Det här är en insändare. Åsikterna som framförs är skribenternas egna.
Vår dotter på 16 månader går på förskola här på Östermalm. Hemma har vi prematurfödda tvillingar på tre månader. Tack vare den utökade vistelsetiden vi kämpat till oss får vi vardagen att gå ihop – utan den vore det omöjligt.
Trots det haglar pikarna, både från förskolepersonal och andra mammor, för att jag har ett barn på förskola trots att jag är föräldraledig med syskonen. Men jag kan inte med gott samvete säga att min dotter har det bättre hemma med en sönderstressad tvillingmamma som dubbelammar hennes skrikande bröder.
Hämtades näst sist
Häromdagen hämtade min man vår dotter klockan 16.45. Näst sist. Han hade då lämnat jobbet redan 16.15. Ändå anses det vara sent. Förskolan berättar att ”de flesta hämtas mellan 15 och 16”. Hur får folk ihop det? Är alla deltidsarbetande, flexar eller jobbar på kvällarna?
Ska föräldrar behöva gå runt med konstant dubbelriktad ångest, både mot arbetsgivare och förskolepersonal? I vissa kommuner krävs till och med intyg på arbetstider för att barn ska få vara på förskolan.
Det är ett obehagligt misstänkliggörande av oss föräldrar. Vi som i själva verket finansierar verksamheten.
Bort med pekpinnarna
Förskolan är en samhällsservice, inte ett privilegium. Den ska finnas när familjer behöver den, för att vi ska kunna arbeta och få ihop vardagspusslet. Så länge barn hämtas inom rimliga tider borde ingen behöva försvara vad de gjort under dagen.
Det är upp till varje förälder att avgöra vad som är bäst för sitt barn och sin familj.
Så nä, bort med pekpinnarna.