Det här är en insändare. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
Svar på Centerpartiets debattinlägg ”Förstör inte det gröna Danderyd” (Mitt i Danderyd, 13 september).
Enligt en SOM-undersökning vill sju av tio svenskar hellre bo i småhus än i lägenhet. Inom Stockholmsregionen finns lyckade exempel på så kallade trädgårdsstäder, där småhus, radhus och låga flerfamiljshus samsas med allmänna, gröna rum. Det krävs inga enorma exploateringar, om detta görs med varsam hand och under översyn av kunniga arkitekter inom området. Men vad gör Danderyd?
Centerns Christer Lidgard anser att vi inte ska ”locka hit” barnfamiljer från andra kommuner. I stället ska vi satsa på att göra det bra för de som redan bor här.
Själv ser jag ingen motsättning i detta. Som Danderydsbo sedan snart femtio år skulle jag önska att mina barn hade möjlighet att bo i småhus i kommunen, och att deras barn – mina barnbarn – kunde bidra till att fylla ut de allt tommare förskolorna och skolorna.
Danderyd har redan mer än 20 parker, några mer frekventerade än andra. Ett exempel: Jag passerar ofta, vid olika tidpunkter och årstider förbi Anna Whitlocks park i Djursholm. Där har kommunen satsat på blommor, bänkar och slingrande gångar. Men nästan aldrig ser jag någon sitta på en bänk, promenera där eller stanna och njuta av blommorna. Parken används helt enkelt inte. Ingen verkar ha behov av detta gröna utrymme.
Kanske kunde man bygga bostäder där i stället, gärna i samma stil som det nya korttidsboendet?
Dessutom har Danderyd gott om grönområden som inte klassas som parker; platser som i dag möjligen bara nyttjas av hundägare. Gröna ytor lär visserligen komma att behövas av klimatskäl, men här i Danderyd lär de räcka även till viss nybyggnation.
Hur länge har vi råd med inställningen att bara göra det bra för de som redan bor här? Genom att öppna för fler att få bygga och bo kan vi bättre bidra till kommunens fulla utveckling.