Den 1 juni 2005 var det slutrökt inomhus på svenska restauranger.

Anki De Oliveira, restaurangansvarig på Spis & Vin vid stadsparken, hade då varit i branschen i tjugo år. Hon jobbade på ett hotell när beskedet om förbudet kom.

– Vi trodde att det skulle slå hårt mot oss, att gästerna skulle stanna hemma. Det kändes fruktansvärt, säger hon.

När dagen kom hade hotellet satt upp skyltar överallt. Direktören var för ovanlighetens skull på plats.

– Vi gick höra att det inte fick ske några misstag, att polisen skulle kunna komma och kontrollera så vill höll på förbudet.

De oroade sig i onödan.

– Det var inga konstigheter. Det var bara någon turist som inte hade koll.

Luktade av svett

När röken skingrades fick annat utrymme.

– För första gången märkte du andra dofter. Svett. Doften från toaletterna.

Innan förbudet rökte gäster både vid middagsborden och på dansgolven.

– Det var ett fint hotell, vita dukar, propert, förrätt, varmrätt, efterrätt, hela konkarongen, men det var inga konstigheter att ta en cigg vid bordet.

Inte bara gästerna rökte.

– Vi i baren rökte framför gästerna. Köksmästaren rökte och lagade mat samtidigt och askan hängde över grytan, säger Anki De Oliveira.

Anki De Oliveira och Tom Lundblad har båda jobbat inom branschen i över 20 år. Båda minns hur oron var stor att gästerna skulle stanna hemma när förbudet blev verklighet.

Sandra Samppala

Fick tvätta kläder ofta

Hon minns tillbaka. Röken som låg tät. Hålen som askan gjorde i heltäckningsmattorna. De rödsprängda ögonen. Allt duschande och tvättande för att få bort lukten i hår och kläder. Hur kudden luktade av rök på morgonen om du inte hade duschat.

Hon tycker att det är "fruktansvärt bra" att rökförbudet finns.

– Tack gode gud att vi inte behöver jobba i det längre. Jag skulle må jättedåligt, säger Anki De Oliveira som har jobbat på Spis & Vin i nio år, nästan sedan den startade.

Ingalill och Kalle Haglund är båda glada att förbudet finns.

Sandra Samppala

Inne på restaurangen kommer de första middagsgästerna. Ingalill och Kalle Haglund bor på andra sidan stadsparken.

– Det var väldigt jobbigt när någon vid bordet bredvid började röka samtidigt som man själv åt, säger Kalle Haglund om tiden innan förbudet.

Ingalill Haglund hade då varit storrökare men slutat.

– Jag slutade när jag skulle få barn, jag tänkte inte så mycket på att förbudet, säger hon.

På en uteservering på andra sidan centrum sitter Christer Stolpe. Han var rökare när förbudet kom.

– Som rökare var jag först negativ till förbudet. Efter några månader vände jag och tyckte att det var mycket trevligare utan rök. Även jag som rökare tyckte att röken var jobbig, säger han.

Ja-sidan överlägsen

När riksdagen röstade om förslaget 2004 vann ja-sidan med en förkrossande majoritet: 245 röster mot 45.

Det tydligaste målet var bättre folkhälsa. Förespråkare menade dessutom att det var en frihetsreform; den som inte vill eller bör utsättas för tobaksrök får helt enkelt fler rökfria utrymmen att vistas i.

– Rökförbudet på krogen har varit jätteviktigt för att förskjuta normen för vad som är ett vanligt beteende kopplat till rökning. Det är färre som börjar röka när fler miljöer blir rökfria, säger Lisa Lennartsdotter Ermann, sakkunnig på Cancerfonden.

En farhåga var att restaurangerna skulle lida ekonomisk skada, men enligt branschorganisationen Visita var tappet noll eller högst försumbart.

Lisa Lennartsdotter Ermann är sakkunning i frågor som rör tobak och miljö på Cancerfonden.

Sanna Percivall/Cancerfonden

Rökningen går neråt

Sedan rökförbudet har stockholmarnas rökvanor minskat kraftigt. 2007 rökte 14,5 procent av länsinvånarna mot dagens 5,5 procent, enligt Folkhälsomyndigheten.

Myndigheten har ett generellt mål om att minska andelen rökande i Sverige till mindre än 5 procent i år. Det målet är vi nära att nå, men rökningen slår ojämnt i befolkningen.

16 procent av alla arbetslösa röker varje dag och det är fler som endast gått klart grundskolan som röker än personer med eftergymnasial utbildning, enligt Cancerfonden.

– Vi är inte i mål. Rökningen behöver fortsätta minska, säger Lisa Lennartsdotter Ermann.