Målar djur. Natalia Chizhova målar tillsammans med Martin och Nastja. Foto: Mimmi Epstein

Viktor Rydberg samlingsplats för ukrainska flyktingar

Inne i Viktor Rydbergs gymnasium vid Odenplan pågår full aktivitet trots att det är helg. På lördagar samlas volontärer och ukrainska barn med mammor där. "En stunds vila" beskriver Kievbon Olga det.

  • Publicerad 15:27, 22 apr 2022

Det var roligt men jag längtar

Ute i aprilkylan yr små snöflingor runt över Frejgatan och det gamla sjukhusets södra flygel som till vardags rymmer Viktor Rydbergs gymnasium. Sedan en dryg månad tillbaka är det volontärverksamhet för ukrainska flyktingbarn här på lördagar.

– Jag säger till barnens mammor att det här, det är svensk vår, säger en leende Natalia Gratcheva, som visar vägen upp för trapporna i skolans lokaler.

Hon är samordnare för den grupp ukrainsk- och ryskspråkiga volontärer som hjälper till på träffarna. Fast hon vill inte riktigt kalla sig det. Volontärerna, som har kommit i kontakt via Facebook och bekanta, gör detta tillsammans. Det påpekar hon mer än en gång. 

I korridoren blandas skratt, gråt, lek och stoj. I dag är cirka 40 barn på plats. Några har ansiktsmålningar i blått och gult. De lite äldre spelar ett spel där man ska försöka beskriva ett ord utan att nämna just själva ordet. 

– Jag lyssnade när de spelade tidigare och en pojke skulle förklara ”tunnelbana”. Då sa han ”det är som ett skyddsrum där vi gömmer oss när bomberna kommer” och de andra förstod direkt, säger Natalia Gratcheva.

Språkundervisning

Medan barnen målar, spelar spel och äter mellanmål får de föräldrar som vill hjälp med språkundervisning, juridisk rådgivning och möjlighet att träffa en psykolog.

– I klassrummen är det glädje, i korridorerna mer sorg och oro. Många måste fixa med det praktiska, lösa boende med mera, säger Natialia Gratcheva, som påpekar att hon och de andra är väldigt tacksamma för att de får vara i Viktor Rydbergs lokaler.

"Längtar hem jättemycket"

Lera, 10, spelar spel vid ett bord med sina nyfunna vänner.

– I dag har vi spelat teater och gjort en övning där man fick lära känna varandra. Det var roligt men jag längtar hem jättemycket. Min mamma och pappa är kvar i Ukraina, jag och min storebror bor hos min moster nu. Hon har en hund som har varit med på bild i tidningen, säger hon.

I ett annat rum målar fyraåringarna Martin och Nastja teckningar efter att ha lyssnat på en saga om en fisk som blev fångad. 

– Men den blev räddad sen, säger Martin. 

Nastjas mamma Olga sitter bredvid.

– Att komma hit betyder en stunds vila. Först trodde jag att det bara skulle vara för barnen. Men jag tycker att det är roligt att pyssla tillsammans med dem, säger Olga, som bor i Kiev.

Hon räknar med att stanna i Sverige runt tre månader. 

– Flera har börjat resa tillbaka till Kiev. Vi längtar hem jättemycket. 

Museiutflykt

Vid tolvtiden är det dags att ge sig ut på veckans utflykt. En grupp går till Tekniska museet, en annan till Naturhistoriska. 

– När barnen kommer hit är de lite dystra. Sen ser man dem skratta, det betyder så mycket. Och engagemanget från de som vill hjälpa är helt otroligt. En kvinna gjorde hundra pannkakor som hon kom hit med, det hade tagit fyra och en halv timme, säger Elena Sundkvist, som till vardags är matematiklärare på Viktor Rydbergs gymnasium. 

Anastasia Zakharova har jobbat som bildlärare i Ryssland och har bott i Sverige i ett och ett halvt år. Hon kom i kontakt med volontärgruppen via Facebook. 

– Jag ville så gärna hjälpa till på något sätt och dela med mig av mina kunskaper. Jag tror att det är viktigt för barnen att få vara här, man märker att de har ett behov av att uttrycka sig. 

Volontär. Bildläraren Anastasia Zakharova har bott i Sverige i ett och ett halvt år. Foto: Mimmi Epstein

Sagoakvarium. Som inspiration inför målarstunden lyssnade barnen på en saga om en fisk. Foto: Mimmi Epstein