Sex ord i jätteformat är det första som möter de 240 eleverna när de kliver innanför dörren på Järvaskolan, en icke vinstdrivande friskola i Kista industriområde:
Gränslösa drömmar, höga förväntningar, stark gemenskap.
– Du blir det du pekas ut till att vara. Vi har en skev samhällsdebatt som ständigt pekar ut personer med invandrarbakgrund som problematiska. Då blir det lätt att barnen halkar in på att leva den identiteten, säger rektorn Helya Riazat.
– Här är barnen inte marginaliserade redan innan de kommer in. Utan vi är övertygade om att de kommer att ha höga, samhällsbärande positioner i framtiden, flera av dem, understryker hon.
Helya Riazat var med och startade Järvaskolan för fyra år sedan, fast hon rent ideologiskt är emot friskolor. Runt 90 procent av hennes nior klarar gymnasiebehörighet, medan flera kommunala skolor i området ligger runt 50-60 procent.
– Man måste fråga sig: hur kan vi lyckas när vi har i stort sett samma elevunderlag? Och hur kan andra få misslyckas så grovt, år efter år, utan att det blir konsekvenser?
Istället för att rannsaka sig själva väljer svenska skolor ofta den enkla vägen, menar Helya Riazat:
– Man pekar på ”invandrarbarnen som saknar potential” och på ”invandrarföräldrarna som inte kommer på mötena”. Men ingen frågar sig varför det ekar tomt. Vi har fullproppade matsalar på alla våra vårdnadshavarmöten och vi har ofta föräldrar på besök i skolan.
Så vad är skillnaden?
– Skillnaden är att vi tror på barnen. Vi har höga förväntningar, det märker både barnen och vårdnadshavarna. Det gör att de litar på oss.
Relationen till familjerna ger också helt andra möjligheter att förebygga gängkriminalitet, på ett sätt som socialtjänsten inte alltid klarar av, framhåller rektorn.
– Förtroendet gör att vi snabbt kan kartlägga vilka pojkar som verkar i olika gruppkonstellationer, med skadliga patriarkala beteenden som kan eskalera till våld.
Vad gör ni då?
– Dels för vi samtal med vårdnadshavarna enskilt. Sen sammanför vi de olika vårdnadshavarna och alla barnen, så att de kan sitta tillsammans och föra en dialog. Det funkar hur bra som helst.
Helya Riazat hör berättelser från kollegor i mer privilegierade, ”vita” skolor, där det är svårt att kritisera barnen utan att få föräldrarna emot sig.
– Här finns en annan respekt för skolan som institution. Om jag som rektor säger något så är det liksom lag. Föräldrarna är nästan alltid samarbetsvilliga.
Känner de sig inte anklagade?
– Nej, de blir jätteglada. För de förstår att vi bryr oss. Och att det inte betyder att sonen är stämplad för livet utan är ett problem som vi kan lösa tillsammans.
Men självklart ser hon problem också: många frånvarande pappor, många som känner sig osäkra på sitt föräldraskap.
– När föräldrar fråntas sin makt och sina befogenheter, då får vi barn som hotar sina föräldrar att anmäla dem för socialtjänsten för att de säger till barnen att komma hem i tid.
Nyckeln till samarbetet är att föräldrarna känner sig inkluderade på jämlika villkor, menar Helya Riazat.
– Det går inte att ställa krav om vi inte skapar förutsättningar, säger hon.
https://www.mitti.se/nyheter/rinkeby-beholl-lugnet-ungdomarna-vann-koranbrannarna-forlorade/reptim!BZSyy2i4eH2uVw8wv33j8w/
Du som läser den här intervjun kanske blir glad och inspirerad. Eller så blir du provocerad.
Det mesta som har med utsatta områden, diskriminering, gängkriminalitet, segregation och föräldraansvar att göra väcker känslor. Tolkningarna av vad som är problemet och hur man löser det går ofta starkt isär.
#EttSthlm är en särskild plats i tidningen där vi ska försöka ta tag i just de här frågorna, de som vi lätt blir oense om. Där samtalet – och lyssnandet – blir extra viktigt, för att vi ska kunna komma framåt och funka tillsammans i den här spretiga storstan.
Det här är en höst när mycket av samhällsdebatten kommer att handla gängkriminalitet. Under #EttSthlm-vinjetten kommer vi att prata om polisarbetet, om skolan, om hinder som behöver rivas, om familjernas roll och om ungas egna ansvar.
Vi kommer att lyssna och fördjupa, prata om vilka perspektiv det är som krockar, vända och vrida på problemen och jämföra olika slags lösningar.
Framförallt vill vi ha en diskussion med er läsare. Vi vill ta avstamp i vad ni själva ser, där ni bor. Stan är stor. Det som är självklart i Bromma kan se annorlunda ut från en Södermalms-, Upplands Väsby- eller Tyresöhorisont.
Det här är platsen för att kliva ur bubblorna, att upptäcka nytt och prata om hur vi kan göra den här stan ännu bättre att bo i, för alla.
Så mejla mig! Kom med förslag. Diskutera på vår facebook eller webbsida. Om du tycker att jag är fel ute lovar jag att följa upp med en helt annan berättelse.