Svar till insändaren “Sluta spara Botkyrka kommun – vi orkar inte mer” i Mitt i den 14 juni.
Tack för att du delar dina upplevelser från äldreomsorgen. Jag vill börja med att uttrycka min uppskattning för det arbete du – och alla medarbetare inom vård- och omsorgsförvaltningen i Botkyrka kommun – gör varje dag för våra medborgare. Det är ett arbete som kräver stort engagemang, och jag vet att det ibland sker under ansträngda förhållanden.
Jag förstår att förändringar i scheman kan väcka frustration. Men syftet är inte att spara pengar, utan att möta brukarnas behov och följa lagkrav om arbetstid, dygnsvila och heltid som norm. För att verksamheten ska fungera hållbart dygnet runt krävs ibland förändringar för hela personalgruppen, inte bara nattpersonal.
Att vissa känner sig otrygga vid sena arbetspass är något vi tar på allvar. Det är viktigt att sådant tas upp med närmaste chef, så att vi kan se över vad som konkret kan göras för att skapa en tryggare situation.
Parallellt pågår flera stora satsningar i äldreomsorgen – både för brukare och medarbetare. Vi stärker bemanningen, vi arbetar med att införa specialistundersköterskor och erbjuder mer kompetensutveckling än någonsin tidigare. Vi satsar på ökade aktiviteter för våra brukare.
Jag förstår om det inte alltid upplevs så i vardagen, särskilt när belastningen är hög, men vi arbetar löpande för att förbättra både arbetsmiljö och kvalitet. Det kräver balans mellan brukarens behov, verksamhetens krav och goda arbetsvillkor – en utmaning vi tar på största allvar.
Vi vill skapa en äldreomsorg som håller över tid, både för de som tar del av den och för alla som arbetar där. Vi vill att alla medarbetare ska må bra på jobbet – inte bara orka, utan trivas och känna sig uppskattade för det fantastiska arbete ni gör!
INSÄNDARE: Sluta spara Botkyrka kommun – vi orkar inte mer
Det här är en insändare. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
Vi som arbetar inom äldreomsorgen har valt våra jobb för att vi bryr oss om människor. Vi gör vårt bästa varje dag ofta under tunga och stressiga förhållanden. Arbetsuppgifterna blir fler och fler inte minst administrativa. Vi går på möten efter möten som tar tid från det viktigaste: våra boende.
Samtidigt fortsätter besparingarna trots att de inte längre kan döljas bakom vackra ord som ”effektivisering”.
Det är vi undersköterskor och vårdbiträden som får betala med vår hälsa, vår trygghet och vårt privatliv. Till hösten införs arbetspass till kl. 22.15 på alla vård- och omsorgsboende. Nattpersonalen förväntas då arbeta fler nätter. Enbart för att spara in på personal. Det innebär mindre tid för återhämtning och ett ännu mer pressat livspussel.
Många av oss är kvinnor, ensamstående och låginkomsttagare. Vi kämpar redan för att få vardagen att gå ihop. Att dessutom behöva ta sig hem sent med kollektivtrafik känns både otryggt och orimligt.
Vi ser hur politiker och chefer åker på konferenser och övernattningar medan vi får höra att ”det inte finns resurser”. Vi ser hur man systematiskt inte bemannar vid sjukdom eller vab. Det är inte bara vi som drabbas. Våra äldre får mindre tid för aktiviteter, mindre samtal, mindre omsorg när vår tid försvinner till administration, möten och underbemanning. Vi är stolta över det vi gör. Men vi vill inte och kan inte vara på jobbet hela tiden. Det handlar inte om ovilja utan om att vi är människor med gränser. Vi har egna liv, barn, familjer och vi behöver vila.
När ska politikerna sluta behandla oss som slit-och-släng-resurser? Vi kräver att ni börjar spara någon annanstans än i vår arbetsmiljö. Att ni ser verkligheten bakom siffrorna. För utan oss finns snart ingen värdig äldreomsorg kvar.