När Victor Rönn hade kommit till Sankt Eriksbron låg han absolut sist i Stockholm marathon. Han hade avverkat ungefär fem kilometer när Aftonbladets sportreporter började intervjua honom. Han blev även filmad då han gick längs vägen, vilket lades ut på tidningens sajt.

– När reportern kom springande tänkte jag att det var en skön snubbe som dök upp. Det var ganska lekfullt, jag tog inte illa vid mig, säger Victor.

Bakom honom kröp en funktionärsbil fram för att hålla koll på loppet. Hamnar någon deltagare för långt efter får de till slut en klapp på axeln och uppmanas att avbryta.

Öl i Vasaparken

Victor Rönn avbröt dock på eget bevåg, och hade aldrig haft någon tanke på att klara hela loppet. En vecka före starten hade han skadat korsbandet i vänster knä, men kände att han ville delta i alla fall.

– Jag får promenera, men inte springa. Så jag ställde mig på startlinjen och sedan sprang alla ifrån mig. Jag visste ju att jag inte hade en chans att fullfölja.

Målet var att ta sig till första vätskekontrollen.

– Men det var så kul, så sedan gick jag även till nästa. Jag gick genom hela Vasastan, men vid Fleminggatan fick det räcka. Sedan satt jag i Vasaparken och tog en bira med syrran och hennes kompisar. Så det var fint.

Inget att skämmas för

Några dagar efter loppet är han lite svullen i benet.

– Men annars är det bra, jag fick även en fin solbränna. Att ligga toksist i Stockholm marathon hade jag nog inte sett framför mig, men det var ju rätt coolt.

Att folk känner igen honom från filmen på Aftonbladet har han ingenting emot.

– Jag har ingenting att skämmas för, det var bara kul. Kan man inspirera någon till att göra roliga saker så är väl det bra.

Maxtiden för den som springer Stockholm marathon är 6,5 timmar på de fyra milen. Därefter stänger tävlingen.