över spåret.
– Bilarna framför mig stod stilla så jag kunde inte köra framåt när bommarna började gå ner, säger Lars Söderstam.
Han hade tur. En bil bakom honom backade så att även han kunde backa.
– Annars hade det gått illa. När tåg kör på bilar blir det bara sopor kvar.
Efter det har man tillfälligt satt igång trafikljusen i närheten av den övergången igen. Men innan dess hann samma sak hända Lars Norén.
– Bilarna framför hade stannat för gående och då fanns inget utrymme för en tredje bil, säger han.
– Som tur var finns en liten avtagsväg som jag kunde köra ut på. Hade den vägen inte varit fri hade jag fastnat.
Magnus Kihlbom promenerade i skymningen när han var nära att bli påkörd vid den andra övergången.
– En bil tvärbromsade mindre än en meter från mig, säger han.
”Falsk trygghet”
Staden släckte trafikljusen eftersom de inger ”falsk trygghet” – folk antar att det är säkert att gå när det finns en signal – men också för att trafiken stockade sig i området.
– Trafiken blir lugnare utan trafikljus. När människor upplever att de väntar i onödan gasar de, säger Adriana Buzea, teknik- och fastighetschef vid Lidingö stad.
– Vi vill ha ett lugnare flöde samtidigt som vi sänker hastigheten.
Därför byggde man gupp, som dessvärre inte visat sig vara så effektiva.
– Folk försöker ibland undvika guppen. Som de ser ut i dag kan man köra runt dem.
Mycket klokt
Hastighetsbegränsningen går också från 30 till 50 mindre än 200 meter före övergångsstället – vilket gör att vissa uppfattar sträckan som en accelerationssträcka.
Men staden är igång med åtgärder, enligt Adriana Buzea.
– Vi ska flytta övergångsstället så att det hamnar närmare guppen och förlänga refugen så att folk inte kan köra mellan guppen.
De har påbörjat arbetet med att förbättra belysningen och reflexer ska snart klä stolparna. I maj eller juni ska hastighetsmätningar genomföras så att man kan utvärdera om fler åtgärder krävs.
Annika Hellbom är dock inte optimistisk.
– Efter vårt första möte med staden tog de bort stolparna till trafikljusen. De har överhuvudtaget inte svarat på vår skrivelse. Jag har skickat den till 20 nämndemän och många tjänstemän och fått svar från en person.
Carl-Johan Schiller (KD), ordförande i trafik- och fastighetsnämnden, menar att svaret kommer nästa vecka.
– Det var mycket klokt i skrivelsen. Hastighet och belysning behöver ses över. Vi ska sätta ihop ett svar där vi går igenom de olika bitarna.
Två bilister riskerade att fastna på spåren. Kan det hända att man återinför trafikljus?
– Vi pratar med SL om situationen. Självklart vill vi inte att bilar fastnar mellan bommarna. Tillsammans med regionen behöver vi gå igenom hur vi löser det enligt konstens alla regler.
Överväger ni att sänka hastighetsbegränsningen?
– Hastigheterna och alla andra frågor kommer att hanteras i svaret till de boende.
De boende önskar framför allt att man bygger en planskild korsning, något staden landat i att inte göra.
– Det skulle kosta mycket och innebära stora ingrepp i miljön med djupa cementdiken. Ur trafikmässig synpunkt hade det varit bra men det är inte miljön vi vill ha på Lidingö.