SLUTREPLIK till S i debatten om andelsägarlägenheter "Segregationen kan bara brytas om vi skapar ett Stockholm som håller ihop".
Oppositionsrådet Emilia Bjuggren (S) har reagerat på vår debattartikel: Svik inte de boende i Stockholms ytterområden, där vi ifrågasätter varför den socialdemokratiska oppositionen i Stockholm lovar att inte omvandla en enda lägenhet om man vinner valet.
Bjuggren kallar vårt inlägg för magstarkt och påstår att det är ett angrepp mot stadsministern och oppositionsrådet Karin Wanngård.
Nej Emilia Bjuggren, vi hyllar stadsminister Magdalena Andersson för hennes mod att i sitt installationstal vilja vända på varenda sten för att komma till rätta med segregationen i Sverige.
Politikens ovilja
Men, ja vi ifrågasätter varför lokalpolitiker i Stockholm inte vill vända på vissa stenar trots att det är uppenbart att den stora koncentrationen av ensidiga upplåtelseformer spelar en stor roll när det gäller segregationen i Sverige.
I Sverige bor nästan 75 procent av oss alla i någon form av ägt boende. Men på Järva som exempel är den siffran mellan 7 och 22 procent och det beror inte på att människor i dessa områden inte vill bo i något annat än hyresrätt, utan det beror främst på politikens ovilja att göra någonting åt situationen.
Påverka sitt boende
Det gör att människor med inkomster och kapital hela tiden lämnar dessa områden för att förverkliga sina drömmar någon annan stans. Det är samma drömmar som en majoritet av alla svenskar har, att få äga och påverka sitt boende på riktigt.
Det är också samma drömmar som Socialdemokraterna försökte möta för över 100 år sedan med den egnahemsrörelse som lanserades för den växande arbetarklassen som fick det allt bättre.
I det närmaste naivt
Det verkar som om S i Stockholm ändå förstår den här utmaningen, men att vägen till en lösning är att bygga nya bostadsrätter i utsatta områden. Förutom i Kista så har nästan inga nya bostadsrätter tillkommit under de senaste 20 åren och att tro att man snabbt ska kunna komma till rätta med boendesegregationen på det sättet är väl i det närmaste naivt.
”Om det vore så enkelt som att en ny boendeform kunde lösa komplexa samhällsutmaningar skulle nog ingen kommunpolitiker tveka.” hävdar Emilia Bjuggren. Så vad är problemet?
Inte enda lösningen
Så länge man inte är beredd att vända på varje sten, inte pröva nya idéer, inte ta till sig den erfarenhet som finns när det gäller utsatta områden, inte dra logiska slutsatser av den statistik som finns tillgänglig och inte bry sig om att tillgodose de drömmar som ryms bland människor i de här stadsdelarna – så länge kommer segregationen bara att tillta och ännu mer dra isär det här landet och våra storstäder.
Vi säger inte att vi har den enda lösningen men visa då på någon annan lösning än att bara hävda att det som redan är gjort och som uppenbarligen inte fungerar, är den rätta vägen.